El Alto

Bolivia: Stödgruppen för att stärka självförtroende

Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Red Ada har med självhjälpsgruppen Grupo de Autoapoyo nått ut till kvinnor med samtal och diskussioner om våld i hemmet, självkänsla, självförtroende och säkerhet i vardagen. Deltagaren Ermania vad gruppen betytt mycket för henne när det kommer till att stärka hennes självkänsla och att överkomma vissa rädslor.

Text och video: Buster Hellertz, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Fördomar och normer – en workshop om kön och könsroller

Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Red Ada, grundades i den bolivianska staden Cochabamba 1994 för att främja kvinnors samt ursprungsbefolkningens rättigheter. Organisationen är numera baserad i La Paz och har fyra anställda.

Under oktober månad arbetar Red Ada med olika workshops på Simon Bolivar-skolan i El Alto. Ämnena som kommer tas upp är bl.a. kön och genus, våld, normer samt mänskliga rättigheter. Under workshopen om kön och genus fick ungdomarna bland annat i uppdrag att för en påhittad utomjording beskriva en man och en kvinna – och det visade sig att de flesta egenskaperna de tyckte utmärkte de olika könen var helt enkelt formade utav sociala mönster.

På bilden syns socialarbetaren Aracelly Aranda ifrån Red Ada prata om genusrelaterade frågor.

På bilden syns socialarbetaren Aracelly Aranda från Red Ada längst fram.

På frågan ifall en ökad medvetenhet kring dessa frågor är nyttiga för samhället i stort, svarar Nayeli Helen Rojas Alvarez, 17 år:

– Jag tror definitivt att det är bra. Här i Bolivia exempelvis finns det mycket machoism – och männen behöver förstå att även kvinnor kan göra många saker.

Dagens deltagare fick även i uppdrag att bestämma ifall vissa personliga egenskaper var kopplade till könet, eller huruvida det var sociala egenskaper och därmed kopplat till könsroller.

Dagens deltagare fick även i uppdrag att bestämma ifall vissa personliga egenskaper var kopplade till kön, eller huruvida det var sociala egenskaper och därmed kopplat till könsroller.

Angela Guadalupe Chambi, 15 år gav sina tankar kring dagens tema:

– Det är viktigt att prata om dessa frågor då många helt enkelt inte vet något om dessa problem. Det är bra med dessa träffar då vi kan informera andra personer efteråt, jag tror att det är hälsosamt för alla människor med dessa kunskaper, för att många män tror att de är härskare över världen.

Buster Hellertz, praktikant, Bolivia.

Bolivia: “Vi alla måste hjälpas åt för att ta hand om vår planet”

Dagens workshop på skolan Villandrani utanför El Alto börjar med att eleverna får svara på frågan vad de åt till frukost

– Bröd! skriker alla i mun på varandra.

Frågorna fortsätter – Vad görs bröd utav? Mjöl. Vad görs mjöl utav? Vete. Var kommer vetet ifrån? – och leder fram till det faktum att Bolivia importerar stora mängder vete från runt om i världen. På så vis har den där frukostmackan genomgått en process som genererat stora utsläpp vilket bidragit till klimatförändringarna, ämnet för dagens workshop.

– I den här workshopen har vi pratat om hur vi kan ta hand om miljön och klimatet genom att till exempel minska vår konsumtion, berättar Yesica Deysi Mamani Medrano, 14 år.

Elever från skolan Villandrani blir introducerade för FN:s globala mål och får identifiera vilka mål som är kopplade till miljö och klimat.

Elever från skolan Villandrani blir introducerade för FN:s globala mål och får identifiera vilka mål som är kopplade till miljö och klimat. Foto: Caroline Björkdahl

Under timmen blir eleverna mer bekanta med FN:s globala mål och får hjälpas åt att identifiera de mål som har med miljö och klimat att göra. Därefter diskuteras vilka klimatförändringar som de själva kan identifiera här i Bolivia. De nämner alltifrån mer extremt väder i form av temperatur och nederbörd, naturkatastrofer såsom jordskred och översvämningar, till dåliga skördar.

En grupp elever diskuterar hur olika länder bidrar till klimatförändringarna.

En grupp elever diskuterar hur olika länder bidrar till klimatförändringarna. Foto: Caroline Björkdahl

Vidare diskuterar klassen vilka olika vanor som bidrar mer eller mindre till klimatförändringarna, samt diskuterar huruvida alla länder i världen bidrar lika mycket. För att få en bättre förståelse för detta får de göra en övning där de ska identifiera hur många jordklot som skulle behövas ifall all jordens befolkning hade samma levnadsvanor som en rad olika länder.

Till exempel skulle det krävas nästan 1,5 jordklot ifall vi alla levde som Bolivias befolkning men 4,2 om alla levde som i Sverige och hela 6,8 jordklot om vi levde som de gör i Luxemburg. Det har beräknats att jordens nuvarande befolkning lever som om vi hade 4 jordklot, men vi har bara EN planet.

– Jag har lärt mig att vi alla måste hjälpas åt och jobba tillsammans, inte individuellt, så att vi kan ta hand om vår planet, avslutar Yesica Deysi Mamani Medrano.

Övning där eleverna ska gissa hur många planeter som skulle behövas om all jordens befolkning hade samma levnadsvanor som en rad olika länder.

Övning där eleverna ska gissa hur många planeter som skulle behövas om all jordens befolkning hade samma levnadsvanor som en rad olika länder. Foto: Caroline Björkdahl

Caroline Björkdahl, praktikant, Bolivia

Bolivia: Fredsfestival i El Alto

För att uppmärksamma den internationella fredsdagen har Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Chasqui organiserat en fredsfestival, ”Festival de Paz”. Festivalen uppmärksammar att deklarationen för de mänskliga rättigheterna firar 70-årsjubileum. Syftet med festivalen är att få befolkningen i El Alto att bli medveten om hur man kan skapa fred genom dialog och kreativitet. Jorge, som är programkoordinator från Chasqui, berättar om att kommunikation och att förhandla konflikter och problem på ett positivt sätt är viktigt för att fred och förändring ska bli verklighet.

Text och video: Caroline Björkdahl, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Stödgruppen för att stärka självförtroendet

Red Ada, en av Svalorna Latinamerikas (LA) samarbetsorganisationer,  arbetar med olika målgrupper i El Alto samt Jesus de Machacha och anordnar bland annat en stödgrupp Grupo de Autoapoyo som sedan några veckor tillbaka haft träffar en gång i veckan i området Villa Mercedes.

Ämnen som berörs är självkänsla, självförtroende samt säkerhet i vardagen. Träffarna fungerar som stöd till kvinnor för att stärka sina självförtroenden och på så vis tackla eventuella svårigheter i hemmet och vardagslivet i allmänhet. I programmet Juntas y Juntos, där Red Ada och Svalorna LA samarbetar, deltar yngre elever på skolan och dessa träffar är tänkta att fungera som en möjlighet för deras mammor att diskutera våld, självkänsla och trygghet – något som de, enligt Aracelly Aranda på Red Ada, inte vanligtvis gör i vardagen.

På bilden syns Katerine ifrån Red Ada (till höger) som inleder dagens samtal. Alla kvinnor fick inleda dagens session med att berätta hur de upplevt tiden sedan den senaste träffen. Foto: Buster Hellertz

På bilden syns Katerine Campus ifrån Red Ada (till höger) som inleder dagens samtal. Alla kvinnor fick inleda dagens session med att berätta hur de upplevt tiden sedan den senaste träffen. Foto: Buster Hellertz

Våld i hemmet riktat mot kvinnor är dessvärre vanligt förekommande i El Alto säger Katerine Campus ifrån Red Ada och flertalet av kvinnorna berättar att de upplever träffarna som avslappnande men också givande när det gäller stärkandet av deras självförtroende.

På bilden syns Silvia Condori som var en av dagens deltagare. Foto: Buster Hellertz

På bilden syns Silvia Condori som var en av dagens deltagare. Foto: Buster Hellertz

– Träffarna här på Grupo De Autoapoyo är mycket trevliga och givande då vi pratar om problem och utbyter erfarenheter. Mest av allt så har det stärkt mitt självförtroende, fortsätter Silvia Condori.

Erminia Herrera med hennes sovande son. Foto: Buster Hellertz.

Erminia Herrera med hennes sovande son. Foto: Buster Hellertz.

– De här träffarna har varit väldigt bra och viktiga för mig då de har hjälpt mig att övervinna rädslor och mest av allt stärkt min självkänsla. Det är enklare att prata med min make nuförtiden och jag låter honom inte längre säga till mig vad jag inte kan göra, säger Erminia Herrera.

 

Buster Hellertz, praktikant, Bolivia.

 

 

 

 

 

 

Bolivia: Unga som budbärare i arbetet mot människohandel

4016 m över havet i staden El Alto ligger Centro de Comunicación Cultural Chasqui, en av Svalorna Latinamerikas sju samarbetsorganisationer inom programmet “Juntas y Juntos Cambiando Nuestra Realidad” (Juntas y Juntos). Organisationen grundades 1988 och tog namnet Chasqui som härstammar från Inkaimperiet och betyder budbärare. Målet med Chasquis arbete är att stärka barn och ungdomars självkänsla och ledarskapsförmåga för att de ska kunna ta en aktiv roll i den lokala utvecklingen och i uppfyllandet av sina rättigheter.

Idag är vi ute på en av de två skolor  i utkanten av El Alto där programmet Juntas y Juntos arbetar.

– Det är super när Chasqui kommer hit och vi får jobba med dessa ämnen. Det är viktigt att vi känner till våra mänskliga rättigheter så att ingen kan behandla oss illa, säger Mari Cotila, 13 år.

Eleverna i högstadieklass 1 på Unidad Educativa Villandrani arbetar med de grundläggande koncepten inom människohandel. Foto: Caroline Björkdahl

Eleverna i högstadieklass 1 på Unidad Educativa Villandrani arbetar med de grundläggande koncepten inom människohandel. Foto: Caroline Björkdahl

På bordet framför henne ligger ett papper med ordet “trata” (människohandel) på, vilket är temat för dagens workshop och ett utbrett problem i Bolivia. Barn och unga, speciellt flickor och ursprungsfolk, är de som löper störst risk att falla offer.

– Här i El Alto följer de flesta sina barn dit de ska, även när de är äldre, för det är inte ovanligt att barn och ungdomar har försvunnit då de bara skulle ut till affären, berättar Adela Cruz Quispe som är chef på Chasqui.

I dagens workshop blir deltagarna introducerade för de grundläggande koncept som de kommer jobba vidare med under programmet. Det visar sig att många har tankar och kunskaper kring ämnet och ser fram emot att lära sig mer.

– Jag tycker det är viktigt att vi lär oss om detta så att vi kan ta hand om oss själva och också dela vidare informationen till andra barn och unga, säger Eliana Cori, 13 år.

Och just det, om att själv bli en budbärare och sprida vidare sina kunskaper är grundpelaren i Chasquis arbete.

Caroline Björkdahl, programpraktikant Bolivia

Bolivia: Teater mot sexism

Det är tidigt en fredagsmorgon i augusti, och en efter en trillar de in genom dörren – ungdomarna och deltagarna i Albors nystartade teatergrupp i Villa Adela, El Alto. Ungdomarna är i tidiga tonår upp till universitetsstudenter och ledaren för gruppen, Michael Gonzales, berättar att gruppen startades i juni i år. Eftersom gruppen är såpass ny, fokuserar han på grundläggande diskussioner och övningar runt de centrala teman Albor och Svalorna Latinamerikas program Suma Thakhi II står för, som sexuella rättigheter och anti-machismo.

– Målen med den här gruppen är att ungdomarna ska bli väl bekanta med alla teman och frågor vi talar om, och vi täcker både diskussioner och teater i gruppen så att de ska få teoretisk kunskap och verktyg som är nödvändiga för att konfrontera ett ganska sexistiskt samhälle, berättar Michael.

Första timman leder Michael och assisterande ledaren, Norka Canaviri Quezo, deltagarna i en kort uppvärmning innan det är dags för samarbetsövningar.

Michael 2
Deltagarna värmer upp inför morgonens teaterlektion. Foto: Hanna Anevik

Michael är en karismatisk ledare, med en kraftfull, teatralisk stämma som fångar de unga deltagarnas uppmärksamhet och lockar till många skratt. Han har dock stött på några utmaningar med konstformen:

– Att arbeta med teater i El Alto innebär att hantera sexistiska fördomar och att folk bara förväntar sig att se teater som får en att skratta. Albor framför teater med ett socialt innehåll.

Andra timman får grupperna en scen var att öva in och spela upp för resten av gruppen. Scenerna har bland annat machismo som tema. I en scen blir en 14-årig pojke pressad av sin far att välja ut en tjej att ligga med i en “Mercado del Amor” efter att pappan ryter till att det verkligen är dags för sonen att bli en man.

Michael 1
Michael och Norka tittar på när grupperna spelar upp sina scener. Foto: Hanna Anevik

– Albors arbete är viktigt för stadens ungdomar eftersom vi inte tycker att det är acceptabelt att de är oinformerade om frågor som sexualitet, våld, och machismo, förklarar Michael.

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: Förenade i en gemensam röst

På skolan Simón Bolívar i distrikt 8, el Alto finns en grupp som kallas ”unidos y unidas por una sola voz” – “förenade i en gemensam röst”. Denna grupp är en av Red Adas yngsta ungdomsgrupper, men sin gemensamma röst har de redan börjat använda för fullt.

IMG_4128

Gruppen, som startades 2016, består av 35 tonåringar från samma skola. Foto: Isa Lundqvist

Årets stora evenemang är klassrumspresentationerna där ungdomarna sprider vidare vad de lärt sig i programmet Suma Thakhi II, och idag står totalt åtta grupper på tur. Jhelen Mayzo, en av ungdomarna som ska prata, berättar:

‒ Tack vare Red Ada och de workshops vi hade förra året började jag reflektera mer, och jag fick reda på vad som är bra och dåligt. Det är därför vi ger presentationer för varje årskurs, för att de också ska få information.

IMG_4334

En del av presentationerna är att visa Red Adas informativa videos. Supermacho är ett populärt val när maskuliniteter står på agendan. Foto: Isa Lundqvist

IMG_4364

Efter videon följer diskussioner i grupp, med syfte att få publiken att reflektera. Här klurar ungdomarna på vad som kännetecknar ”supermacho-män”. Foto: Isa Lundqvist

Att prata om våld, maskuliniteter och sexuella rättigheter i skolor kan ibland vara obekvämt, men behovet är trots allt stort. Nayeli Rojas förklarar varför klassrumsbesöken spelar en så viktig roll.

‒ Idag kan vilken trettonåring tjej som helst bli gravid för att varken hon eller killarna har information. Föräldrarna är sällan till hjälp, för frågar vi dem om sex blir de förskräckta och byter samtalsämnen. Våra mammor och pappor borde prata mer om sådana saker, men vårt mål är att varje ungdom oavsett ska ha den här informationen.

IMG_4232

16-åriga Nayeli informerar en av dagens grupper om våld och maskuliniteter. Foto: Isa Lundqvist

Förutom skolbesöken har gruppen i år även börjat sända radio. Varje vecka har de ett liveprogram där de diskuterar allt från mobbning till varför det är viktigt att prata om sexuella rättigheter i skolan. Innehållet styr de själva.

‒ Sedan vi började på Red Ada har vi reflekterat, fortsätter att reflekta, och får de som lyssnar där i radiovågorna att reflektera, förklarar Lizeth Marca.

IMG_8950

Varje fredag klockan två sänder ungomarna liveradio med olika teman. Foto: Isa Lundqvist

Vare sig det gäller klassrumsbesök eller radio är målet tydligt – att alltid att sprida den kunskap som de fått med sig. Aracendi Callejas, 16 år, sammanfattar:

‒  Vår förhoppning är att nå en hop av människor. Vi vill att de hör oss och att informationen hjälper dem, för att tala till vinden gör ingen nytta. Hoppas vi lyckas!

 

Bolivia: ”Jag blev fångad som indian och som indian skall jag dö!”

“Hur många gånger har du blivit fångad Bartolina din olydiga indian?”
“Fyra gånger. Tre för att jag vägrar betala skatt till er och denna gång för mitt folks frihet!”. Båda dessa citat och bloggens titel kommer från Albors teater med titeln Tupac Katari.

I filmen kan vi se hur Bartolina Sisa, spelad av Maria Rosario Cardenas Bautista, räddar en kvinna från att bli våldtagen. Film: Eva Vargas

Det kulturella centret Albor i El Alto visade upp teatern Tupac Katari fredagen den 21 april. Teatern handlar om det första och enda aymaraupproret i det som nu kallas Bolivia. Tyvärr avslutas denna historia med den grymma avrättningen av  rebellen Tupac Katari efter att han och Bartolina omringat La Paz med sin armé. Teatern spelades upp två gånger på samma dag inför totalt 8 000-9 000 elever och lärare. Trots den manliga titeln, är en av det viktigaste rollerna Bartolina Sisa, spelad av Maria Rosario Cárdenas Bautistas:

– För att kunna spela rollen har jag fått läsa på och förstå vem Bartolina var, men också försöka känna in henne. Jag är stolt att få spela en sådan stark kvinna i vår historia.

20170424 EV. Teatern Tupac Katari. Här spelar ungdomar från Albor.

Inledningen på Tupac Katari teatern den 21 april 2017 i El Alto. Foto: Eva Vargas

Teater är en av metoderna Albor och deras ungdomsgrupper använder sig utav för att förmedla budskap. I detta fall handlar det om att upplysa ungdomar om sin historia ur, bland annat, ett genusperspektiv. Maria Elena Cardenas Bautista som är koordinator i Albor förklarar:

– Historien berättas bara genom manliga hjältar. Vi ville ge Bartolina Sisa och alla andra modiga kvinnor den plats de förtjänar i historien. Bartolina var en lika stor kämpe i vår historia som Tupac Katari, ändå vet få om henne.

20170426 EV. Albor. Maria Elena Cardenas Bautista coordinerar teatern Tupac Katari

Maria Elena Cardenas Bautista koordinerar genrepet till Tupac Katari. Foto Eva Vargas

20170426 EV. Albor. Maria Elena Cardenas Bautista, som står upp till vänster, dirigerar ungdomar som skall spela i Tupac Katari teatern.

Maria Elena Cardenas Bautista, ståendes till vänster, ger direktiv till skådespelarna på Albor. Foto: Eva Vargas

I teatern visas hur Bartolina Sisa och Tupac Katari möts eftersom de båda stack ut i kampen för frihet och rättvisa för landets befolkning. Leticia Guarachi, en av skådespelarna i pjäsen berättar:

– Scenen där Bartolina räddar en kvinna som är på väg att våldtas och misshandlar en spanjor får alltid hela publiken att bubbla. Dels för att en våldtäkt visas och dels för att det är oväntat att en kvinna slåss på det viset. Det är viktigt att synliggöra kvinnan. Det hjälper att bli av med den snedvridna bilden av en svag kvinna och en stark man. Vi behöver visa att vi som kvinnor också kan göra och har gjort stordåd.

20170426 EV. Albor. Leticia Guarachi är på väg från träff med ungdomsgruppen Wayna Ajayu till genrepet för Tupac Katari teatern.

Leticia Guarachi är på väg till Tupac Katari genrepet. Foto: Eva Vargas

 

Eva Vargas, programpraktikant Bolivia

Bolivia: Somna på vitt lakan, vakna på ”japanska flaggan”

Det är måndag och jag är på dag 17 i min menscykel när jag läser om myter och tabun som finns kring menstruation här i Bolivia. Red Adas ska under terminen hålla diskussioner om temat med sina ungdomar i programmet Suma Thakhi II.

20170317_095935

Olika mensartiklar samt värktabletter. Foto: Eva Vargas

Kvinnorna på Red Ada berättar om de myter och tabun som finns i Bolivia. En vanlig myt är att en kvinna som har sin mens inte skall tvätta sig eller vara i kontakt med vatten eftersom blodet då kan koagulera, alltså stelna, och kvinnan i värsta fall dö. En annan myt är att mensblodet är giftigt, på så vis ses mensen som ett sjukdomstillstånd som förstärker diskrimineringen av flickor och kvinnor.

blogg

Ungdomar på Red Ada har fredagsmöte. Bilden är inte kopplad till artikeln. Foto: Eva Vargas

Varför är det viktigt att prata om kvinnors menstruation och myter kring det? Svaret är enkelt. Otaliga flickors och kvinnors liv påverkas av falsk information kring deras menstruation och uppfattningen att det är något smutsigt och äckligt.

– Vi har hört flickor berätta att de grät och hatade sin kropp när de fick sin första mens. Säger Arasely Aranda, som jobbar på Red Ada.

Skammen över mensen är stor, många håller det mycket hemligt, vissa till den grad att det avstår från vardagliga aktiviteter så som utbildningar och arbete.

– Det finns en sådan skräck för mensfläcken eftersom mensen uppfattas som så ohygieniskt av det patriarkala samhället, berättar Gladys Alejo, verksamhetsledare för Red Ada.

B 170308 Strejk på internationella kvinnodagen 25 - IL

Kvinnor strejkar under internationella kvinnodagen 8 mars. Foto: Isa Lundqvist

Menstruation är helt naturligt för en kvinna och det behöver bli lika naturligt för samhället hon lever i. Tabun kring mens är inte unikt för Bolivia, även svenska tjejer gömmer sin tampong när de ska till toaletten och byta den så ingen ska veta. Red Ada arbetar för att förändra den patriarkala synen på mens till en rättvis syn där den får vara naturlig, något att vara stolt över.

Eva Vargas, programpraktikant

Bolivia: Förförda av teatern

Väggarna inne i Albors lokaler i El Alto kröns av teateraffischer och bilder på leende ungdomsgrupper. I år firar organisationen 20 år, så det är inte förvånande att de har hunnit med en hel del. Willy Flores, ledare för Albor, berättar:

Willy

Willy Flores, Albors ledare, lyser upp när han berättar om organisationens historia. Foto: Isa Lundqvist


— 
Vi har hållit på sedan 1997. El Alto var en mötesplats för många kulturer då, och det var tufft för ursprungsfolken som hade låg status. Konsten blev ett sätt att uttrycka sin kultur och historia på. De första två åren höll vi bara på med poesi. Vi brukade ha poesiläsningar i parken för förbipasserande.

Sedan år 2000 har Albor fokuserat på sexuella och reproduktiva rättigheter, och sedan år 2005 har de arbetat alltmer med teater. Sedan 2014 ingår de också i Svalorna Latinamerikas program mot könsbaserat våld i Bolivia.

Sedan programmets start har vi haft fyra nya ungdomsgrupper per år med ungefär 20-30 ungdomar i varje grupp. Ungdomarna deltar först i studiecirklar om teman som har med programmet att göra, men sedan fungerar de självständigt. Jag må vara ledare på pappret, men de bestämmer helt själva över sina grupper och den konst de skapar.

Posters Albor

Sammanlagt har Albors ungdomsgrupper satt upp hundratals föreställningar, både i Bolivia och i Sverige. Foto: Isa Lundqvist


Albors mål idag är att ungdomarna ska få kunskap om sexuella och reproduktiva rättigheter, det vill säga rätten att bestämma över sin sexualitet, samt att de ska vidarebefordra kunskapen genom konst. Ungdomsgrupperna arbetar både politiskt med lagförslag, och använder till exempel teater för att sprida information och motarbeta det tabu som finns kring ämnet. Framgången är ett faktum, då alla 16 av Albors grupper inom programmet kommer att vara aktiva 2017.

Man kan säga att de har blivit förförda av teatern!

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Bolivia: Att förverkliga en poesifestival

Kyrkogården är gigantisk och fylld med mer liv än död denna speciella dag. Foto Frej Berglund

Kyrkogården Cementerio General de El Alto, Foto Frej Berglund

En man skyndar långsamt förbi med tre matkassar och försvinner in bland myllret av tält. En kvinna och några barn sitter på en studsmatta som de ställt i skuggan av upphängd presenning och äter. Det säljs sockervadd, glass och blommor. En man, hukad under en osynlig tyngd rör sig syftesfullt in mot kyrkogården. Solen står högt och ett tjockt moln av uppstampat damm vilar över gravstenarna och de tusentals anhöriga som idag kommit för att minnas de döda. Blommor och sockerrör, bröd bakat som små människominiatyrer, olika typer av mat och sötsaker pryder gravstenarna, det är Los Santos, Allhelgona i Bolivia.

– De som kommer hit kommer för att be för de avlidna. Familjen ger vad de har – vad de förberett hemma: bröd och sötsaker, som har olika olika betydelser. Sockerrören används som käppar av de avlidna i deras resa efter döden. Löken som du ser, kan man bara skörda den här månaden och kommer att ge den avlidna vatten på resan efter livet.

Under ett av de många tälten som aviserar matförsäljning står José Garcia, 24. José har varit aktiv i Albor i åtta år och har sedan 2015 ansvarat över studiecirkeln i Villa Adela, El Alto. José är bara ett par dagar från att åka till Sucre och stötta Albor i arrangemanget av Aldo Velasquez, den nationella konklusionen av poesifestivalen som vi tidigare nämnt i bloggen.

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

– I sista stund så blev vi meddelade att en av finansiärerna dragit sig ur. Men vi på Albor har lovat festivaldeltagarna att de ska få tävla i andra departement och träffa andra ungdomar och deklamatörer. Att få chansen att lämna sin stad och träffa ungdomar från hela landet är en av de finaste gåvor man kan få, eller hur? Så idag så står vi här på kyrkogården och säljer mat.

Tre stora grytor till bredden fyllda med aji de fideo, pasta och pastasås, står och ryker under tältet. José och två kamrater från Albor sköter försäljningen. Aji Aji Aji de Fideo a Cinco! Josés bas klingar ut över tälten och kyrkogårdsbesökarna.

IMG_0524

Ungdomarna från Albor säljer mat. Foto: Frej Berglund

– Jag och ungdomarna från några av studiecirklarna har lagat maten och gjort gelatindricka hemma hos mig. Vi har köpt ingredienserna via insamling. Ungdomarna lägger otroligt mycket energi för att förverkliga de olika projekten vi ägnar oss åt.

Kunderna kommer och går. Tallrikar diskas i en balja och mat serveras på rullande band. Ännu är det tidigt på dagen och det finns mat kvar att sälja. José gör sig redo för en lång dag.

Text och foto: Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

Bolivia: Academia contra el machismo

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Genom fönstret kan en se Anderna torna upp sig, klädda i tunga svarta moln. Väl medvetna om det annalkande regnet skyndar sig människor fram längs gatorna. Luften är tjock och stadens doft är omgärdad av fukt och ett löfte om åska.

Ett sus av viskande går genom lokalen när ungdomarna mödosamt övar på sina repliker. Den 11 november är det premiär. Fram till dess kommer ungdomarna i Satelítes tillvaro präglas av repetitionernas långsamma ältande. Teatern är kompromisslös när det kommer till att memorera repliker och rörelsemönster.

Barn. Mamma, är du lycklig?

Irene. Det är klart jag är lycklig. Jag har ju dig och din pappa!

Barn. Men varför gråter du alltid då?

Irene. Det är komplicerat min dotter… Det är bra med mig, tänk inte på det…

Så börjar pjäsen Mujer Alfa (Alfakvinnan).

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa, Foto: Frej Berglund

– Jag anser att vår pjäs är viktig, för i vårt samhälle behandlas inte de frågor vi pratar om särskilt mycket. Pjäsen behandlar människovärde och machismo, som vi alla är utsatta för. De här frågorna måste formuleras och vi får inte vara tysta, säger Alan Tenorio Ajata, 16 år.

Pjäsen utspelar sig delvis på Akademin mot machismo:

Akademins grundare. – Här kan kvinnor och män lära sig att eliminera machismo från familjen och omgivningen, men först lär vi dem att få bort den machismo som bor inom dem själva. […] och jag vet att ni tänker: hur kan män också vara offer för machismo? Se om ni inte känner igen denna situation…

Ut på scen kommer en mamma med pojke som leker, faller och skadar sig. När han börjar gråta blir han tillsagd av mamman att pojkar inte gråter, att han ska sluta skrika och uppföra sig som en man.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi. Foto: Frej Berglund

– I studiecirklarna får alla deltagare möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter [gällande dessa frågor] som gruppen sedan kan reflektera över. Jag gillar teatern så mycket. Här har jag vuxit och träffat personer som är fina och ödmjuka. Jag har lärt mig mycket, säger Guadalupe Callisaya Quisbert, 19 år.

Text och foto, Frej Berglund