HBTQIA+

Bolivia: Vi behöver stå enade i arbetet för en bättre framtid!

Trots fredagskväll är det fullt i lokalen. Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Ecam arrangerar en informationskväll tillsammans med organisationen Igual. På gatan utanför lokalen är det fortfarande varmt, såsom det är under septemberkvällar i Tarija där Ecam har sitt säte. Tarija ligger i södra Bolivia, 15 timmars bilfärd ifrån La Paz. Trots det geografiska avståndet berör de lagar som fattas gällande sexuella rättigheter i Bolivias huvudstad i högsta grad personer i Tarija. Om en av dessa lagar ska kvällen handla.

Inbjudna är delar av Tarijas HBTQ-community. Kvällen inleds med att Svalornas praktikanter i Tarija, Eva Louise Bäckemo Johansson och Anna Bokinge håller en kort workshop om samtycke och sex. Frågan om samtycke och hur det kan uttryckas är en fråga som engagerar.

Några av deltagarna på fredagens informationskväll. Foto: Linder Zenteno Futuri

Några av deltagarna på fredagens informationskväll.
Foto: Linder Zenteno Futuri

– Det är viktigt att förstå att vi behöver ge vårt samtycke, och om vi inte gör det så är det en våldtäkt, säger Erick Castellón efter workshopen.

Erick är en av aktivisterna i GMenV Tarija. GMenV är en organisation som engagerar homosexuella män i Tarija i arbetet för hbtq-personers rättigheter. Organisationen är också en av de grupper som Svalorna Latinamerikas program ”Juntas y juntos” jobbar med.

Han fortsätter.

– Det är viktigt att vara medveten om att även om man är i samma säng utan kläder och säger nej så måste det respekteras, annars gör den andra personen våld på mina rättigheter.

Efter workshopen är det dags för grundaren till sexualpolitiska organisationen Igual, advokaten Martin Vidaurre Vaca, att prata. Martins del av kvällen handlar om de juridiska inskränkningar som gjorts i lagen om könsidentitet i Bolivia. En lag som funnits sedan 2016 men som sedan 2017 omfattas av restriktioner. Stundtals är stämningen intensiv och många vill komma till tals samtidigt.

-Vi måste stå upp för varandra, säger Erick Castellón efter samtalet. Vi behöver stå enade i arbetet för en bättre framtid för oss alla.

 

Anna Bokinge, praktikant, Bolivia 

Bolivia: ”Jag har öppnat många homofobers ögon”

Fausto Rene Covarubias är 24 år gammal och identifierar sig själv som bisexuell. Han är medlem i Svalorna LA:s samarbetsorganisation CDC:s grupp ”Transbida”. Fausto kommer ihåg när han först introducerades till ämnen som mänskliga rättigheter och sexuella rättigheter via CDC. Han berättar att han genom att ha fått veta mer om dessa teman, också lärt sig mer om sig själv och om HBTQI.

– Organisationen CDC har gett mig information och sedan har jag informerat andra, säger Fausto. Jag har nu öppnat ögonen hos många homofober.

Fausto poserar på sista ungdomsmötet för programet Suma Thakhi II

Fausto poserar på sista ungdomsmötet inom programet Suma Thakhi II

Fausto menar att han har hjälpt många att se världen på ett annat sätt, även i sin egen familj, där han informerat sin pappa som enligt Fausto har en mer gammaldags syn på världen.

– Nu stöttar pappa mig.

Innan Faustos deltagande i utvecklingsprogrammet i Bolivia, var han blyg och hade problem med att prata inför andra. Genom programmet har han tränat på att prata inför folk. Det största förändringen enligt Fausto själv är dock kunskapen om mänskliga rättigheter och HBTQI som han fått. I framtiden vill Fausto fortsätta att utbilda andra, precis som han själv blev utbildad.
– Jag vill få andra att inse att homosexualitet inte är en sjukdom!

Fausto Covarubias och andra ungdommar diskuterar vad som innebär att vara ungdom i dagens Bolivia

Fausto Covarubias och andra ungdomar diskuterar vad det innebär att vara ungdom i dagens Bolivia

Daniela Rodriguez, programpraktikant, Bolivia

Bild: Hanna Anevik

Bolivia: Föräldrar mot homofobi

Decembersolen lyser genom de stora fönstren och värmer upp lägenheten som tillhör Maria del Carmen “Cacha” Jemio från La Paz, Bolivia. Cacha är ordförande för den ideella organisationen Fameli som startades i oktober 2016 för föräldrar och anhöriga till HBTQAI-personer.

 Det fanns ett stort behov av att skapa en plats där föräldrar kan känna sig mindre förvirrade och oroliga, där vi kan hjälpa varandra och skapa en medvetenhet i samhället för att hjälpa våra barn, berättar Maria del Carmen “Cacha” Jemio.

”Det fanns ett stort behov av att skapa en plats där föräldrar kan känna sig mindre förvirrade och oroliga, där vi kan hjälpa varandra och skapa en medvetenhet i samhället för att hjälpa våra barn i deras aktivism och i kampen för deras rättigheter”, berättar Maria del Carmen “Cacha” Jemio.     Foto: Hanna Anevik

Fameli (Familiares Mentes Libres = familjemedlemmar med öppna/fria sinnen) får bland annat stöd av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation CDC och uppstod från initiativet av en son vars mamma lidit på grund av hans sexuella läggning, delvis eftersom hon saknade kunskap om HBTQAI-frågor och inte hade någon att vända sig till.

Det sociala trycket och fördomarna i det bolivianska samhället sätter press på föräldrarna när deras barn kommer ut som homosexuell eller som transperson. Det ses som en sjukdom eller en synd, och Cacha berättar att för många föräldrar blir det ett trauma när deras barn kommer ut, just för att det är svårt att konfrontera dessa fördomar. Det är också svårt för barnen att kommunicera sin läggning överhuvudtaget för att de känner att de drar skam över hela familjen, förklarar Cacha.

Den största utmaningen är samhället. Det finns så många aggressiva och våldsamma attityder som vi måste kämpa mot, såsom homofobi och diskrimination som leder till mobbning, hatbrott och mord.

FAMELI deltar i en Pride-demonstration i centrala La Paz.

Fameli deltar i en Pride-demonstration i centrala La Paz. Foto: Maria del Carmen Jemio.

Fameli bjuder ofta in personer att tala om de ämnen de vill lära sig mer om – ofta sina barn som berättar utifrån egna erfarenheter. De deltar också i demonstrationer, mot homofobi och för gay pride.

Cacha uppmanar andra föräldrar till HBTQAI-personer att bryta barriärerna av fördomar.

Stötta era barn som ni skulle med vilket barn som helst. Det finns så många omständigheter i livet, det här är bara en av dem – inget mer.

 

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia.

 

Bolivia: Nu räcker det!

Inte en regnbåge skymtas. CDC:s ungdomar är alla klädda i svart, och i sina famnar bär de gravstenar med olika namn. Varinia, Carla, Luisa, Anonym. Plötsligt bryts tystnaden.”I Bolivia existerar det bara 60 registrerade fall av hatbrott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Emellertid finns det hundratals fall som aldrig registrerats.”

Filminspelning

Ungdomarna gör sig redo för att spela in sin informationsvideo. Foto: Isa Lundqvist

Den 17 maj 1990 bestämde sig världshälsoorganisationen WHO för att ta bort homosexualitet från sin internationella klassifikation av  sjukdomar och hälsoproblem. Till minne av detta utnämndes dagen år 2005 till den internationella dagen mot homofobi, numera även transfobi och bifobi. Det är inför detta som vår samarbetsorganisation CDC:s transaktivister har sin filminspelning. Poängen med videon är att skapa medvetenhet om dagen, och konceptet, koreografin och utförandet har ungdomarna själva ansvarat för.

Röstning hashtags

Efter förslag och omröstning valdes hashtagsen #MisDerechosNoCambianTusDerechos (mina rättigheter ändrar inte dina rättigheter) och #SuAmorNoDañaTuOdioSí (deras kärlek skadar inte, ditt hat gör det) för att sprida evenemanget. Foto: Isa Lundqvist

I marschen mot homo-, trans- och bifobi kommer inte bara transaktivistgruppen att delta, utan även CDC:s gamla och nya aktivister som i veckan arbetat fram skyltar och andra material. Dessutom kommer aktivister från Peru och Ecuador, nationella myndigheter, och andra som jobbar med HBTQ-frågor att medverka. Totalt beräknas ungefär 45 organisationer finnas representerade. En av de nya aktivisterna som tänker marschera den 17 maj är sjuttonåriga Alison Condori Lopez.

‒ Mänskliga rättigheter intresserar mig mycket, speciellt eftersom det finns mycket diskrimination i Bolivia.

Alison CDC

Alison förbereder sitt material inför demonstrationståget. Foto: Isa Lundqvist

Årets marsch blir en tyst demonstration med tända ljus. Till skillnad från Pride-festivalen är den 17 maj inte en dag för firande. Istället vill den minnas alla HBTQ-personer som fallit offer för hatbrott, och förebygga den homo-, trans- och bifobi som finns i samhället. Carla Guardia Pastrana, del av CDC:s arbetslag, förklarar:

‒ Det är ett sätt för oss alla att provocera samhället och säga att nu räcker det med homofobi, nu räcker det med transfobi. Vi vill ha ett land med jämlikhet, med jämställdhet, med respekt.