Teater

Bolivia: Programmet som formar ledare

– Jag har fått lära mig om mina sexuella rättigheter, samt om hur vi arbetar mot våld, homofobi och machismo. Jag har till och med blivit en ledare. Jag vet att programmet har förändrat mitt liv, min familjs liv, och många andras.

Så berättar Daniel Villarroel Mita från Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Albor, om sitt deltagande i  Boliviaprogrammet Suma Thakhi II. Programmet avslutas under hösten för att lämna plats åt ett nytt arbete med början 2018, och att döma av de unga deltagarna har arbetet inte bara gett dem nya kunskaper om sina rättigheter – de har vuxit som personer och utvecklats som ledare.

– Jag har applicerat det jag lärt mig inom programmet även utanför organisationen, genom att jag kan ge råd, jag håller i workshops, och jag använder mina skådespelarförmågor när jag håller tal, berättar Daniel.

Deltagarna i Suma Thakhi II från programmets sista träff i september 2017. Foto: Hanna Anevik.

Deltagarna i Suma Thakhi II från programmets sista träff i september 2017. Foto: Hanna Anevik.

Under programmets sista träff fick deltagarna från de olika organisationerna chansen att utvärdera och analysera hur de har utvecklats både individuellt samt som grupp. Presentationerna under dagen visade att ungdomarna hade fått större självförtroende genom sitt deltagande, men också att de kunnat sprida vidare det de lärt sig till sina familjer. Daniel är en av dem:

– Jag har slutat att vara så blyg. Jag har också fått bättre verktyg att hantera många av de svårigheter jag möter, och fått stöd i familjeproblem – det har påverkat hela min omgivning.

- Programmet har lärt oss om en bättre samexistens (mellan könen) som kan vara mindre sexistisk och våldsam, berättar Daniel. På bilden syns Josue Santos Quispe och Pamela Vizcarra från Albor i en scen som framfördes under avslutningen av programmet Suma Thakhi II. Foto: Hanna Anevik

– Programmet har lärt oss om en bättre samexistens (mellan könen) som kan vara mindre sexistisk och våldsam, berättar Daniel. På bilden syns Josue Santos Quispe och Pamela Vizcarra från Albor i en scen som framfördes under avslutningen av programmet Suma Thakhi II. Foto: Hanna Anevik

Förutom sitt engagemang i Albors teatergrupper, har Daniel representerat organisationen i programmets ungdomsråd som bland annat arbetat med att planera olika träffar och events. På avslutningen för Suma Thakhi II är han konferencier. 

Daniel Villarroel Mita som en av kvällens konferencierer vid programmets avslutning. Foto: Hanna Anevik

Daniel Villarroel Mita som en av kvällens konferencierer vid programmets avslutning. Foto: Hanna Anevik

Daniel är säker på Albors framtid:

– Efter att programmet avslutas kommer vi att fortsätta med vårt arbete att sprida vidare det vi har lärt oss och hjälpa de unga i Bolivia att skapa ett bättre samhälle.

Hanna Anevik, praktikant, Bolivia.

Bolivia: Teater mot sexism

Det är tidigt en fredagsmorgon i augusti, och en efter en trillar de in genom dörren – ungdomarna och deltagarna i Albors nystartade teatergrupp i Villa Adela, El Alto. Ungdomarna är i tidiga tonår upp till universitetsstudenter och ledaren för gruppen, Michael Gonzales, berättar att gruppen startades i juni i år. Eftersom gruppen är såpass ny, fokuserar han på grundläggande diskussioner och övningar runt de centrala teman Albor och Svalorna Latinamerikas program Suma Thakhi II står för, som sexuella rättigheter och anti-machismo.

– Målen med den här gruppen är att ungdomarna ska bli väl bekanta med alla teman och frågor vi talar om, och vi täcker både diskussioner och teater i gruppen så att de ska få teoretisk kunskap och verktyg som är nödvändiga för att konfrontera ett ganska sexistiskt samhälle, berättar Michael.

Första timman leder Michael och assisterande ledaren, Norka Canaviri Quezo, deltagarna i en kort uppvärmning innan det är dags för samarbetsövningar.

Michael 2
Deltagarna värmer upp inför morgonens teaterlektion. Foto: Hanna Anevik

Michael är en karismatisk ledare, med en kraftfull, teatralisk stämma som fångar de unga deltagarnas uppmärksamhet och lockar till många skratt. Han har dock stött på några utmaningar med konstformen:

– Att arbeta med teater i El Alto innebär att hantera sexistiska fördomar och att folk bara förväntar sig att se teater som får en att skratta. Albor framför teater med ett socialt innehåll.

Andra timman får grupperna en scen var att öva in och spela upp för resten av gruppen. Scenerna har bland annat machismo som tema. I en scen blir en 14-årig pojke pressad av sin far att välja ut en tjej att ligga med i en “Mercado del Amor” efter att pappan ryter till att det verkligen är dags för sonen att bli en man.

Michael 1
Michael och Norka tittar på när grupperna spelar upp sina scener. Foto: Hanna Anevik

– Albors arbete är viktigt för stadens ungdomar eftersom vi inte tycker att det är acceptabelt att de är oinformerade om frågor som sexualitet, våld, och machismo, förklarar Michael.

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Ett verk som ger hemläxa

“Latinamerika måste födas på nytt!” Det var ett av budskapen när Albor, en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Bolivia, spelade teatern “Las venas abiertas de América Latina”, eller “Latinamerikas öppna ådror.”

Publiken var förväntansfull i La Casa de La Cultura, La Paz. Foto: Isa Lundqvist.

Publiken var förväntansfull i La Casa de La Cultura, La Paz. Foto: Isa Lundqvist.

I en perfekt blandning av humor och blodigt allvar följer vi med på en resa genom århundraden. Vi får se hur Christofer Columbus “upptäcker” Amerika, hur urfolken koloniseras, hur traditionen av diktatorer utvecklas i olika länder, och hur västländer genom historiens gång fortsätter att utnyttja resurser och människor i kapitalismens namn.

Ungdomar från Suma Thakhi II gav hjärta och själ på scenen. Foto: Isa Lundqvist.

Från prekolonial tid till modern tid gav ungdomar från Suma Thakhi II allt. Foto: Isa Lundqvist.

Syftet med verket, som är baserat på Eduardo Galeanos bok med samma namn, är att granska dessa mörka scener ur Latinamerikas historia och deras samband till den politiska och ekonomiska situationen idag. Rosa Maria Orosco, en av Albors skådespelare, förklarar:

‒ Vi upprepar inte våra misstag så länge vi minns dem, och det är verket för mig. Scenerna visar vår historia och de misstag som våra förfäder begick, för att vi inte ska göra om dem. Jag känner mig mycket stolt, för jag vet att det här verket ger hemläxa till alla som ser det att tänka och reflektera.

IMG_8032

Engelsmännen kommer till Bolivia för att kopiera och sälja tyger. Foto: Isa Lundqvist.

Den moderna kapitalismen utforskades med de tragikkomiska handelsmännen från England. Foto: Isa Lundqvist.

Genom massproducering utkonkureras sedan de lokala producenterna. Foto: Isa Lundqvist.

I år är det 10 år sedan Albor för första gången satte upp Las venas abiertas de América Latina. För vissa besökare var det första visningen, för andra den femte eller sjätte. Det är inte så konstigt med tanke på att teatern snart kommer att ha uppnått 1000 uppvisningar. Willy Flores, ledare för Albor, avrundar  evenemanget med att säga:

‒ Folk frågar varför vi fortfarande spelar den här teatern, och om vi inte blir uttråkade. Ibland frågar de också om vi inte är lite galna, men det är inte en fråga om galenskap utan om samvete, idéer och känslor. Även idag är det här verket relevant, för idag öppnar sig Latinamerikas ådror på nytt. Det är vår motivering för att fortsätta visa upp det.

Foto: Isa Lundqvist

Verket väckte starka känslor både på scenen och i publiken. Foto: Isa Lundqvist.

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Bolivia: Att förverkliga en poesifestival

Kyrkogården är gigantisk och fylld med mer liv än död denna speciella dag. Foto Frej Berglund

Kyrkogården Cementerio General de El Alto, Foto Frej Berglund

En man skyndar långsamt förbi med tre matkassar och försvinner in bland myllret av tält. En kvinna och några barn sitter på en studsmatta som de ställt i skuggan av upphängd presenning och äter. Det säljs sockervadd, glass och blommor. En man, hukad under en osynlig tyngd rör sig syftesfullt in mot kyrkogården. Solen står högt och ett tjockt moln av uppstampat damm vilar över gravstenarna och de tusentals anhöriga som idag kommit för att minnas de döda. Blommor och sockerrör, bröd bakat som små människominiatyrer, olika typer av mat och sötsaker pryder gravstenarna, det är Los Santos, Allhelgona i Bolivia.

– De som kommer hit kommer för att be för de avlidna. Familjen ger vad de har – vad de förberett hemma: bröd och sötsaker, som har olika olika betydelser. Sockerrören används som käppar av de avlidna i deras resa efter döden. Löken som du ser, kan man bara skörda den här månaden och kommer att ge den avlidna vatten på resan efter livet.

Under ett av de många tälten som aviserar matförsäljning står José Garcia, 24. José har varit aktiv i Albor i åtta år och har sedan 2015 ansvarat över studiecirkeln i Villa Adela, El Alto. José är bara ett par dagar från att åka till Sucre och stötta Albor i arrangemanget av Aldo Velasquez, den nationella konklusionen av poesifestivalen som vi tidigare nämnt i bloggen.

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

– I sista stund så blev vi meddelade att en av finansiärerna dragit sig ur. Men vi på Albor har lovat festivaldeltagarna att de ska få tävla i andra departement och träffa andra ungdomar och deklamatörer. Att få chansen att lämna sin stad och träffa ungdomar från hela landet är en av de finaste gåvor man kan få, eller hur? Så idag så står vi här på kyrkogården och säljer mat.

Tre stora grytor till bredden fyllda med aji de fideo, pasta och pastasås, står och ryker under tältet. José och två kamrater från Albor sköter försäljningen. Aji Aji Aji de Fideo a Cinco! Josés bas klingar ut över tälten och kyrkogårdsbesökarna.

IMG_0524

Ungdomarna från Albor säljer mat. Foto: Frej Berglund

– Jag och ungdomarna från några av studiecirklarna har lagat maten och gjort gelatindricka hemma hos mig. Vi har köpt ingredienserna via insamling. Ungdomarna lägger otroligt mycket energi för att förverkliga de olika projekten vi ägnar oss åt.

Kunderna kommer och går. Tallrikar diskas i en balja och mat serveras på rullande band. Ännu är det tidigt på dagen och det finns mat kvar att sälja. José gör sig redo för en lång dag.

Text och foto: Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

Bolivia: Academia contra el machismo

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Genom fönstret kan en se Anderna torna upp sig, klädda i tunga svarta moln. Väl medvetna om det annalkande regnet skyndar sig människor fram längs gatorna. Luften är tjock och stadens doft är omgärdad av fukt och ett löfte om åska.

Ett sus av viskande går genom lokalen när ungdomarna mödosamt övar på sina repliker. Den 11 november är det premiär. Fram till dess kommer ungdomarna i Satelítes tillvaro präglas av repetitionernas långsamma ältande. Teatern är kompromisslös när det kommer till att memorera repliker och rörelsemönster.

Barn. Mamma, är du lycklig?

Irene. Det är klart jag är lycklig. Jag har ju dig och din pappa!

Barn. Men varför gråter du alltid då?

Irene. Det är komplicerat min dotter… Det är bra med mig, tänk inte på det…

Så börjar pjäsen Mujer Alfa (Alfakvinnan).

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa, Foto: Frej Berglund

– Jag anser att vår pjäs är viktig, för i vårt samhälle behandlas inte de frågor vi pratar om särskilt mycket. Pjäsen behandlar människovärde och machismo, som vi alla är utsatta för. De här frågorna måste formuleras och vi får inte vara tysta, säger Alan Tenorio Ajata, 16 år.

Pjäsen utspelar sig delvis på Akademin mot machismo:

Akademins grundare. – Här kan kvinnor och män lära sig att eliminera machismo från familjen och omgivningen, men först lär vi dem att få bort den machismo som bor inom dem själva. […] och jag vet att ni tänker: hur kan män också vara offer för machismo? Se om ni inte känner igen denna situation…

Ut på scen kommer en mamma med pojke som leker, faller och skadar sig. När han börjar gråta blir han tillsagd av mamman att pojkar inte gråter, att han ska sluta skrika och uppföra sig som en man.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi. Foto: Frej Berglund

– I studiecirklarna får alla deltagare möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter [gällande dessa frågor] som gruppen sedan kan reflektera över. Jag gillar teatern så mycket. Här har jag vuxit och träffat personer som är fina och ödmjuka. Jag har lärt mig mycket, säger Guadalupe Callisaya Quisbert, 19 år.

Text och foto, Frej Berglund