Red Ada

Bolivia: Stödgruppen för att stärka självförtroende

Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Red Ada har med självhjälpsgruppen Grupo de Autoapoyo nått ut till kvinnor med samtal och diskussioner om våld i hemmet, självkänsla, självförtroende och säkerhet i vardagen. Deltagaren Ermania vad gruppen betytt mycket för henne när det kommer till att stärka hennes självkänsla och att överkomma vissa rädslor.

Text och video: Buster Hellertz, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Fördomar och normer – en workshop om kön och könsroller

Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Red Ada, grundades i den bolivianska staden Cochabamba 1994 för att främja kvinnors samt ursprungsbefolkningens rättigheter. Organisationen är numera baserad i La Paz och har fyra anställda.

Under oktober månad arbetar Red Ada med olika workshops på Simon Bolivar-skolan i El Alto. Ämnena som kommer tas upp är bl.a. kön och genus, våld, normer samt mänskliga rättigheter. Under workshopen om kön och genus fick ungdomarna bland annat i uppdrag att för en påhittad utomjording beskriva en man och en kvinna – och det visade sig att de flesta egenskaperna de tyckte utmärkte de olika könen var helt enkelt formade utav sociala mönster.

På bilden syns socialarbetaren Aracelly Aranda ifrån Red Ada prata om genusrelaterade frågor.

På bilden syns socialarbetaren Aracelly Aranda från Red Ada längst fram.

På frågan ifall en ökad medvetenhet kring dessa frågor är nyttiga för samhället i stort, svarar Nayeli Helen Rojas Alvarez, 17 år:

– Jag tror definitivt att det är bra. Här i Bolivia exempelvis finns det mycket machoism – och männen behöver förstå att även kvinnor kan göra många saker.

Dagens deltagare fick även i uppdrag att bestämma ifall vissa personliga egenskaper var kopplade till könet, eller huruvida det var sociala egenskaper och därmed kopplat till könsroller.

Dagens deltagare fick även i uppdrag att bestämma ifall vissa personliga egenskaper var kopplade till kön, eller huruvida det var sociala egenskaper och därmed kopplat till könsroller.

Angela Guadalupe Chambi, 15 år gav sina tankar kring dagens tema:

– Det är viktigt att prata om dessa frågor då många helt enkelt inte vet något om dessa problem. Det är bra med dessa träffar då vi kan informera andra personer efteråt, jag tror att det är hälsosamt för alla människor med dessa kunskaper, för att många män tror att de är härskare över världen.

Buster Hellertz, praktikant, Bolivia.

Bolivia: Stödgruppen för att stärka självförtroendet

Red Ada, en av Svalorna Latinamerikas (LA) samarbetsorganisationer,  arbetar med olika målgrupper i El Alto samt Jesus de Machacha och anordnar bland annat en stödgrupp Grupo de Autoapoyo som sedan några veckor tillbaka haft träffar en gång i veckan i området Villa Mercedes.

Ämnen som berörs är självkänsla, självförtroende samt säkerhet i vardagen. Träffarna fungerar som stöd till kvinnor för att stärka sina självförtroenden och på så vis tackla eventuella svårigheter i hemmet och vardagslivet i allmänhet. I programmet Juntas y Juntos, där Red Ada och Svalorna LA samarbetar, deltar yngre elever på skolan och dessa träffar är tänkta att fungera som en möjlighet för deras mammor att diskutera våld, självkänsla och trygghet – något som de, enligt Aracelly Aranda på Red Ada, inte vanligtvis gör i vardagen.

På bilden syns Katerine ifrån Red Ada (till höger) som inleder dagens samtal. Alla kvinnor fick inleda dagens session med att berätta hur de upplevt tiden sedan den senaste träffen. Foto: Buster Hellertz

På bilden syns Katerine Campus ifrån Red Ada (till höger) som inleder dagens samtal. Alla kvinnor fick inleda dagens session med att berätta hur de upplevt tiden sedan den senaste träffen. Foto: Buster Hellertz

Våld i hemmet riktat mot kvinnor är dessvärre vanligt förekommande i El Alto säger Katerine Campus ifrån Red Ada och flertalet av kvinnorna berättar att de upplever träffarna som avslappnande men också givande när det gäller stärkandet av deras självförtroende.

På bilden syns Silvia Condori som var en av dagens deltagare. Foto: Buster Hellertz

På bilden syns Silvia Condori som var en av dagens deltagare. Foto: Buster Hellertz

– Träffarna här på Grupo De Autoapoyo är mycket trevliga och givande då vi pratar om problem och utbyter erfarenheter. Mest av allt så har det stärkt mitt självförtroende, fortsätter Silvia Condori.

Erminia Herrera med hennes sovande son. Foto: Buster Hellertz.

Erminia Herrera med hennes sovande son. Foto: Buster Hellertz.

– De här träffarna har varit väldigt bra och viktiga för mig då de har hjälpt mig att övervinna rädslor och mest av allt stärkt min självkänsla. Det är enklare att prata med min make nuförtiden och jag låter honom inte längre säga till mig vad jag inte kan göra, säger Erminia Herrera.

 

Buster Hellertz, praktikant, Bolivia.

 

 

 

 

 

 

Bolivia: ”Jag har öppnat många homofobers ögon”

Fausto Rene Covarubias är 24 år gammal och identifierar sig själv som bisexuell. Han är medlem i Svalorna LA:s samarbetsorganisation CDC:s grupp ”Transbida”. Fausto kommer ihåg när han först introducerades till ämnen som mänskliga rättigheter och sexuella rättigheter via CDC. Han berättar att han genom att ha fått veta mer om dessa teman, också lärt sig mer om sig själv och om HBTQI.

– Organisationen CDC har gett mig information och sedan har jag informerat andra, säger Fausto. Jag har nu öppnat ögonen hos många homofober.

Fausto poserar på sista ungdomsmötet för programet Suma Thakhi II

Fausto poserar på sista ungdomsmötet inom programet Suma Thakhi II

Fausto menar att han har hjälpt många att se världen på ett annat sätt, även i sin egen familj, där han informerat sin pappa som enligt Fausto har en mer gammaldags syn på världen.

– Nu stöttar pappa mig.

Innan Faustos deltagande i utvecklingsprogrammet i Bolivia, var han blyg och hade problem med att prata inför andra. Genom programmet har han tränat på att prata inför folk. Det största förändringen enligt Fausto själv är dock kunskapen om mänskliga rättigheter och HBTQI som han fått. I framtiden vill Fausto fortsätta att utbilda andra, precis som han själv blev utbildad.
– Jag vill få andra att inse att homosexualitet inte är en sjukdom!

Fausto Covarubias och andra ungdommar diskuterar vad som innebär att vara ungdom i dagens Bolivia

Fausto Covarubias och andra ungdomar diskuterar vad det innebär att vara ungdom i dagens Bolivia

Daniela Rodriguez, programpraktikant, Bolivia

Bild: Hanna Anevik

Bolivia: Självhjälpsgrupper mot könsbaserat våld

År 2016 rapporterades runt 31 kvinnomord i La Paz och El Alto (Cuantasmas 2017), en oroande siffra. Detta trots de rättsliga åtgärder landets regering har vidtagit under de senaste åren, så som lag 348.

– Problemet ligger i hur man tillämpar denna lag. Det har pratats om center dit kvinnor borde gå för att få information och psykologisk hjälp, men det finns inte resurser. Om det ekonomiska och sociala stödet inte finns, kommer inte mycket hända, förklarar Gerardo Luna, Suma Thakhi IIs programkoordinatör.

Gerardo Luna, Suma Thakhi IIs programkoordinatör

Gerardo Luna, Suma Thakhi IIs programkoordinatör

Lag 348 är inriktad på att ge kvinnor ett liv fritt från våld, bland annat specificeras att kvinnomord kommer att straffas med 30 år fängelsetid, det högsta straffet i Bolivia. Det var det bolivianska folket som krävde denna lag av regeringen till följd av de många brott mot kvinnor som har skedde, minns Gerardo.

Gioconda Gutierrez, administratör för Svalorna LA

Gioconda Gutierrez, administratör för Svalorna LA håller i ett dokument om lagen 348, en stor framgång för kvinnorna i Bolivia; en lag som enligt många dock inte lever upp till dess förväntningar 

Svalorna LA:s samarbetsorganisation Red Ada har inom ramen för programmet Suma Thaki II skapat självhjälpsgrupper för unga kvinnor och unga män, med målet att förse deltagarna med verktyg för att förebygga könsbaserat våld. Självhjälpsgrupperna bygger på att deltagarna under ett antal möten får diskutera och prata om sina erfarenheter relaterade till våld, för att lära sig och hjälpa varandra hitta möjliga lösningar på detta stora samhällsproblem.

– Ibland är det själva samhället som döljer våldet, genom att ursäkta det med kulturella idéer som att mannen är den som dominerar och den som vet bäst, förklarar Suma Thakhi IIs programkoordinatör.

I självhläpsgrupper skapas det lugn atmosfär där deltagarna kan känna sig trygga

Inom självhjälpsgrupperna skapas det lugna atmosfärer där deltagarna kan känna sig trygga för att prata om jobbiga situationer eller känslor

Dessutom lär sig ungdomarna att identifiera vad som är våld och att det inte nödvändigtvis behöver vara fysiskt, utan att det även kan vara psykiskt våld. Den största framgången med grupperna är att ungdomarna lär sig att bryta tystnaden kring de många våldsbrott de har upplevt, vilket är det första steget mot förändring.

Foto & text: Daniela Rodriguez, praktikant, Bolivia

Bolivia: Förenade i en gemensam röst

På skolan Simón Bolívar i distrikt 8, el Alto finns en grupp som kallas ”unidos y unidas por una sola voz” – “förenade i en gemensam röst”. Denna grupp är en av Red Adas yngsta ungdomsgrupper, men sin gemensamma röst har de redan börjat använda för fullt.

IMG_4128

Gruppen, som startades 2016, består av 35 tonåringar från samma skola. Foto: Isa Lundqvist

Årets stora evenemang är klassrumspresentationerna där ungdomarna sprider vidare vad de lärt sig i programmet Suma Thakhi II, och idag står totalt åtta grupper på tur. Jhelen Mayzo, en av ungdomarna som ska prata, berättar:

‒ Tack vare Red Ada och de workshops vi hade förra året började jag reflektera mer, och jag fick reda på vad som är bra och dåligt. Det är därför vi ger presentationer för varje årskurs, för att de också ska få information.

IMG_4334

En del av presentationerna är att visa Red Adas informativa videos. Supermacho är ett populärt val när maskuliniteter står på agendan. Foto: Isa Lundqvist

IMG_4364

Efter videon följer diskussioner i grupp, med syfte att få publiken att reflektera. Här klurar ungdomarna på vad som kännetecknar ”supermacho-män”. Foto: Isa Lundqvist

Att prata om våld, maskuliniteter och sexuella rättigheter i skolor kan ibland vara obekvämt, men behovet är trots allt stort. Nayeli Rojas förklarar varför klassrumsbesöken spelar en så viktig roll.

‒ Idag kan vilken trettonåring tjej som helst bli gravid för att varken hon eller killarna har information. Föräldrarna är sällan till hjälp, för frågar vi dem om sex blir de förskräckta och byter samtalsämnen. Våra mammor och pappor borde prata mer om sådana saker, men vårt mål är att varje ungdom oavsett ska ha den här informationen.

IMG_4232

16-åriga Nayeli informerar en av dagens grupper om våld och maskuliniteter. Foto: Isa Lundqvist

Förutom skolbesöken har gruppen i år även börjat sända radio. Varje vecka har de ett liveprogram där de diskuterar allt från mobbning till varför det är viktigt att prata om sexuella rättigheter i skolan. Innehållet styr de själva.

‒ Sedan vi började på Red Ada har vi reflekterat, fortsätter att reflekta, och får de som lyssnar där i radiovågorna att reflektera, förklarar Lizeth Marca.

IMG_8950

Varje fredag klockan två sänder ungomarna liveradio med olika teman. Foto: Isa Lundqvist

Vare sig det gäller klassrumsbesök eller radio är målet tydligt – att alltid att sprida den kunskap som de fått med sig. Aracendi Callejas, 16 år, sammanfattar:

‒  Vår förhoppning är att nå en hop av människor. Vi vill att de hör oss och att informationen hjälper dem, för att tala till vinden gör ingen nytta. Hoppas vi lyckas!

 

Bolivia: ”En stund som handlar om mig”

Det är torsdag och klockan är fem. Dörren mellan kontoren och arbetsrummet stängs, lamporna släcks. Sex tjejer och två kvinnor träder in i ett tryggt utrymme för att prata om sig själva i årets första självhjälpsgrupp på Red Ada.

20170518_EV grupo de autoapoyo Red Ada

För att stämningen skall vara trygg under självhjälpsgrupperna tänds ljus och rökelser i rummet. Foto: Eva Vargas

7 av 10 kvinnor i Bolivia utsätts för våld och var fjärde dag mördas en kvinna för att hon är kvinna, det kallas feminicidio i Latinamerika. Många killar och män tvingas upprätthålla ett mansideal som skadar både dem själva och sin omgivning, om de inte gör det är blir det snabbt utsatta för mobbning i form av förolämpningar eller fysiskt våld. Red Ada har därför skapat två självhjälpsgrupper, en för killar och en för tjejer, där ungdomarna skall kunna prata ut om sina erfarenheter kring våld och machokulturen.

20170412_EV. Gruppen Wayna Ajayu i Albor (19)

Ungdomsgruppen Wayna Ajayu övar på sin teater. På bilden kan vi se Leslie Alizon Calle Quisbet som spelar en ung kvinna som blivit utsatt för trafficking. Personen på bilden är inte med i självhjälpsgruppen. Foto: Eva Vargas

– Jag har en del att göra, mycket på universitet, hjälpa till hemma, hinna med extra aktiviteter och det är svårt att ge mig själv tid. Tid för att stärka mig. Det är därför jag kommit hit, så jag kan få en stund som handlar om mig, säger en av tjejerna i självhjälpsgruppen som önskar att vara anonym.

20170519_EV. Människor på väg till sina olika dagsaktiviteter ex jobb, universitet osv

Människor på väg till sina jobb, universitet eller andra aktiviteter de har i vardagen. Många kvinnor jobbar, tar hand om hushåll, barn och kanske studerar, därför saknar de stunder för att bara vara. Foto: Eva Vargas

20170512_EV. MInne i profil pa RED ADA

Likaså behöver män plattformar för att kunna prata om sig själva och deras känslor. Många män vet inte var de kan få stöd för sina funderingar kring könsstereotyper som sällan verkar passa. Foto: Eva Vargas

Självhjälpsgruppen är utformad på så vis att en och samma grupp tjejer och killar träffas under fem kvällar för att prata om sina erfarenheter inom fem olika teman. Fram tills dagens datum har två möten hållits. Gruppledaren finns till för att presentera temat och sätta igång diskussionen, sedan är målet att gruppen själva ska få lov att prata och stärka sig.

Killgruppens ledare, Cristobal Fuentes berättar varför det är en viktig plattform för killar.
– Vi killar träffas ofta i miljöer som barer eller fester där vi pratar om saker som fotboll eller tjejer, men vi har sällan möten där vi pratar om oss och våra känslor. Jag tror det är viktigt att skapa broderskap inom andra sorters maskuliniteter. Vi måste börja prata om mäns våld. Är det vi? Vad kan vi göra för att förändra oss? Hur kan vi hjälpa varandra på ett positivt sätt?

20170512_IL. Cristobal Fuentes. RED ADA. Hár är han pa ett av organisationes ungdomsmöten

Cristobal Fuentes gör fredstecknet. Han är ledare för killarnas självhjälpsgrupp på Red Ada. Foto: Isa Lundqvist

Eva Vargas, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Det som inte nämns existerar inte

I Red Adas guide för ett icke-sexistiskt språkbruk finns ett citat: ”Det som inte nämns existerar inte.” Till skillnad från svenskan delas spanskan upp i feminina ord, som brukar sluta på a, och maskulina ord, som oftast slutar på o. Ett uttryck som ”alla” ändras därför beroende på om ”alla” är män (todos) eller kvinnor (todas). Skulle det däremot finnas en man i ett rum med hundra kvinnor används automatiskt den maskulina formen (todos). Det som ofta inte nämns, det som inte existerar, är alltså kvinnan.

"Välkommen"

”Välkommen” hälsar dörrmattan, men inte till alla. Foto: Isa Lundqvist

‒ Idén är alltid att använda ett icke-sexistiskt språk. Ord har makt, och därför måste vi tänka på vad vi egentligen säger, förklarar verksamhetsledaren Gladys Alejo.

Välkomna

I Red Adas lokaler inkluderas både män och kvinnor i välkomnandet. Foto: Isa Lundqvist

Användandet av ett inkluderande språk är ett sätt att bekämpa det historiska osynlighetsgörandet av kvinnor. Konceptet är enkelt; pratar vi om kvinnor används den feminina formen, om män den maskulina formen, och pratar vi om båda används helt enkelt båda formerna. Sedan starten av Suma Thakhi II, Svalorna Latinamerikas program i Bolivia, använder inte bara Red Adas ungdomar ett icke-sexistiskt språk, utan ungdomar från alla samarbetsorganisationer. Leticia Guarachi Padilla från Albor berättar:

‒ Organisationerna i programmet påverkar varandra. Red Ada har till exempel gjort att vi säger compañeróas (kamrater). Från början brukar folk fråga varför vi säger så, och då kan vi svara att vi inkluderar kvinnan i språket och ger tillbaka lite av makten.

Ungdomarna på Red Ada

För ungdomarna på Red Ada har det icke-sexistiska språkbruket blivit en vana. Foto: Isa Lundqvist

Ett inkluderande språk är ett stort steg mot jämlikhet, men spanskans uppbyggnad har större problem att tackla innan alla människor kan representeras i språket. CDC:s Mateo Rodrigo Solares upplyser:

‒ På senare tid har vissa börjat använda slutvokalen e som en neutral lösning. Istället för att säga él es alto (han är lång) eller ella es alta (hon är lång) skulle det då bli elle es alte (hen är lång). Det är ett sätt att inte fängsla sig till det feminina och maskulina.

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Bolivia: Somna på vitt lakan, vakna på ”japanska flaggan”

Det är måndag och jag är på dag 17 i min menscykel när jag läser om myter och tabun som finns kring menstruation här i Bolivia. Red Adas ska under terminen hålla diskussioner om temat med sina ungdomar i programmet Suma Thakhi II.

20170317_095935

Olika mensartiklar samt värktabletter. Foto: Eva Vargas

Kvinnorna på Red Ada berättar om de myter och tabun som finns i Bolivia. En vanlig myt är att en kvinna som har sin mens inte skall tvätta sig eller vara i kontakt med vatten eftersom blodet då kan koagulera, alltså stelna, och kvinnan i värsta fall dö. En annan myt är att mensblodet är giftigt, på så vis ses mensen som ett sjukdomstillstånd som förstärker diskrimineringen av flickor och kvinnor.

blogg

Ungdomar på Red Ada har fredagsmöte. Bilden är inte kopplad till artikeln. Foto: Eva Vargas

Varför är det viktigt att prata om kvinnors menstruation och myter kring det? Svaret är enkelt. Otaliga flickors och kvinnors liv påverkas av falsk information kring deras menstruation och uppfattningen att det är något smutsigt och äckligt.

– Vi har hört flickor berätta att de grät och hatade sin kropp när de fick sin första mens. Säger Arasely Aranda, som jobbar på Red Ada.

Skammen över mensen är stor, många håller det mycket hemligt, vissa till den grad att det avstår från vardagliga aktiviteter så som utbildningar och arbete.

– Det finns en sådan skräck för mensfläcken eftersom mensen uppfattas som så ohygieniskt av det patriarkala samhället, berättar Gladys Alejo, verksamhetsledare för Red Ada.

B 170308 Strejk på internationella kvinnodagen 25 - IL

Kvinnor strejkar under internationella kvinnodagen 8 mars. Foto: Isa Lundqvist

Menstruation är helt naturligt för en kvinna och det behöver bli lika naturligt för samhället hon lever i. Tabun kring mens är inte unikt för Bolivia, även svenska tjejer gömmer sin tampong när de ska till toaletten och byta den så ingen ska veta. Red Ada arbetar för att förändra den patriarkala synen på mens till en rättvis syn där den får vara naturlig, något att vara stolt över.

Eva Vargas, programpraktikant

Bolivia: Våra ungdomar lär oss

B170217 ungdomsmöte

Red Adas ungdomsgrupper har sitt första möte för året. Foto: Eva Vargas

Under loppet av någon timme har Red Adas kontor fyllts av ungdomar. De hälsar, skojar, skrattar, de möblerar om i stora salen och börjar en efter en att sätta sig runt bordet. Årets första ungdomsmöte ska snart starta.

Gladys Alejo, Red Adas verksamhetsledare, säger att deras ungdomsgrupper börjar med stöd från handledare och med tiden blir de mer och mer självgående. Många av ungdomarna blir sedan själva handledare till de nya grupperna som ansluts till organisationen.

– Målet är att ungdomarna ska våga ta plats i samhället. Det finns en stark vuxencentrism i landet som misstror ungdomars åsikter och engagemang. Här på Red Ada ser vi att våra ungdomar ibland lär oss.

B170217 Ungdomsmöte 2

Ungdomarna diskuterar hur omröstning av representanter skall gå till. Foto: Eva Vargas

Varje fredagseftermiddag har ungdomsgrupperna på Red Ada möjlighet att mötas och koordinera framtida aktiviteter och få olika sorters kompetensutveckling inom teman som organisation och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Under detta möte ska ungdomarna bland annat diskutera hur de ska välja nya representanter till programmet Suma Thakhi II:s övergripande ungdomsråd, där även ungdomar från Svalorna Latinamerikas två andra samarbetsorganisationer ingår.

– Jag tycker att vi ska rösta om nya representanter.

– Jag tycker att det är viktigt att vi skickat ut information om omval till alla grupper så att så många som möjligt kan rösta.

– Ska vi rösta fram per grupp eller individuellt?

Ungdomarna diskuterar och kommer till slut fram till att de ska ha en omröstning om en vecka efter att ha skickat ut en kallelse om det till alla ungdomsgrupper i Red Ada. De ska välja representanter som ska delta i ungdomsrådet på internationella kvinnodagen den 8:e mars.

Eva Vargas, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: “NI UNA MENOS!”

-Inte en enda till, levande och fria vill vi vara!

"NI UNA MENOS" Foto:Nathalie Elena Gordin

”NI UNA MENOS” Foto: Nathalie Elena Gordin

Den 25 november tågade en stor folkmassa genom centrala La Paz för att manifestera emot mäns våld mot kvinnor. Uppslutningen av demonstranter slog rekord, 10500 personer. Barn, kvinnor och män i alla åldrar tog plats för att visa att misogyny är ett samhällsproblem som påverkar alla och att alla därför är skyldiga att kämpa för förändring.

Parollen var “Ya basta, ni una más”, vi har fått nog, inte en enda till. Varje år den 25 november organiseras demonstrationer runt om i Syd och Centralmerika. ”Ni Una Menos” rörelsen startade i Argentina men finns nu även i Mexico, Guatemala, Chile, Uruguay, El Salvador, Brasilien, Peru och Bolivia.

På justiciedepartementets staket lämnades en hälsning

På högsta domstolens staket lämnades en hälsning om att respektera lag 348 som säger att kvinnor har rätt att leva ett liv fritt från våld. Foto: Nathalie Elena Gordin

I Bolivia som ungefär har lika många invånare som Sverige, uppmärksammades år 2015, 117 fall av feminicidios*. I 75% av fallen var offrets partner förövaren, detta rapporterar Bolivias nyhetskanal Abya Yala. Bara i år har 94 mord skett inom loppet av 10 månader i Bolivia.

Red Ada var en av medarrangörerna till demonstrationen bland många andra människorättsorganisationer. 

”Problemet är att mäns våld mot kvinnor har normaliserats och reproducerats till den grad att kvinnorna själva inte vet sina egna rättigheter […] Vi kräver därför att offentliga myndigheter på olika nivåer ska prioritera fall där våld mot kvinnor har ägt rum, som redan fastställts i Lag 348, för att kunna garantera kvinnor ett liv fritt från våld.” Detta skriver Red Ada i ett dokument som de tagit fram tillsammans med andra kvinnorättsorgansationer runt om i landet inför dagen den 25:e november.   

Från demonstrationen “Ni una menos” där över 10500 personer deltog för att tillsammans sätta stop för mäns våld mot kvinnor.

Från demonstrationen “Ni una menos” där över 10500 personer deltog för att tillsammans sätta stop för mäns våld mot kvinnor.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Feminicidios är spanska för könsrelaterat mord på kvinnor.

Läs mer här och här

Nätverket: “Ni una menos” på Facebook eller Youtube

Bolivia- ”And… Action”

Sista inläsning av repliker vid inspelning en scen ur kortfilmen "Placer". Foto: Nathalie Elena Gordin

Sista inläsning av repliker vid inspelning en scen ur kortfilmen ”Placer”. Foto: Nathalie Elena Gordin

Inspelningen av årets första kortfilm har precis avslutats. Filmen heter “Placer”och syftar till att njuta och känna sig bekäm i sin kropp. Temat valdes för att ifrågasätta stereotyper om kropp och genus. Men också att visa att andra inte har rätt att varken bedömma och värdera din kropp eller utseende, berättar Romer Cristobal Fuentes, 28 från ungdomsgruppen Cejupa.

Varje år spelas tre kortfilmer in, av unga för unga. Hela processen från manusskrivning, casting av skådespelare samt inspelning och redigering görs som ett sammarbete mellan olika ungdomsgrupper från Svalornas LA:s samarbetsorganisation Red Ada. Teman som tidigare belyst har bland annat varit “komma ut”-processer, maskulinitetsnormer, samt tonårsgraviditeter.

Scen ur kortfilmen "Placer" med Valentina som spelas av Ana i fokus. Foto: Nathalie Elena Gordin

Scen ur kortfilmen ”Placer” med Valentina som spelas av Ana i fokus. Foto: Nathalie Elena Gordin

Ana Vania Castillo Aguilera, 20, från ungdomsgruppen Generaxion, gör sin filmdebut och spelar en av huvudrollerna i filmen “Placer”. Ana har tidigare testat på att spela lite teater i skolan men säger att det var otroligt roligt att spela in en film. Ana gestaltar rollen som Valentina, en ensam ung tjej vars mamma ofta kommenterar hennes utseende och jämför henne med sina systrar. Valentina lever med den svåra utmaningen av att inte ta åt sig av sin mammans kommentarer och istället försöka tycka om sig själv.Scen ur kortfilmen ”Placer” med Valentina som spelas av Ana. Foto: Nathalie Elena Gordin

-Inspelningen var jättekul, vi skrattade mycket. Framförallt var det ett sätt att lära känna folk från andra grupper.

Ana berättar också att filmen behandlar ett tema som hon själv har erfarenhet av sedan tonåren. Ana säger att hon identifierar sig mycket med Valentina och kan se problematiken när folk tar sig rätten att kommentera andra utseende.

-Jag har också lärt mig mycket av att spela in filmen. Hur viktigt det är att älska sig själv och sin kropp men hur svårt det kan vara att uppnå.

Kommande kortfilm kommer att handla om temat ensamhet. Romer förklarar att ämnet valdes för att belysa de snäva normer om tvåsamhet som finns i Bolivia idag.

Romer Cristobal spexar bakom scenerna vid inspelning av kortfilmen "Placer". Foto: Nathalie Elena Gordin

Romer Cristobal spexar bakom scenerna vid inspelning av kortfilmen ”Placer”. Foto: Nathalie Elena Gordin

-En vanlig fråga i Bolivia är; när ska du träffa någon som du vill gifta dig med?

Romer menar att frågor som denna grundar sig i en en norm om vad som ses som eftersträvansvärt. För att hitta lyckan i livet måste du ha en partner vid din sida, vilket i sin tur bygger upp en rädsla för att vara ensam. Romer tycker istället att en borde uppmuntra unga till att inte vara rädda för att vara själva.

– Ordet ensamhet används nästan alltid i negativ bemärkelse. Istället vill vi visa att ensamhet kan vara positivt då det till exempel är viktigt för en persons självanalys och inte minst för att lära känna sig själv bättre.

 

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

Hela filmteamet samlat efter inspelning pa Plaza Murillo i centrum av La Paz. Foto: Jorge Villegas

Hela filmteamet samlat efter inspelning på Plaza Murillo i centrum av La Paz. Foto: Jorge Villegas

Bolivia – Föräldrar som stöttar när samhället sviker

Hos Svalorna LA:s samarbetsorganisation CDC har en ny självhjälpscirkel för föräldrar till HBT-personer påbörjats. Syftet är att föräldrar ska kunna vara ett stöd för sina barn när samhället inte är det. Initiativet till gruppen togs av en mamma, Eugenia, och hennes son som tillsammans startade gruppen i augusti i år.

Många föräldrar är förvirrade och kan känna sig väldigt ensamma i sin känsla och dessutom råder det brist på information om sexuell läggning och könsidentitet. Detta gör att föräldrar kan ha svårt att acceptera om ens barn kommer ut som till exempel gay. I flera fall har unga blivit uteslutna från familjen, berättar Eugenia. Bolivia är ett komplicerat land utan acceptans för olikheter hos folk. Samhällsklimatet är både sexistiskt och homofobiskt, fortsätter Eugenia.

-De som inte har kunskapen eller informationen tror att homosexualitet är en synd eller en sexuell avvikelse.

Manifestation i La Paz med budskapet; “Stolthet över min familj”. (Bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: Miranda Holm

Manifestation i La Paz med budskapet; “Stolthet över min familj”. (Bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: Minda Holm

I gruppen finns det både föräldrar som nyss fått veta att sina barn inte är heterosexuella eller cis-personer** som de förväntat sig, men också de som kommit längre i “processen” och har kommit att acceptera sitt barns identitet eller läggning.

-Min son “kom ut” för 15 år sedan, då fanns det inga grupper, ingen information, inget stöd. Det är därför vi har skapat denna grupp.

I början var de färre, men gruppen växer och nu är de ungefär tio föräldrar som träffas varje vecka och förhoppningen är bli ännu fler. Fler som kan lära, stöttas och stärkas. Gruppen är just nu i en lärandefas där de försöker fortbilda sig i hur politiken förs gentemot HBT-personer, om lagen, begreppen och så vidare, berättar Eugenia.

-Visionen och målet med gruppen är att skapa stöd för så många föräldrar som möjligt, så att de i sin tur kan verka som stöd för sina barn. Men också för att skapa bättre kunskap för oss själva och för samhället i stort.

Responsen från gruppsessionerna har varit positiv, flera föräldrar har uttryckt att de känner sig lugnare och mindre ensamma efter grupperna.

-En mamma som kom till oss, hon var desperat eftersom att hennes barn hade rymt hemifrån och försökt ta sitt liv. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon har sagt att hon har lärt sig mycket tack vare gruppen och att hon nu kan förstå sitt barn.

Familjen fyller en viktig roll i Bolivia. Det utgör därför en stor risk för de unga som inte får stöd hemifrån, säger Eugenia.

-Jag skäms för att jag inte kunde vara ett stöd för min son. Att han inte vågade berätta för mig förrän han hade flyttat hemifrån och utomlands. Vi vill att unga ska våga berätta tidigare. Att de inte utsätter sig för farliga situationer på grund av rädsla.

Det finns många sorgliga berättelser om familjesplittringar och även i de mest tragiska fall självmord när barn inte fått acceptans från sin familj, fortsätter Eugenia

Programpraktikant, Nathalie Elena Gordin, La Paz Bolivia

(Eugenia har valt att vara anonym och heter egentligen något annat)

*Machismo kan översättas som sexism samt maskulinitetsnormer.
**Cis-person syftar till en person som identifierar sig med sitt tillskrivna kön.

 

Bolivia: Ett utrymme utan åldershierarkier

På Red Adas kontor i centrala La Paz rör sig grupper av ungdomar in och ut under eftermiddagen och kvällen. De kommer hit för att förbereda sina respektive projekt, planera kommande workshops och aktiviteter. Vissa kommer endast för att mötas, spåna ideér eller ta en fika. Teater, dans, konst och radio är olika kreativa kommunikationsvägar som ungdomarna arbetar med.  Tillvägagangssätten och metoderna varierar men allt går under temat sexuella rättigheter. Arbetet drivs ideellt och engagemanget är stort.

– Intresset för teman som genus, våld i nära relationer, HBTQ är stort. Många vill lära och lära ut, berättar Aracelly Aranda som arbetar som kommunikatör på Red Ada sedan åtta år tillbaka.

Aracelly Aranda ger sitt fulla engagemang och stöd till Red Adas alla ungdomsgrupper

Red Adas kontor fungerar som en mötesplats och arbetsplats för 13 olika ungdomsgrupper, totalt över 150 ungdomar. Kontoret är inte stort men det finns två lediga datorer, en inspelningsstudio samt materialstöd. Det fungerar ungefär som studiefrämjandet i Sverige men stämningen på kontoret är annorlunda. Här känner alla varandra väl. Varje ungdom hälsas välkommen av hela teamet med en kindpuss. Teamet är väl insatta i dem alla och kan förutom ungdomarnas namn även vilken grupp och projekt de arbetar med. Här får grupperna redskap och stöttning för sina projekt. Dock inte mer än så. De arbetar självständigt och får ta ansvarar för allt gällande deras arbete; planering, budget, genomförande och utvärderingar.

Efter en workshop med Ungdomsgruppen OES. Foto: Jorge VillegasEfter en workshop med Ungdomsgruppen OES. Foto: Jorge Villegas

Ungdomarnas ålder varierar mellan 12-28 men ålder är sällan något som läggs fokus på. Informella hierarkier och åldersöverlägsenhet går inte att avläsa på kontoret.

-Här finns ingen plast för ålderscentrism, bekräftar Aracelly och fortsätter;

-Vi arbetar med kommunikation och vi är noga med att ge utrymme till alla att utrycka sig. Många säger att de unga är våran framtid men det håller jag inte alls med om, de unga är våran nutid, och vi måste lyssna på dom för de kan så otroligt mycket.

De är endast fem anställda på Red Ada och trots att de endast arbetar deltid är de alltid flexibla för sin målgrupp vilket ofta innebär att arbeta sena kvällar och helger.

Aracelly förklarar hur Red Adas kontor blivit ett andra hem för många ungdomar inklusive henne själv.

-Vi arbetar mycket med våra egna fördomar och föreställningar för att skapa en fri plats där alla kan känna sig välkomna.

Att kontoret ligger centralt bidrar också till att det blir en naturlig mötespunkt i staden.

-Vi brukar bjuda på mat vilket också bidrar till en familjär atomosfär dit en kan komma och arbeta men också vila. Förut när teamet arbetade heltid, bodde många av ungdomarna praktiskt taget på kontret. Vi undrade ibland vad deras föräldrarna tänkte.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Red Ada är en feministisk organisation som arbetar med information och kommunikation kring sexuella rättigheter men ungdomar men också i samarbete med kvinnorättsgrupper i hela landet. De har funnits sedan 1994 och en är en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer inom programmet Suma Thakhi II.

Bolivia: Ny lag om rätten till sin identitet

En nyhet för världen och vinst för HBTQ-communityt är den nya lagen 807; “La ley de identidad de género” vilket kan översättas som lagen om könsidentitet. Sedan den 1 augusti i år har en som boliviansk medborgare rätt att ansöka om att rätta till sitt pronomen, bild och namn på sin legitimation. Hittills har 61 bolivianer som ansökt fått hämta ut sina nya identifikationshandlingar.

- Pamela Geraldine Valenzuela, först i Bolivia med att hämta ut sitt nya id-kort. Foto: Metamorfosis Bolivia

– Pamela Geraldine Valenzuela, först i Bolivia med att hämta ut sitt nya id-kort. Foto: Metamorfosis Bolivia

Lagen har inte bara uppkommit helt av sig själv utan det är en lag som kostat mycket blod att få fram, förklarar HBTQ-aktivisten Edgar Soliz Guzman i sitt radioprogram “Nacion Marica” där de för ett samtal om den nya lagen med transaktivisten Pamela Geraldine Valenzuela. Pamela är vice-ordförande för organisationen Trebol-RED de las Mujeres Transgenero Bolivia och var också den första personen som hämtade ut sitt nya id-kort i huvudstaden La Paz.

Förutom att lagen indikerar att kön är en konstruktion är den faktiska effekten av lagen att transpersoner har juridisk rätt att ”se ut som sig själva” i offentliga och professionella sammanhang vilket de förut inte kunnat i Bolivia. Det har funnits en utbredd diskriminering på arbetsmarknaden där transpersoner inte kunnat söka flertal jobb på grund av att deras legitimation inte överensstämt med deras attribut. Detta har bidragit till en utsatt position och otrygghet för många transpersoner.

- Lag 807 om Könsidentitet. Steg för steg hur en gar till väga för att ansöka om nytt id-kort. Foto: Nathalie Elena Gordin

-Lag 807 om Könsidentitet. Steg för steg hur en går till väga för att ansöka om nytt id-kort. Foto: Nathalie Elena Gordin

Praktiskt säger lagen att personer som identifierar sig som trans* kan ansöka om ny legitimation genom att skicka in sitt födelsecertifikat, utdrag av sin civilstatus samt en bekräftelse från ett psykologbesök där det klargjorts att personen är medveten om vad ansökan innebär.

Ett villkor för ansökan är att en inte får ha civilstatus: gift. Detta på grund av att det inte är lagligt för samkönade par att ingå äktenskap i Bolivia.

Det finns en rädsla för att homosexuella skulle ansöka om att få ändra sitt kön endast för att få möjlighet att gifta sig lagligt, berättar Carla Goardia. Carla är jurist på Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation CDC, som varit aktiv i framtagandet av den nya lagen. Nästa steg är en legalisering av samkönade äktenskap i Bolivia, avslutar Carla.

I den här lådan stoppas ansökan om nytt id-kort på folkbokföringsmyndigheten. Foto: Nathalie Elena Gordin

I den här lådan stoppas ansökan om nytt id-kort på Folkbokföringsmyndigheten. Foto: Nathalie Elena Gordin

 

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

För mer information om den nya lagen, läs här eller lyssna på Nacion Maricas intervju med Pamela.

*Trans syftar till en person som inte identifierar sig med det juridiska kön den blev tilldelad vid födseln.

 

Bolivia: När ”bög” slutade kännas som ett skällsord del 2

Detta inlägg är fortsättningen på ett annat inlägg, läs del 1 av ”Bolivia – När ”bög” slutade kännas som ett skällsordhär

De är inte ”gay”, vilket är det ord som brukar användas om deras målgrupp. “Gay” är en stereotyp konstruerad från västvärlden, ett vitt rikt objekt med vissa intressen till exempel shopping och så vidare, förklarar Edgar och lägger till:

– Vi tycker att det är ett kolonialt begrepp som inte representerar verkliga homosexuella personer. ”Maricas”* å andra sidan är en marginaliserad lokal grupp homosexuella utan ekonomiska privilegier. Vi är dom, vi är fattiga och vi är aktivister.

Roberto Condori Carita & Edgar Soliz Guzman brevid sin kampanj “La ley consigue con sangre” Foto:Frej Berglund

 

– Dessutom brukar gaypersoner behöva förhålla sig till heteronormen och därmed vara antingen feminina eller maskulina. Vi ser inget behov av det, förklarar Edgar.

– Det går liksom inte att se på nåns utseende huruvida den är ”marica” eller inte, vi själva passerar till exempel ofta som ”heterosexuella”, fyller Roberto i.

-Vi jobbar mycket med ordets makt. Homofoberna kan inte längre använda skällsord emot oss för nu har vi tagit tillbaka orden och på vägen skapat en politisk identitet fortsätter Roberto.

Aktionen på torget idag väcker uppmärksamhet men också en del obehag hos folk vilket inte är något som förvånar varken Edgar eller Roberto. De har gjort mycket ”gatuaktivism” tidigare och har fått liknande reaktioner. Folk har uttryckt att de tycker att aktionerna Movimiento Maricas gör är kontroversiella och ibland till och med brutala.
– Men vi speglar bara verkligheten, förklarar Roberto.

Förutom visuella aktioner sänder Movimiento Maricas radio varje vecka där de för samtal kring HBTQ-relaterade frågor. De har också skapat en ordbok med en sammanställning av alla svordomar riktade mot HBTQ-personer med omformuleringar till vad orden egentligen borde betyda.

– Egentligen är det mesta av våra kampanjer direkt stulet från homofobernas ordförråd säger Edgar.

Varje fredag kan en lyssna på Roberto och Eduardo på Radio Fejuve. Foto: Movimiento Maricas

Varje fredag kan en lyssna på Roberto och Eduardo på Radio Fejuve. Foto: Movimiento Maricas

Dock är de medvetna om att deras kampanjer kan provocera folk vilket visats genom bland annat näthat. Vid ett tillfälle fick gruppen mordhot via mail och svarade genom att gå ut med en offentlig inbjudan för ett samtal med den anonyma avsändaren i sitt radioprogram. Både Roberto och Edgar anser att homofobin i Bolivia generellt inte är högljudd men det betyder inte att den inte existerar. Folk pratar men de vågar sällan säga vad de tycker till dig personligen.

Det är en lång väg kvar tills alla uttryck av homofobi blivit begravda men engagemanget, kreativiteten och aktivismen bland unga är det sista som brister i Bolivia.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Marica kan översattas till bög på svenska som också har en liknande historia av att “tas tillbaka” från homofoberna till att användas av den egna målgruppen

Bolivia: När ”bög” slutade kännas som ett skällsord del 1

I ett tält på torget Plaza Camacho i centrala La Paz syns två upphängda blodiga kroppar svajandes i vinden. Trots att kropparna är gjorda av papp känns våldet de utsatts för verkligt. Pappkropparna är en symbol för det könsbaserade och sexuella våld som HBTQ-personer får utstå i Bolivia samt världen över. Många nyfikna blickar passerar tältet men få vågar komma in. Resterande delen av torget är uppfyllt av nästan 200 ungdomar som är i full gång med olika aktiviteter. Allt under temat; sexuella rättigheter. Det är den internationella ungdomens dag och organisationen Red Ada är arrangörer tillsammans med sina många ungdomsgrupper.

Lagen har blod på sina händer. Foto: Movimiento Maricas Bolivia

”Lagen har blod på sina händer”. Foto: Movimiento Maricas Bolivia

 

Roberto Condori Carita och Edgar Soliz Guzman från ungdomsgruppen Movimiento Maricas* Bolivia har tänkt igenom budskapet för sin kampanj noga. Under parollen “La ley consigue con sangre” som kan översättas som att lagen har blod på sina händer, har de prytt tältets väggar med tidningsartiklar i samma färger som Bolivias flagga; rött, guld och grönt. Samtliga artiklar belyser händelser i Bolivia där HBTQ-personer utsatts för hatbrott. I centrum av alla artiklar sitter kopior av de lagar som ska skydda hbt-personer från diskriminering. Detta är ett bevis på att antidiskrimineringslagen inte fungerar i praktiken förklarar Roberto och tillägger;

-All nationell lagstiftning som idag är till för att skydda HBTQ-personer är resultatet av tidigare mord och våld på våra systrar och bröder.

Lagen förbjuder diskriminering baserat på kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, härkomst och kultur. Foto: Frej Berglund

Lagen förbjuder diskriminering baserat på kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, härkomst och kultur. Foto: Frej Berglund

 

Roberto var med och grundade Movimiento Maricas Bolivia år 2009. Det började med att de var några som träffades på en radio workshop där de fick lära sig att ge röst åt sin egna historia. De var många så kallade normbrytande personer som för första gången vågade göra sin röst hörd, något som sällan fått ta utrymme i media förr. Radioskolan var viktig eftersom det blev en plattform där vi kunde organisera oss, berättar Roberto.

De bestämde sig snart därefter för att skapa en grupp och ta över namnet “maricas” vilket är den vanligaste svordomen som används för att förolämpa homosexuella män i Bolivia.

-Vi ser det som en viktig politisk akt att ta tillbaka ordet. Nu när vi själva använder ”marica” när vi pratar om varandra känns det inte längre som en förolämpning, säger Roberto.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

 

*Marica kan översattas till bög på svenska som också har en liknande historia av att “tas tillbaka” från homofoberna till att användas av den egna målgruppen