Sexuella och reproduktiva rättigheter

Bolivia: ”medierna vet att vi inte är tysta när det händer något”

Ecam firar 25 år i oktober. 1993 startades organisationen som idag är en välkänd röst inom feministiska frågor i Tarija i södra Bolivia.

Det som började som en liten lokaltidning där kvinnor från olika bostadsområden fick göra sina röster hörda, har växt till en organisation med ett tiotal anställda och många volontärer. Så fort det händer något som rör kvinnors rättigheter och/eller feminism knackar journalister på dörren till Ecams kontor, spända på att få höra en feministisk vinkel på en aktuell fråga.

– Vi är en referenspunkt kring feministiska frågor i Tarija. Medierna vet det, att vi inte är tysta när det händer något. Vi har en analys och vi tänker framföra den, säger Peky Rubín Celis, Ecams talesparson och yttersta representant.

Peky Rubín Celis poserar framför olika exemplar av organisationens tidning Mi Barrío

Peky Rubín Celis poserar framför olika exemplar av organisationens tidning Mi Barrío

 

Peky Rubín Celis är en välkänd person i Tarija. Hon har dedikerat hela sitt yrkesliv åt kvinnors rättigheter och räds inte att vara en nagel i ögat på de institutioner som motarbetar en av Ecams tydligaste visioner: ett samhälle fritt från patriarkalt våld.

Trångt i lokalen på Ecam:s 25 års firande

Trångt i lokalen på Ecam:s 25 års firande

Den 13 oktober firade Ecam sin födelsedag tillsammans med många deltagare. Stolarna tog slut i den tillfälligt hyrda lokalen slut och folk fick trängas om utrymmet utmed väggarna. Trots det var stämningen upprymd och glad.

– Vi fortsätter kämpa dag för dag för kvinnors rättigheter, det är värt mödan men också värt livet, sa Peky Rubin i födelsedagsstalet och applåderna dansade genom rummet.

 

Anna Bokinge, programpraktikant, Bolivia

 

 

 

Bolivia: Vi behöver stå enade i arbetet för en bättre framtid!

Trots fredagskväll är det fullt i lokalen. Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Ecam arrangerar en informationskväll tillsammans med organisationen Igual. På gatan utanför lokalen är det fortfarande varmt, såsom det är under septemberkvällar i Tarija där Ecam har sitt säte. Tarija ligger i södra Bolivia, 15 timmars bilfärd ifrån La Paz. Trots det geografiska avståndet berör de lagar som fattas gällande sexuella rättigheter i Bolivias huvudstad i högsta grad personer i Tarija. Om en av dessa lagar ska kvällen handla.

Inbjudna är delar av Tarijas HBTQ-community. Kvällen inleds med att Svalornas praktikanter i Tarija, Eva Louise Bäckemo Johansson och Anna Bokinge håller en kort workshop om samtycke och sex. Frågan om samtycke och hur det kan uttryckas är en fråga som engagerar.

Några av deltagarna på fredagens informationskväll. Foto: Linder Zenteno Futuri

Några av deltagarna på fredagens informationskväll.
Foto: Linder Zenteno Futuri

– Det är viktigt att förstå att vi behöver ge vårt samtycke, och om vi inte gör det så är det en våldtäkt, säger Erick Castellón efter workshopen.

Erick är en av aktivisterna i GMenV Tarija. GMenV är en organisation som engagerar homosexuella män i Tarija i arbetet för hbtq-personers rättigheter. Organisationen är också en av de grupper som Svalorna Latinamerikas program ”Juntas y juntos” jobbar med.

Han fortsätter.

– Det är viktigt att vara medveten om att även om man är i samma säng utan kläder och säger nej så måste det respekteras, annars gör den andra personen våld på mina rättigheter.

Efter workshopen är det dags för grundaren till sexualpolitiska organisationen Igual, advokaten Martin Vidaurre Vaca, att prata. Martins del av kvällen handlar om de juridiska inskränkningar som gjorts i lagen om könsidentitet i Bolivia. En lag som funnits sedan 2016 men som sedan 2017 omfattas av restriktioner. Stundtals är stämningen intensiv och många vill komma till tals samtidigt.

-Vi måste stå upp för varandra, säger Erick Castellón efter samtalet. Vi behöver stå enade i arbetet för en bättre framtid för oss alla.

 

Anna Bokinge, praktikant, Bolivia 

Bolivia: Ecam- för ett samhälle fritt från våld!

Ecam har sitt säte i Tarija i södra Bolivia och arbetar med mänskliga och politiska rättigheter i sitt lokala samhälle och har samarbetat med Svalorna Latinamerika sedan 2016. Det är en feministisk organisation som arbetar mot patriarkalt våld på gatorna, i hemmet men också på en politisk nivå.


Text och video: Anna Bokinge, organisationspraktikant, Bolivia 

Bolivia: ”Jag har öppnat många homofobers ögon”

Fausto Rene Covarubias är 24 år gammal och identifierar sig själv som bisexuell. Han är medlem i Svalorna LA:s samarbetsorganisation CDC:s grupp ”Transbida”. Fausto kommer ihåg när han först introducerades till ämnen som mänskliga rättigheter och sexuella rättigheter via CDC. Han berättar att han genom att ha fått veta mer om dessa teman, också lärt sig mer om sig själv och om HBTQI.

– Organisationen CDC har gett mig information och sedan har jag informerat andra, säger Fausto. Jag har nu öppnat ögonen hos många homofober.

Fausto poserar på sista ungdomsmötet för programet Suma Thakhi II

Fausto poserar på sista ungdomsmötet inom programet Suma Thakhi II

Fausto menar att han har hjälpt många att se världen på ett annat sätt, även i sin egen familj, där han informerat sin pappa som enligt Fausto har en mer gammaldags syn på världen.

– Nu stöttar pappa mig.

Innan Faustos deltagande i utvecklingsprogrammet i Bolivia, var han blyg och hade problem med att prata inför andra. Genom programmet har han tränat på att prata inför folk. Det största förändringen enligt Fausto själv är dock kunskapen om mänskliga rättigheter och HBTQI som han fått. I framtiden vill Fausto fortsätta att utbilda andra, precis som han själv blev utbildad.
– Jag vill få andra att inse att homosexualitet inte är en sjukdom!

Fausto Covarubias och andra ungdommar diskuterar vad som innebär att vara ungdom i dagens Bolivia

Fausto Covarubias och andra ungdomar diskuterar vad det innebär att vara ungdom i dagens Bolivia

Daniela Rodriguez, programpraktikant, Bolivia

Bild: Hanna Anevik

Bolivia: Föräldrar mot homofobi

Decembersolen lyser genom de stora fönstren och värmer upp lägenheten som tillhör Maria del Carmen “Cacha” Jemio från La Paz, Bolivia. Cacha är ordförande för den ideella organisationen Fameli som startades i oktober 2016 för föräldrar och anhöriga till HBTQAI-personer.

 Det fanns ett stort behov av att skapa en plats där föräldrar kan känna sig mindre förvirrade och oroliga, där vi kan hjälpa varandra och skapa en medvetenhet i samhället för att hjälpa våra barn, berättar Maria del Carmen “Cacha” Jemio.

”Det fanns ett stort behov av att skapa en plats där föräldrar kan känna sig mindre förvirrade och oroliga, där vi kan hjälpa varandra och skapa en medvetenhet i samhället för att hjälpa våra barn i deras aktivism och i kampen för deras rättigheter”, berättar Maria del Carmen “Cacha” Jemio.     Foto: Hanna Anevik

Fameli (Familiares Mentes Libres = familjemedlemmar med öppna/fria sinnen) får bland annat stöd av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation CDC och uppstod från initiativet av en son vars mamma lidit på grund av hans sexuella läggning, delvis eftersom hon saknade kunskap om HBTQAI-frågor och inte hade någon att vända sig till.

Det sociala trycket och fördomarna i det bolivianska samhället sätter press på föräldrarna när deras barn kommer ut som homosexuell eller som transperson. Det ses som en sjukdom eller en synd, och Cacha berättar att för många föräldrar blir det ett trauma när deras barn kommer ut, just för att det är svårt att konfrontera dessa fördomar. Det är också svårt för barnen att kommunicera sin läggning överhuvudtaget för att de känner att de drar skam över hela familjen, förklarar Cacha.

Den största utmaningen är samhället. Det finns så många aggressiva och våldsamma attityder som vi måste kämpa mot, såsom homofobi och diskrimination som leder till mobbning, hatbrott och mord.

FAMELI deltar i en Pride-demonstration i centrala La Paz.

Fameli deltar i en Pride-demonstration i centrala La Paz. Foto: Maria del Carmen Jemio.

Fameli bjuder ofta in personer att tala om de ämnen de vill lära sig mer om – ofta sina barn som berättar utifrån egna erfarenheter. De deltar också i demonstrationer, mot homofobi och för gay pride.

Cacha uppmanar andra föräldrar till HBTQAI-personer att bryta barriärerna av fördomar.

Stötta era barn som ni skulle med vilket barn som helst. Det finns så många omständigheter i livet, det här är bara en av dem – inget mer.

 

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia.

 

Bolivia: Teater mot sexism

Det är tidigt en fredagsmorgon i augusti, och en efter en trillar de in genom dörren – ungdomarna och deltagarna i Albors nystartade teatergrupp i Villa Adela, El Alto. Ungdomarna är i tidiga tonår upp till universitetsstudenter och ledaren för gruppen, Michael Gonzales, berättar att gruppen startades i juni i år. Eftersom gruppen är såpass ny, fokuserar han på grundläggande diskussioner och övningar runt de centrala teman Albor och Svalorna Latinamerikas program Suma Thakhi II står för, som sexuella rättigheter och anti-machismo.

– Målen med den här gruppen är att ungdomarna ska bli väl bekanta med alla teman och frågor vi talar om, och vi täcker både diskussioner och teater i gruppen så att de ska få teoretisk kunskap och verktyg som är nödvändiga för att konfrontera ett ganska sexistiskt samhälle, berättar Michael.

Första timman leder Michael och assisterande ledaren, Norka Canaviri Quezo, deltagarna i en kort uppvärmning innan det är dags för samarbetsövningar.

Michael 2
Deltagarna värmer upp inför morgonens teaterlektion. Foto: Hanna Anevik

Michael är en karismatisk ledare, med en kraftfull, teatralisk stämma som fångar de unga deltagarnas uppmärksamhet och lockar till många skratt. Han har dock stött på några utmaningar med konstformen:

– Att arbeta med teater i El Alto innebär att hantera sexistiska fördomar och att folk bara förväntar sig att se teater som får en att skratta. Albor framför teater med ett socialt innehåll.

Andra timman får grupperna en scen var att öva in och spela upp för resten av gruppen. Scenerna har bland annat machismo som tema. I en scen blir en 14-årig pojke pressad av sin far att välja ut en tjej att ligga med i en “Mercado del Amor” efter att pappan ryter till att det verkligen är dags för sonen att bli en man.

Michael 1
Michael och Norka tittar på när grupperna spelar upp sina scener. Foto: Hanna Anevik

– Albors arbete är viktigt för stadens ungdomar eftersom vi inte tycker att det är acceptabelt att de är oinformerade om frågor som sexualitet, våld, och machismo, förklarar Michael.

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia

Nicaragua: Föräldrar diskuterar sexuella och reproduktiva rättigheter

Det har redan börjat mörkna när de första föräldrarna kliver in genom dörren till Club Infantils lokaler i Jinotega. Ikväll har de kommit för att delta på ett möte om sexuella och reproduktiva rättigheter.

Organisationen Club Infantil arbetar främst med barn och ungdomar inom programmet Dedenan för att förebygga barnsexhandel, men för att barnen ska kunna förbättra sina liv och minska risken för att utsättas behöver även föräldrar och vårdnadshavare engageras och informeras. Officiell statistik om barnsexhandel finns inte att få tag på, men brottet är vanligt förekommande i Nicaragua och speciellt utsatta är barn som kommer från socialt utsatta situationer.

Föräldrar och vårdnadshavare samlade i Club Infantils lokaler Foto: Karin Carlsson

Föräldrar och vårdnadshavare samlade i Club Infantils lokaler Foto: Karin Carlsson

Under mötet får alla deltagare varsitt kort att presentera. Korten representerar de olika sexuella och reproduktiva rättigheterna och där står exempelvis om allas rätt till effektiva och acceptabla metoder för familjeplanering, rätten till att bestämma över sin egen kropp och sina relationer och rätten att få korrekt information om sexuell och reproduktiv hälsa. Här och här kan du läsa mer om sexuella och reproduktiva rättigheter.

Korten med sexuella och reproduktiva rättigheter Foto: Karin Carlsson

Korten med sexuella och reproduktiva rättigheter
Foto: Karin Carlsson

– I vår kultur är det svårt att prata om sexualitet, det finns många myter och tabun, säger Fátima Averrúz som leder mötet.

– Varför pratar vi inte om våra reproduktiva organ som vilken kroppsdel som helst, som en arm eller ett ben? Genom att ge dem andra namn eller inte vilja diskutera dem upprätthåller vi tabun och undanhåller information.

Carmen Uedam, Ada Rodriguez och Lídia Marín diskuterar sexuella och reproduktiva rättigheter Foto: Karin Carlsson

Carmen Uedam, Ada Rodriguez och Lídia Marín diskuterar sexuella och reproduktiva rättigheter
Foto: Karin Carlsson

Föräldrarna är överens om att det är viktigt att förklara hur hela kroppen fungerar och berätta om exempelvis preventivmedel: det är barn och ungdomars rättighet att få information om detta. I Nicaragua är andelen ungdomsgraviditeter högst i Latinamerika med 109 födslar per 1000 kvinnor mellan 15 och 19 år. Club Infantil har även upptäckt att många ungdomar använder dagen efter-piller som preventivmedel, något som kan vara farligt och tyder på att det saknas information.

Det är föräldrar och vårdnadshavares ansvar att prata om ämnet med sina barn, och det är viktigt att både män och kvinnor diskuterar frågan, säger de. Skolan har också ett ansvar att informera men många gånger tycker lärarna att ämnet är obekvämt och informationen ges sällan utifrån ett rättighetsperspektiv.

– Vad har sexualitet och sexuella och reproduktiva rättigheter att göra med barnsexhandel, då? frågar Fátima. Att informera om sexuella och reproduktiva rättigheter är ett sätt att förebygga barnsexhandel. Om barnen vet att de själva har rätt att bestämma över sin egen kropp kan de också förstå att vem som helst inte får göra vad som helst med den mot deras vilja.

Alba Araúz som är på sitt tredje möte på Club Infantil avslutar:
– Jag känner mig glad efter att ha deltagit i mötet. Jag har blivit lyssnad på och lärt mig mycket som jag inte visste innan.

Karin Carlsson
Programpraktikant
Nicaragua

Nicaragua: ”Allt ni hör på gatan är inte sant”

63 % av tonårsflickorna i Nicaragua har sin första sexuella relation innan de har fyllt 18 år. Av dessa blir en hög andel gravida, enligt studier som presenterats i den nationella tidningen La Prensa. Det talas sällan om sexualitet i det nicaraguanska samhället eftersom det är ett stort tabu. Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Apeadeco arbetar med att förebygga barnsexhandeln och ser sig själva som en komplementär kunskapsplattform i Telica.

Syftet med dagens workshop är att reflektera om myter och verkligheter kring preventivmedel, vilket är ett försök till att fylla den här kunskapsluckan.

230517 Workshop om myter och verkligheter om preventivmedel med Apeadeco pa Pizzeria Gabys i Telica13 - SB

Skolungdomarna sitter bänkade framför en film som handlar om myter kring preventivmedel. Foto: Sandra Broborn

– Att människor använder preventivmedel är inget nytt, utan det har funnits i många hundra år, där metoderna anpassats och utvecklats efter sin tidsanda. Dock har det utvecklas många myter kring temat, säger Ivette för att starta dagens workshop.

Myter uppstår som en effekt av att vilja förklara och lösa mänskliga problem utan att ha ”rätt” information. Ungdomarna delar med sig av vad de har hört av vänner, kusiner och andra bekanta. Det är först trevande eftersom ämnen generar skamkänslor. Men när en börjar berätta hänger resten på och många myter avslöjas: Att dricka limejuice är t.ex ett sätt att skjuta upp mensen, eller att första samlaget inte gör kvinnan gravid.

230517 Workshop om myter och verkligheter om preventivmedel med Apeadeco pa Pizzeria Gabys i Telica8 - SB

De olika påståendena och olika preventivmedel. Foto: Sandra Broborn

Vi sitter i en ring på golvet där var och en får ta varsitt färgglatt kort med ett påstående på och läsa upp för resten. ”Att använda kondom minskar den sexuella njutningen”, läser en av ungdomarna i gänget upp. Är det en myt eller är det en verklighet?

230517 Workshop om myter och verkligheter om preventivmedel med Apeadeco pa Pizzeria Gabys i Telica10 - SB

I full färd med att trä på kondomen på handen, vilket är lättare sagt än gjort. Foto: Sandra Broborn

Jennifer Calvo får i uppgift att bekanta sig med kondomen och visa för de andra hur den används och sedan trä på den på sin hand. Syftet med den här övningen är att ungdomarna ska ta reda på om Jennifer som har kondomen på handen kan känna någon beröring. Den kondomklädda handen vandrar runt i rummet så att alla ska kunna känna på handen. När alla har känt har Jennifer bestämt sig, hon kände allas beröring. Och vi kunde en gång för alla konstatera att det här var en myt och att kondomen är det säkraste preventivmedlet för både män och kvinnor.

230517 Workshop om myter och verkligheter om preventivmedel med Apeadeco pa Pizzeria Gabys i Telica12 - SB

– Den här möjligheten av att sitta här idag och ta kål på myter är jätteviktig för att ni ska få konkret information så att ni ska kunna leva ett fritt och härligt sexuellt liv, avslutar Ivette.

Sandra Broborn, Infopraktikant, Nicaragua

Bolivia: För ett Tarija utan patriarkalt våld!

“Du måste känna ilska för att ha en orsak till ditt engagemang. Vi har alla personliga orsaker till varför vi tror på mänskliga rättigheter. Ändå ser jag att vad ni skrivit på era lappar har en gemensam grundorsak: Patriarkatet.”

20170612_095925

Lupe Perez från Colectivo Rebeldía håller i workshop tillsammans med ECAM i Tarija. Rummet är del av ECAM:s lokaler. Foto Eva Vargas

Lupe Perez är del av organisationen Colectivo Rebeldía i Santa Cruz. Hon har i många år arbetet med kvinnors rättigheter och är uttalad feminist. Hon berättar varför det är viktigt att våga bära etiketten feminism.

”Patriarkatet är ett stort, läskigt monster, när du hugger av huvudet på det så växer två nya fram. Vi som jobbar för jämlikhet, mänskliga, kvinnliga och sexuella rättigheter måste veta att kampen inte är lätt. Vi kommer att få höra att vi har fel, ordet feminist har blivit så stigmatiserat här, det har blivit samma som hat mot män när det egentligen betyder att du jobbar för jämlikhet och inte tål diskriminering!”

20170612_133334

Lupe Perez kallar sig för kaotisk aktivist eftersom hon inte bara stödjer kvinnors rättigheter utan även andra mänskliga rättigheter på nätet. Foto: Eva Vargas

Organisationen ECAM verkar i Tarija för sexuella rättigheter. De har bjudit in Lupe Peres och Libert Borys från Colectivo Rebeldía för att tillsammans ha en två dagars workshop om politisk aktivism i sociala media. Båda organisationerna samarbetar med Svalorna Latinamerika i maskulinitetsprojektet som drivs från La Paz, och de båda kommer 2018 att ingå i det nya programmet.

”Vi kan alltid bli bättre och lära oss mer om hur vi kan påverka politiskt genom internet, och vi kan också dela med oss av vad vi redan lyckats med” säger Libert och frågar sedan; ”Är internet machistiskt? Kan det bli feministiskt?”

20170612_101720

Libert Borys förklarar hur vi kan använda sociala medier till politisk aktivism till förmån för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Foto: Eva Vargas

Under workshopen får deltagarna lära sig mer om vad skillnaden är på politisk påverkan och social påverkan. Den första vill påverka lagförslag, lagändringar eller något som har med landets, regionens eller stadens lagar att göra. Det andra är en generell social påverkan, alltså att människor ska få reda på vad sexuella rättigheter är eller att påvisa olika samhällsproblem.

20170612_131722

Deltagarna får skapa ett problemområde och en målsättning, inom SRHR, som de kan jobba med genom sociala medier. Foto: Eva Vargas

Eva Vargas, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Förenade i en gemensam röst

På skolan Simón Bolívar i distrikt 8, el Alto finns en grupp som kallas ”unidos y unidas por una sola voz” – “förenade i en gemensam röst”. Denna grupp är en av Red Adas yngsta ungdomsgrupper, men sin gemensamma röst har de redan börjat använda för fullt.

IMG_4128

Gruppen, som startades 2016, består av 35 tonåringar från samma skola. Foto: Isa Lundqvist

Årets stora evenemang är klassrumspresentationerna där ungdomarna sprider vidare vad de lärt sig i programmet Suma Thakhi II, och idag står totalt åtta grupper på tur. Jhelen Mayzo, en av ungdomarna som ska prata, berättar:

‒ Tack vare Red Ada och de workshops vi hade förra året började jag reflektera mer, och jag fick reda på vad som är bra och dåligt. Det är därför vi ger presentationer för varje årskurs, för att de också ska få information.

IMG_4334

En del av presentationerna är att visa Red Adas informativa videos. Supermacho är ett populärt val när maskuliniteter står på agendan. Foto: Isa Lundqvist

IMG_4364

Efter videon följer diskussioner i grupp, med syfte att få publiken att reflektera. Här klurar ungdomarna på vad som kännetecknar ”supermacho-män”. Foto: Isa Lundqvist

Att prata om våld, maskuliniteter och sexuella rättigheter i skolor kan ibland vara obekvämt, men behovet är trots allt stort. Nayeli Rojas förklarar varför klassrumsbesöken spelar en så viktig roll.

‒ Idag kan vilken trettonåring tjej som helst bli gravid för att varken hon eller killarna har information. Föräldrarna är sällan till hjälp, för frågar vi dem om sex blir de förskräckta och byter samtalsämnen. Våra mammor och pappor borde prata mer om sådana saker, men vårt mål är att varje ungdom oavsett ska ha den här informationen.

IMG_4232

16-åriga Nayeli informerar en av dagens grupper om våld och maskuliniteter. Foto: Isa Lundqvist

Förutom skolbesöken har gruppen i år även börjat sända radio. Varje vecka har de ett liveprogram där de diskuterar allt från mobbning till varför det är viktigt att prata om sexuella rättigheter i skolan. Innehållet styr de själva.

‒ Sedan vi började på Red Ada har vi reflekterat, fortsätter att reflekta, och får de som lyssnar där i radiovågorna att reflektera, förklarar Lizeth Marca.

IMG_8950

Varje fredag klockan två sänder ungomarna liveradio med olika teman. Foto: Isa Lundqvist

Vare sig det gäller klassrumsbesök eller radio är målet tydligt – att alltid att sprida den kunskap som de fått med sig. Aracendi Callejas, 16 år, sammanfattar:

‒  Vår förhoppning är att nå en hop av människor. Vi vill att de hör oss och att informationen hjälper dem, för att tala till vinden gör ingen nytta. Hoppas vi lyckas!

 

Nicaragua: Sexualitet är inte bara sexuella relationer mellan män och kvinnor

Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Apeadecos huvudmål med sitt arbete med ungdomar och föräldrar är att förebygga barnsexhandel. I förebyggandearbetet är det av största vikt att diskutera värderingar och ge ungdomar och föräldrar verktyg för att få mer inflytande över sina liv och minimera riskerna för att råka ut för våldsamma situationer. Ett av utvecklingsprogrammets delmål rör sexualitet: att barn och ungdomar erkänner sin sexualitet som sin rättighet baserad på jämställdhet och respekt för sin integritet och som en integral del i sina jag.

Inne på Esquipulasskolan har en grupp elever samlats för att ta del av dagens workshop om sexuella och reproduktiva rättigheter med Apeadeco, trots att de har slutat för dagen. Workshopen erbjuder ett viktigt samtalsrum eftersom ungdomar i Nicaragua i regel inte talar om sex och samlevnad med sina föräldrar och den vanliga utbildningen i skolan är bristfällig.

N 260417 Workshop om sexualitet och sexuella och reproduktiva rättigheter pa Esquibulasskolan i Telica9 - SB

Trötta och förväntansfulla elever inväntar dagens aktivitet. Foto: Sandra Broborn

Nadia Mendoza, socialarbetare på Apeadeco, tar till orda och instruerar ungdomarna i uppvärmningsaktiviteten. De förväntas dela in sig i par och ”mata” varandra med varsin klubba. Överallt i salen hörs kvävande skratt.

– Tänk er att ni är på en strand och känner vågorna slå mot era kroppar, fyller kollegan Ivette Betancourt i, som ett sätt att försöka lugna ned den stimmiga gruppen.

N 260417 Workshop om sexualitet och sexuella och reproduktiva rättigheter pa Esquibulasskolan i Telica - SB

Klubbnjutning på ingång mellan ett av paren med syfte att stimulera munnen som en del av sexualiteten. Foto: Sandra Broborn

Kan ni se något samband mellan den här aktiviteten och sexuella och reproduktiva rättigheter? Frågar Ivette ungdomarna när alla har lugnat ned sig och satt sig tillrätta i stolarna igen.

Mummel hörs runtom i salen men inget konkret svar yttras. Det lirkas vidare på varför alla var så skrattiga och tillslut säger en av tjejerna: ”Ja. Det är ju som en puss typ”.

På golvet står ’nyfikenhetslådan’. Där ska ungdomarna lägga två anonyma lappar kring frågor som har med sexuella och reproduktiva rättigheter att göra. Målet är att ta reda på deras kunskap men framförallt för att ge ett utrymme till diskussion eftersom det i de flesta nicaraguanska hem är ett tema som sällan talas om.

N 260417 Workshop om sexualitet och sexuella och reproduktiva rättigheter pa Esquibulasskolan i Telica6 - SB

Foto: Sandra Broborn

Att sexualitet inte bara är sexuella relationer mellan män och kvinnor står klart vid aktivitetens slut. Ivette står vid tavlan och återkopplar till uppvärmningsaktiviteten. Sexualitet är något vi föds och dör med. Det är alltså allt som vi är, som vi känner och gör och baseras på vårt kön, men inbegriper även genus.

N 260417 Workshop om sexualitet och sexuella och reproduktiva rättigheter pa Esquibulasskolan i Telica8 - SB

– Att ”mata” varandra med klubbor är en del av vår sexualitet eftersom det handlar om att vi delar njutning. När jag står i duschen och tvättar mig t.ex, är det en form av auto-njutning, avslutar Ivette.

Sandra Broborn, Infopraktikant, Nicaragua

Bolivia: ”En stund som handlar om mig”

Det är torsdag och klockan är fem. Dörren mellan kontoren och arbetsrummet stängs, lamporna släcks. Sex tjejer och två kvinnor träder in i ett tryggt utrymme för att prata om sig själva i årets första självhjälpsgrupp på Red Ada.

20170518_EV grupo de autoapoyo Red Ada

För att stämningen skall vara trygg under självhjälpsgrupperna tänds ljus och rökelser i rummet. Foto: Eva Vargas

7 av 10 kvinnor i Bolivia utsätts för våld och var fjärde dag mördas en kvinna för att hon är kvinna, det kallas feminicidio i Latinamerika. Många killar och män tvingas upprätthålla ett mansideal som skadar både dem själva och sin omgivning, om de inte gör det är blir det snabbt utsatta för mobbning i form av förolämpningar eller fysiskt våld. Red Ada har därför skapat två självhjälpsgrupper, en för killar och en för tjejer, där ungdomarna skall kunna prata ut om sina erfarenheter kring våld och machokulturen.

20170412_EV. Gruppen Wayna Ajayu i Albor (19)

Ungdomsgruppen Wayna Ajayu övar på sin teater. På bilden kan vi se Leslie Alizon Calle Quisbet som spelar en ung kvinna som blivit utsatt för trafficking. Personen på bilden är inte med i självhjälpsgruppen. Foto: Eva Vargas

– Jag har en del att göra, mycket på universitet, hjälpa till hemma, hinna med extra aktiviteter och det är svårt att ge mig själv tid. Tid för att stärka mig. Det är därför jag kommit hit, så jag kan få en stund som handlar om mig, säger en av tjejerna i självhjälpsgruppen som önskar att vara anonym.

20170519_EV. Människor på väg till sina olika dagsaktiviteter ex jobb, universitet osv

Människor på väg till sina jobb, universitet eller andra aktiviteter de har i vardagen. Många kvinnor jobbar, tar hand om hushåll, barn och kanske studerar, därför saknar de stunder för att bara vara. Foto: Eva Vargas

20170512_EV. MInne i profil pa RED ADA

Likaså behöver män plattformar för att kunna prata om sig själva och deras känslor. Många män vet inte var de kan få stöd för sina funderingar kring könsstereotyper som sällan verkar passa. Foto: Eva Vargas

Självhjälpsgruppen är utformad på så vis att en och samma grupp tjejer och killar träffas under fem kvällar för att prata om sina erfarenheter inom fem olika teman. Fram tills dagens datum har två möten hållits. Gruppledaren finns till för att presentera temat och sätta igång diskussionen, sedan är målet att gruppen själva ska få lov att prata och stärka sig.

Killgruppens ledare, Cristobal Fuentes berättar varför det är en viktig plattform för killar.
– Vi killar träffas ofta i miljöer som barer eller fester där vi pratar om saker som fotboll eller tjejer, men vi har sällan möten där vi pratar om oss och våra känslor. Jag tror det är viktigt att skapa broderskap inom andra sorters maskuliniteter. Vi måste börja prata om mäns våld. Är det vi? Vad kan vi göra för att förändra oss? Hur kan vi hjälpa varandra på ett positivt sätt?

20170512_IL. Cristobal Fuentes. RED ADA. Hár är han pa ett av organisationes ungdomsmöten

Cristobal Fuentes gör fredstecknet. Han är ledare för killarnas självhjälpsgrupp på Red Ada. Foto: Isa Lundqvist

Eva Vargas, programpraktikant, Bolivia

Nicaragua: Internationella dagen för solidaritet med personer med HIV/AIDS

Tillsammans med civilsamhällsorganisationer och hälsovårdsmyndigheten i León, anordnade Svalorna LA:s samarbetsorganisation Mary Barreda en marsch på Leóns gator på den Internationella dagen för solidaritet med personer med HIV/AIDS, den 17 maj.

DSC_0067

Cirka 300 personer deltog i solidaritetsmarschen för personer med HIV/AIDS. Bland dem fanns civilsamhällsorganisationer, regeringsinstitutioner, privatpersoner och läkarstudenter från Leóns Universitet. Foto: Mikaela Engwall

– Som en del av Svalorna LA:s program och som organisation är det viktigt för oss att främja solidaritet med människor med HIV/AIDS och stoppa stigmatiseringen och diskriminering av personer med sjukdomen, säger Mary Barredas president Rosa Maria Espinoza.

Konsekvenserna av diskriminering och stigmatisering är omfattande och ger upphov till en kränkning av HIV-smittades mänskliga rättigheter. Enligt UNAIDS globala HIV Stigma Index blir 1 av 8 personer som lever med HIV/AIDS nekade sjukvård på grund av sin sjukdom. (Källa: UNAIDS (2015) ”On the Fast-Track to end AIDS by 2030: Focus on location and population”)

– Stigmatiseringen av personer med HIV/AIDS grundar sig många gånger i bristande information. Stigma kan göra att färre vågar tala öppet om sin sjukdom och söka vård, vilket gör vidare överföring mer sannolik. Att skapa en tolerant och medveten atmosfär är därför nyckeln till att stoppa HIV-epidemin i Nicaragua, förklarar samordnare för dagen Fatima Pantoja från hälsovårdsmyndigheten i León.

Skärmavbild 2017-05-22 kl. 19.11.45

Melvin Carrión är positiv till att en attitydförändring är möjlig och menar att den här dagen är viktig att uppmärksamma för att synliggöra det stora stöd som finns för personer med HIV/AIDS. Foto: Mikaela Engwall

Melvin Carrión är på plats som representant för Organisationen för sexuell mångfald i León och lyfter vikten av att vi hjälps åt:

– För mig innebär solidaritet att vi tillsammans ser till att alla människor, oavsett sexualitet, positiv eller negativ diagnos, har precis samma rättigheter och möjligheter att utvecklas i livet.

Efter solidaritetsmarschen samlades deltagarna på torget i León. Här hade Mary Barreda ett tält uppställt med information om HIV/AIDS och hur vi skyddar oss mot sexuellt överförbara sjukdomar. Vid informationsbordet kunde besökarna ta för sig av informativa broschyrer och kondomer. Mary Barredas sjuksköterska fanns även på plats för att erbjuda gratis konsultation och HIV-test.

DSC_0105

Det kom fram många nyfikna till Mary Barredas bord där det erbjöds information, broschyrer och kondomer. På bilden informerar Frania Salmerón en av besökarna om hur HIV/AIDS smittar.

– Som organisation lägger vi tonvikten i vårt arbete på sårbara grupper och fokuserar på kvinnor och barn. Kvinnor löper större risk att smittas av sexuellt överförbara sjukdomar i Nicaragua på grund av könsbaserat våld, exploatering och förtryck, säger Frania Salmerón, jurist på Mary Barreda.

Mikaela Engwall, programpraktikant, Nicaragua

Bolivia: Nu räcker det!

Inte en regnbåge skymtas. CDC:s ungdomar är alla klädda i svart, och i sina famnar bär de gravstenar med olika namn. Varinia, Carla, Luisa, Anonym. Plötsligt bryts tystnaden.”I Bolivia existerar det bara 60 registrerade fall av hatbrott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Emellertid finns det hundratals fall som aldrig registrerats.”

Filminspelning

Ungdomarna gör sig redo för att spela in sin informationsvideo. Foto: Isa Lundqvist

Den 17 maj 1990 bestämde sig världshälsoorganisationen WHO för att ta bort homosexualitet från sin internationella klassifikation av  sjukdomar och hälsoproblem. Till minne av detta utnämndes dagen år 2005 till den internationella dagen mot homofobi, numera även transfobi och bifobi. Det är inför detta som vår samarbetsorganisation CDC:s transaktivister har sin filminspelning. Poängen med videon är att skapa medvetenhet om dagen, och konceptet, koreografin och utförandet har ungdomarna själva ansvarat för.

Röstning hashtags

Efter förslag och omröstning valdes hashtagsen #MisDerechosNoCambianTusDerechos (mina rättigheter ändrar inte dina rättigheter) och #SuAmorNoDañaTuOdioSí (deras kärlek skadar inte, ditt hat gör det) för att sprida evenemanget. Foto: Isa Lundqvist

I marschen mot homo-, trans- och bifobi kommer inte bara transaktivistgruppen att delta, utan även CDC:s gamla och nya aktivister som i veckan arbetat fram skyltar och andra material. Dessutom kommer aktivister från Peru och Ecuador, nationella myndigheter, och andra som jobbar med HBTQ-frågor att medverka. Totalt beräknas ungefär 45 organisationer finnas representerade. En av de nya aktivisterna som tänker marschera den 17 maj är sjuttonåriga Alison Condori Lopez.

‒ Mänskliga rättigheter intresserar mig mycket, speciellt eftersom det finns mycket diskrimination i Bolivia.

Alison CDC

Alison förbereder sitt material inför demonstrationståget. Foto: Isa Lundqvist

Årets marsch blir en tyst demonstration med tända ljus. Till skillnad från Pride-festivalen är den 17 maj inte en dag för firande. Istället vill den minnas alla HBTQ-personer som fallit offer för hatbrott, och förebygga den homo-, trans- och bifobi som finns i samhället. Carla Guardia Pastrana, del av CDC:s arbetslag, förklarar:

‒ Det är ett sätt för oss alla att provocera samhället och säga att nu räcker det med homofobi, nu räcker det med transfobi. Vi vill ha ett land med jämlikhet, med jämställdhet, med respekt.