Maskuliniteter

Bolivia: Teater mot sexism

Det är tidigt en fredagsmorgon i augusti, och en efter en trillar de in genom dörren – ungdomarna och deltagarna i Albors nystartade teatergrupp i Villa Adela, El Alto. Ungdomarna är i tidiga tonår upp till universitetsstudenter och ledaren för gruppen, Michael Gonzales, berättar att gruppen startades i juni i år. Eftersom gruppen är såpass ny, fokuserar han på grundläggande diskussioner och övningar runt de centrala teman Albor och Svalorna Latinamerikas program Suma Thakhi II står för, som sexuella rättigheter och anti-machismo.

– Målen med den här gruppen är att ungdomarna ska bli väl bekanta med alla teman och frågor vi talar om, och vi täcker både diskussioner och teater i gruppen så att de ska få teoretisk kunskap och verktyg som är nödvändiga för att konfrontera ett ganska sexistiskt samhälle, berättar Michael.

Första timman leder Michael och assisterande ledaren, Norka Canaviri Quezo, deltagarna i en kort uppvärmning innan det är dags för samarbetsövningar.

Michael 2
Deltagarna värmer upp inför morgonens teaterlektion. Foto: Hanna Anevik

Michael är en karismatisk ledare, med en kraftfull, teatralisk stämma som fångar de unga deltagarnas uppmärksamhet och lockar till många skratt. Han har dock stött på några utmaningar med konstformen:

– Att arbeta med teater i El Alto innebär att hantera sexistiska fördomar och att folk bara förväntar sig att se teater som får en att skratta. Albor framför teater med ett socialt innehåll.

Andra timman får grupperna en scen var att öva in och spela upp för resten av gruppen. Scenerna har bland annat machismo som tema. I en scen blir en 14-årig pojke pressad av sin far att välja ut en tjej att ligga med i en “Mercado del Amor” efter att pappan ryter till att det verkligen är dags för sonen att bli en man.

Michael 1
Michael och Norka tittar på när grupperna spelar upp sina scener. Foto: Hanna Anevik

– Albors arbete är viktigt för stadens ungdomar eftersom vi inte tycker att det är acceptabelt att de är oinformerade om frågor som sexualitet, våld, och machismo, förklarar Michael.

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia

Peru: Lanseringen av programmet fortsätter!

DSC_0048

Att ta sig till Unro tar ca 4 timmar, så man måste börja tidigt. På bilden: Irma Timoná Taboana, Ricardo Velardo García, och Celestino Huamani Corahua

Klockan är sex på morgonen, och vi har precis stigit ut ur bilen. Solen har ännu inte börjat klättra sig över de höga bergen i Castilla Media, vilket gör det ganska kallt. Vi skall snart börja vår fyra timmar långa vandring till den lilla avskärmade byn Unro, där 13 familjer bor. Vi ska gå dit, för lansera den nya fasen av PDR och för att ta reda på vilka förhoppningar målgruppen har på oss. Vi får hjälp att hitta av en av invånarna, Celestino Huamani Corahua, som ofta måste ta denna vägen för att komma till de större byarna längre ner i dalen.

DSC_0094

Utan Celestinos hjälp hade det inte varit lika lätt att hitta till Unro, som är ligger gömt bland bergen. På bilden: Irma Timoná Taboana, Ricardo Velardo García, och Celestino Huamani Corahua

 

Det är sen förmiddag när vi kommer fram till Unro. Det är platser som denna, isolerade och svåråtkomliga, som verkligen behöver det stöd som vårt utvecklingsprogram erbjuder. En av invånarna, Aydee Corahua Corahua, svarar på frågan gällande de största behoven i området: ”Det saknas fortfarande saker som ljus, elektricitet och vatten – det är något som vi skulle behöva.” Just eftersom sådan grundläggande infrastruktur saknas, blir området extra utsatt.

DSC_0101

Emblemet ovanför porten till den lokala skolan, där mötet hölls.

DSC_0123 (2)

Medarbetaren Irma Timoná Taboana från organisationen Ceder förklarar vad programmet PDR går ut på, och hur de kan dra nytta av det. Det var stor uppslutning, och deltagarna var väldigt nyfikna på programmet.

Mötet inleds och vår medarbetare Irma från Ceder går igenom de grundläggande delarna i PDR. Hon berättar om hur det inte bara handlar om att hjälpa till med deras jordbruk, men också ge de viktiga kunskaper gällande hur man organiserar sig för att stärka sina rättigheter och på så sätt förbättra sina levnadsvillkor. Också maskulinitetsnormer lyfts som ett problem, där män ofta anser sig behöva kontrollera både sina känslor och familjen. ”En man är inte mindre av en man för att han hjälper till med att laga mat och andra hushållssysslor om hans fru har mycket att göra – tvärtom, gör det honom till mer av en man” säger hon.

Efter att ha introducerat programmet tar Roberto över, där han frågar vilken typ av hjälp som efterfrågas. Främst verkar det efterfrågas att bättre och effektivare sätt att odla och avla sina djur – något som kanske kan bli ett huvudsakligt fokus för Unro i framtiden.

Daniel Sahle, programpraktikant, Peru

DSC_0125 (2)

Medarbetaren Roberto Velarde García från Ceder skriver upp alla de förhoppningar och förväntningar som deltagarna har på programmet i framtiden.

Bolivia: ”En stund som handlar om mig”

Det är torsdag och klockan är fem. Dörren mellan kontoren och arbetsrummet stängs, lamporna släcks. Sex tjejer och två kvinnor träder in i ett tryggt utrymme för att prata om sig själva i årets första självhjälpsgrupp på Red Ada.

20170518_EV grupo de autoapoyo Red Ada

För att stämningen skall vara trygg under självhjälpsgrupperna tänds ljus och rökelser i rummet. Foto: Eva Vargas

7 av 10 kvinnor i Bolivia utsätts för våld och var fjärde dag mördas en kvinna för att hon är kvinna, det kallas feminicidio i Latinamerika. Många killar och män tvingas upprätthålla ett mansideal som skadar både dem själva och sin omgivning, om de inte gör det är blir det snabbt utsatta för mobbning i form av förolämpningar eller fysiskt våld. Red Ada har därför skapat två självhjälpsgrupper, en för killar och en för tjejer, där ungdomarna skall kunna prata ut om sina erfarenheter kring våld och machokulturen.

20170412_EV. Gruppen Wayna Ajayu i Albor (19)

Ungdomsgruppen Wayna Ajayu övar på sin teater. På bilden kan vi se Leslie Alizon Calle Quisbet som spelar en ung kvinna som blivit utsatt för trafficking. Personen på bilden är inte med i självhjälpsgruppen. Foto: Eva Vargas

– Jag har en del att göra, mycket på universitet, hjälpa till hemma, hinna med extra aktiviteter och det är svårt att ge mig själv tid. Tid för att stärka mig. Det är därför jag kommit hit, så jag kan få en stund som handlar om mig, säger en av tjejerna i självhjälpsgruppen som önskar att vara anonym.

20170519_EV. Människor på väg till sina olika dagsaktiviteter ex jobb, universitet osv

Människor på väg till sina jobb, universitet eller andra aktiviteter de har i vardagen. Många kvinnor jobbar, tar hand om hushåll, barn och kanske studerar, därför saknar de stunder för att bara vara. Foto: Eva Vargas

20170512_EV. MInne i profil pa RED ADA

Likaså behöver män plattformar för att kunna prata om sig själva och deras känslor. Många män vet inte var de kan få stöd för sina funderingar kring könsstereotyper som sällan verkar passa. Foto: Eva Vargas

Självhjälpsgruppen är utformad på så vis att en och samma grupp tjejer och killar träffas under fem kvällar för att prata om sina erfarenheter inom fem olika teman. Fram tills dagens datum har två möten hållits. Gruppledaren finns till för att presentera temat och sätta igång diskussionen, sedan är målet att gruppen själva ska få lov att prata och stärka sig.

Killgruppens ledare, Cristobal Fuentes berättar varför det är en viktig plattform för killar.
– Vi killar träffas ofta i miljöer som barer eller fester där vi pratar om saker som fotboll eller tjejer, men vi har sällan möten där vi pratar om oss och våra känslor. Jag tror det är viktigt att skapa broderskap inom andra sorters maskuliniteter. Vi måste börja prata om mäns våld. Är det vi? Vad kan vi göra för att förändra oss? Hur kan vi hjälpa varandra på ett positivt sätt?

20170512_IL. Cristobal Fuentes. RED ADA. Hár är han pa ett av organisationes ungdomsmöten

Cristobal Fuentes gör fredstecknet. Han är ledare för killarnas självhjälpsgrupp på Red Ada. Foto: Isa Lundqvist

Eva Vargas, programpraktikant, Bolivia