Albor

Bolivia: Programmet som formar ledare

– Jag har fått lära mig om mina sexuella rättigheter, samt om hur vi arbetar mot våld, homofobi och machismo. Jag har till och med blivit en ledare. Jag vet att programmet har förändrat mitt liv, min familjs liv, och många andras.

Så berättar Daniel Villarroel Mita från Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Albor, om sitt deltagande i  Boliviaprogrammet Suma Thakhi II. Programmet avslutas under hösten för att lämna plats åt ett nytt arbete med början 2018, och att döma av de unga deltagarna har arbetet inte bara gett dem nya kunskaper om sina rättigheter – de har vuxit som personer och utvecklats som ledare.

– Jag har applicerat det jag lärt mig inom programmet även utanför organisationen, genom att jag kan ge råd, jag håller i workshops, och jag använder mina skådespelarförmågor när jag håller tal, berättar Daniel.

Deltagarna i Suma Thakhi II från programmets sista träff i september 2017. Foto: Hanna Anevik.

Deltagarna i Suma Thakhi II från programmets sista träff i september 2017. Foto: Hanna Anevik.

Under programmets sista träff fick deltagarna från de olika organisationerna chansen att utvärdera och analysera hur de har utvecklats både individuellt samt som grupp. Presentationerna under dagen visade att ungdomarna hade fått större självförtroende genom sitt deltagande, men också att de kunnat sprida vidare det de lärt sig till sina familjer. Daniel är en av dem:

– Jag har slutat att vara så blyg. Jag har också fått bättre verktyg att hantera många av de svårigheter jag möter, och fått stöd i familjeproblem – det har påverkat hela min omgivning.

- Programmet har lärt oss om en bättre samexistens (mellan könen) som kan vara mindre sexistisk och våldsam, berättar Daniel. På bilden syns Josue Santos Quispe och Pamela Vizcarra från Albor i en scen som framfördes under avslutningen av programmet Suma Thakhi II. Foto: Hanna Anevik

– Programmet har lärt oss om en bättre samexistens (mellan könen) som kan vara mindre sexistisk och våldsam, berättar Daniel. På bilden syns Josue Santos Quispe och Pamela Vizcarra från Albor i en scen som framfördes under avslutningen av programmet Suma Thakhi II. Foto: Hanna Anevik

Förutom sitt engagemang i Albors teatergrupper, har Daniel representerat organisationen i programmets ungdomsråd som bland annat arbetat med att planera olika träffar och events. På avslutningen för Suma Thakhi II är han konferencier. 

Daniel Villarroel Mita som en av kvällens konferencierer vid programmets avslutning. Foto: Hanna Anevik

Daniel Villarroel Mita som en av kvällens konferencierer vid programmets avslutning. Foto: Hanna Anevik

Daniel är säker på Albors framtid:

– Efter att programmet avslutas kommer vi att fortsätta med vårt arbete att sprida vidare det vi har lärt oss och hjälpa de unga i Bolivia att skapa ett bättre samhälle.

Hanna Anevik, praktikant, Bolivia.

Bolivia: Teater mot sexism

Det är tidigt en fredagsmorgon i augusti, och en efter en trillar de in genom dörren – ungdomarna och deltagarna i Albors nystartade teatergrupp i Villa Adela, El Alto. Ungdomarna är i tidiga tonår upp till universitetsstudenter och ledaren för gruppen, Michael Gonzales, berättar att gruppen startades i juni i år. Eftersom gruppen är såpass ny, fokuserar han på grundläggande diskussioner och övningar runt de centrala teman Albor och Svalorna Latinamerikas program Suma Thakhi II står för, som sexuella rättigheter och anti-machismo.

– Målen med den här gruppen är att ungdomarna ska bli väl bekanta med alla teman och frågor vi talar om, och vi täcker både diskussioner och teater i gruppen så att de ska få teoretisk kunskap och verktyg som är nödvändiga för att konfrontera ett ganska sexistiskt samhälle, berättar Michael.

Första timman leder Michael och assisterande ledaren, Norka Canaviri Quezo, deltagarna i en kort uppvärmning innan det är dags för samarbetsövningar.

Michael 2
Deltagarna värmer upp inför morgonens teaterlektion. Foto: Hanna Anevik

Michael är en karismatisk ledare, med en kraftfull, teatralisk stämma som fångar de unga deltagarnas uppmärksamhet och lockar till många skratt. Han har dock stött på några utmaningar med konstformen:

– Att arbeta med teater i El Alto innebär att hantera sexistiska fördomar och att folk bara förväntar sig att se teater som får en att skratta. Albor framför teater med ett socialt innehåll.

Andra timman får grupperna en scen var att öva in och spela upp för resten av gruppen. Scenerna har bland annat machismo som tema. I en scen blir en 14-årig pojke pressad av sin far att välja ut en tjej att ligga med i en “Mercado del Amor” efter att pappan ryter till att det verkligen är dags för sonen att bli en man.

Michael 1
Michael och Norka tittar på när grupperna spelar upp sina scener. Foto: Hanna Anevik

– Albors arbete är viktigt för stadens ungdomar eftersom vi inte tycker att det är acceptabelt att de är oinformerade om frågor som sexualitet, våld, och machismo, förklarar Michael.

Hanna Anevik, programpraktikant, Bolivia

Bolivia: ”Jag blev fångad som indian och som indian skall jag dö!”

“Hur många gånger har du blivit fångad Bartolina din olydiga indian?”
“Fyra gånger. Tre för att jag vägrar betala skatt till er och denna gång för mitt folks frihet!”. Båda dessa citat och bloggens titel kommer från Albors teater med titeln Tupac Katari.

I filmen kan vi se hur Bartolina Sisa, spelad av Maria Rosario Cardenas Bautista, räddar en kvinna från att bli våldtagen. Film: Eva Vargas

Det kulturella centret Albor i El Alto visade upp teatern Tupac Katari fredagen den 21 april. Teatern handlar om det första och enda aymaraupproret i det som nu kallas Bolivia. Tyvärr avslutas denna historia med den grymma avrättningen av  rebellen Tupac Katari efter att han och Bartolina omringat La Paz med sin armé. Teatern spelades upp två gånger på samma dag inför totalt 8 000-9 000 elever och lärare. Trots den manliga titeln, är en av det viktigaste rollerna Bartolina Sisa, spelad av Maria Rosario Cárdenas Bautistas:

– För att kunna spela rollen har jag fått läsa på och förstå vem Bartolina var, men också försöka känna in henne. Jag är stolt att få spela en sådan stark kvinna i vår historia.

20170424 EV. Teatern Tupac Katari. Här spelar ungdomar från Albor.

Inledningen på Tupac Katari teatern den 21 april 2017 i El Alto. Foto: Eva Vargas

Teater är en av metoderna Albor och deras ungdomsgrupper använder sig utav för att förmedla budskap. I detta fall handlar det om att upplysa ungdomar om sin historia ur, bland annat, ett genusperspektiv. Maria Elena Cardenas Bautista som är koordinator i Albor förklarar:

– Historien berättas bara genom manliga hjältar. Vi ville ge Bartolina Sisa och alla andra modiga kvinnor den plats de förtjänar i historien. Bartolina var en lika stor kämpe i vår historia som Tupac Katari, ändå vet få om henne.

20170426 EV. Albor. Maria Elena Cardenas Bautista coordinerar teatern Tupac Katari

Maria Elena Cardenas Bautista koordinerar genrepet till Tupac Katari. Foto Eva Vargas

20170426 EV. Albor. Maria Elena Cardenas Bautista, som står upp till vänster, dirigerar ungdomar som skall spela i Tupac Katari teatern.

Maria Elena Cardenas Bautista, ståendes till vänster, ger direktiv till skådespelarna på Albor. Foto: Eva Vargas

I teatern visas hur Bartolina Sisa och Tupac Katari möts eftersom de båda stack ut i kampen för frihet och rättvisa för landets befolkning. Leticia Guarachi, en av skådespelarna i pjäsen berättar:

– Scenen där Bartolina räddar en kvinna som är på väg att våldtas och misshandlar en spanjor får alltid hela publiken att bubbla. Dels för att en våldtäkt visas och dels för att det är oväntat att en kvinna slåss på det viset. Det är viktigt att synliggöra kvinnan. Det hjälper att bli av med den snedvridna bilden av en svag kvinna och en stark man. Vi behöver visa att vi som kvinnor också kan göra och har gjort stordåd.

20170426 EV. Albor. Leticia Guarachi är på väg från träff med ungdomsgruppen Wayna Ajayu till genrepet för Tupac Katari teatern.

Leticia Guarachi är på väg till Tupac Katari genrepet. Foto: Eva Vargas

 

Eva Vargas, programpraktikant Bolivia

Bolivia: Ett verk som ger hemläxa

“Latinamerika måste födas på nytt!” Det var ett av budskapen när Albor, en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Bolivia, spelade teatern “Las venas abiertas de América Latina”, eller “Latinamerikas öppna ådror.”

Publiken var förväntansfull i La Casa de La Cultura, La Paz. Foto: Isa Lundqvist.

Publiken var förväntansfull i La Casa de La Cultura, La Paz. Foto: Isa Lundqvist.

I en perfekt blandning av humor och blodigt allvar följer vi med på en resa genom århundraden. Vi får se hur Christofer Columbus “upptäcker” Amerika, hur urfolken koloniseras, hur traditionen av diktatorer utvecklas i olika länder, och hur västländer genom historiens gång fortsätter att utnyttja resurser och människor i kapitalismens namn.

Ungdomar från Suma Thakhi II gav hjärta och själ på scenen. Foto: Isa Lundqvist.

Från prekolonial tid till modern tid gav ungdomar från Suma Thakhi II allt. Foto: Isa Lundqvist.

Syftet med verket, som är baserat på Eduardo Galeanos bok med samma namn, är att granska dessa mörka scener ur Latinamerikas historia och deras samband till den politiska och ekonomiska situationen idag. Rosa Maria Orosco, en av Albors skådespelare, förklarar:

‒ Vi upprepar inte våra misstag så länge vi minns dem, och det är verket för mig. Scenerna visar vår historia och de misstag som våra förfäder begick, för att vi inte ska göra om dem. Jag känner mig mycket stolt, för jag vet att det här verket ger hemläxa till alla som ser det att tänka och reflektera.

IMG_8032

Engelsmännen kommer till Bolivia för att kopiera och sälja tyger. Foto: Isa Lundqvist.

Den moderna kapitalismen utforskades med de tragikkomiska handelsmännen från England. Foto: Isa Lundqvist.

Genom massproducering utkonkureras sedan de lokala producenterna. Foto: Isa Lundqvist.

I år är det 10 år sedan Albor för första gången satte upp Las venas abiertas de América Latina. För vissa besökare var det första visningen, för andra den femte eller sjätte. Det är inte så konstigt med tanke på att teatern snart kommer att ha uppnått 1000 uppvisningar. Willy Flores, ledare för Albor, avrundar  evenemanget med att säga:

‒ Folk frågar varför vi fortfarande spelar den här teatern, och om vi inte blir uttråkade. Ibland frågar de också om vi inte är lite galna, men det är inte en fråga om galenskap utan om samvete, idéer och känslor. Även idag är det här verket relevant, för idag öppnar sig Latinamerikas ådror på nytt. Det är vår motivering för att fortsätta visa upp det.

Foto: Isa Lundqvist

Verket väckte starka känslor både på scenen och i publiken. Foto: Isa Lundqvist.

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Bolivia: Förförda av teatern

Väggarna inne i Albors lokaler i El Alto kröns av teateraffischer och bilder på leende ungdomsgrupper. I år firar organisationen 20 år, så det är inte förvånande att de har hunnit med en hel del. Willy Flores, ledare för Albor, berättar:

Willy

Willy Flores, Albors ledare, lyser upp när han berättar om organisationens historia. Foto: Isa Lundqvist


— 
Vi har hållit på sedan 1997. El Alto var en mötesplats för många kulturer då, och det var tufft för ursprungsfolken som hade låg status. Konsten blev ett sätt att uttrycka sin kultur och historia på. De första två åren höll vi bara på med poesi. Vi brukade ha poesiläsningar i parken för förbipasserande.

Sedan år 2000 har Albor fokuserat på sexuella och reproduktiva rättigheter, och sedan år 2005 har de arbetat alltmer med teater. Sedan 2014 ingår de också i Svalorna Latinamerikas program mot könsbaserat våld i Bolivia.

Sedan programmets start har vi haft fyra nya ungdomsgrupper per år med ungefär 20-30 ungdomar i varje grupp. Ungdomarna deltar först i studiecirklar om teman som har med programmet att göra, men sedan fungerar de självständigt. Jag må vara ledare på pappret, men de bestämmer helt själva över sina grupper och den konst de skapar.

Posters Albor

Sammanlagt har Albors ungdomsgrupper satt upp hundratals föreställningar, både i Bolivia och i Sverige. Foto: Isa Lundqvist


Albors mål idag är att ungdomarna ska få kunskap om sexuella och reproduktiva rättigheter, det vill säga rätten att bestämma över sin sexualitet, samt att de ska vidarebefordra kunskapen genom konst. Ungdomsgrupperna arbetar både politiskt med lagförslag, och använder till exempel teater för att sprida information och motarbeta det tabu som finns kring ämnet. Framgången är ett faktum, då alla 16 av Albors grupper inom programmet kommer att vara aktiva 2017.

Man kan säga att de har blivit förförda av teatern!

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Bolivia: Poesi, en röst mot diskriminering

Jhoselyn deklamerar Madre India på Teatro 3 de febrero, Sucre. Foto: Frej Berglund

Jhoselyn deklamerar Madre India på Teatro 3 de febrero, Sucre. Foto: Frej Berglund

Hon gråter. Tårarna rinner över ett förvånat men framförallt lyckligt ansikte. Kamerorna blixtrar och journalister trängs för att fotografera den samlade vinnarkåren. Jhoselyn Huanco från El Alto har precis blivit utnämnd till vinnare i de äldres kategori av årets Jiwasamphi, poesitävlingen som varje år anordnas av Albor och stöds av Svalorna La via Suma Thakhi II.

– Jag är väldigt glad. Jag trodde aldrig att jag skulle vinna, det här är min första poesitävling. Det finns så mycket talang här hos de andra ungdomarna. Det finns ungdomar som tränar i flera år men som inte går vidare. Min dröm när jag var liten var att bli radiopratare, genomföra intervjuer och bli känd. Och nu känns det som jag uppnått den drömmen. Jag kommer inte att upphöra med poesiuppläsning här, jag kommer alltid att fortsätta, att förbättra mig.

Jhoselyns poesiframförande. Foto: Frej Berglund

Jhoselyns poesiframförande. Foto: Frej Berglund

Jhoselyn har övat i flera månader med framförandet av dikten Madre India (Indianmoder), både lärare och föräldrar av varit delaktiga i repetitionerna och utformandet av framförandet.

– Den här dikten valde jag för att det mycket diskriminering framförallt mot kvinnor i Bolivia. Innan hade vi kvinnor hade inte rätt att uttrycka oss, vi var utsatta för mycket våld, så valet av dikten var främst ett uttryck för motstånd mot machismo, speciellt den typ som mina föräldrar och förfäder var utsatta för. Dikten var den vackraste jag kunnat välja.

Över hennes hud

finns inte längre några spår

från slagen

som mitt fyllo till pappa

tilldelade henne

Min älskling, åh min älskling!

full och allt han ville

med brinnande känslor

för att min pappas fylla

mycket större och mycket beskare

kom inte från alkohol;

från sorgen i sockerrörskvarnen

Utan från den blodiga saften

från tusen tårars avkok

full för att glömma

vredens och ilskans fylla

full och så… full

utan att veta kränkte han henne

Utdrag ur Madre India av Ignacio Rueda Latasa. Översättning Frej Berglund

Artikel: Text och foto Frej Berglund

Bolivia: Att förverkliga en poesifestival

Kyrkogården är gigantisk och fylld med mer liv än död denna speciella dag. Foto Frej Berglund

Kyrkogården Cementerio General de El Alto, Foto Frej Berglund

En man skyndar långsamt förbi med tre matkassar och försvinner in bland myllret av tält. En kvinna och några barn sitter på en studsmatta som de ställt i skuggan av upphängd presenning och äter. Det säljs sockervadd, glass och blommor. En man, hukad under en osynlig tyngd rör sig syftesfullt in mot kyrkogården. Solen står högt och ett tjockt moln av uppstampat damm vilar över gravstenarna och de tusentals anhöriga som idag kommit för att minnas de döda. Blommor och sockerrör, bröd bakat som små människominiatyrer, olika typer av mat och sötsaker pryder gravstenarna, det är Los Santos, Allhelgona i Bolivia.

– De som kommer hit kommer för att be för de avlidna. Familjen ger vad de har – vad de förberett hemma: bröd och sötsaker, som har olika olika betydelser. Sockerrören används som käppar av de avlidna i deras resa efter döden. Löken som du ser, kan man bara skörda den här månaden och kommer att ge den avlidna vatten på resan efter livet.

Under ett av de många tälten som aviserar matförsäljning står José Garcia, 24. José har varit aktiv i Albor i åtta år och har sedan 2015 ansvarat över studiecirkeln i Villa Adela, El Alto. José är bara ett par dagar från att åka till Sucre och stötta Albor i arrangemanget av Aldo Velasquez, den nationella konklusionen av poesifestivalen som vi tidigare nämnt i bloggen.

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

– I sista stund så blev vi meddelade att en av finansiärerna dragit sig ur. Men vi på Albor har lovat festivaldeltagarna att de ska få tävla i andra departement och träffa andra ungdomar och deklamatörer. Att få chansen att lämna sin stad och träffa ungdomar från hela landet är en av de finaste gåvor man kan få, eller hur? Så idag så står vi här på kyrkogården och säljer mat.

Tre stora grytor till bredden fyllda med aji de fideo, pasta och pastasås, står och ryker under tältet. José och två kamrater från Albor sköter försäljningen. Aji Aji Aji de Fideo a Cinco! Josés bas klingar ut över tälten och kyrkogårdsbesökarna.

IMG_0524

Ungdomarna från Albor säljer mat. Foto: Frej Berglund

– Jag och ungdomarna från några av studiecirklarna har lagat maten och gjort gelatindricka hemma hos mig. Vi har köpt ingredienserna via insamling. Ungdomarna lägger otroligt mycket energi för att förverkliga de olika projekten vi ägnar oss åt.

Kunderna kommer och går. Tallrikar diskas i en balja och mat serveras på rullande band. Ännu är det tidigt på dagen och det finns mat kvar att sälja. José gör sig redo för en lång dag.

Text och foto: Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

Bolivia: Academia contra el machismo

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Genom fönstret kan en se Anderna torna upp sig, klädda i tunga svarta moln. Väl medvetna om det annalkande regnet skyndar sig människor fram längs gatorna. Luften är tjock och stadens doft är omgärdad av fukt och ett löfte om åska.

Ett sus av viskande går genom lokalen när ungdomarna mödosamt övar på sina repliker. Den 11 november är det premiär. Fram till dess kommer ungdomarna i Satelítes tillvaro präglas av repetitionernas långsamma ältande. Teatern är kompromisslös när det kommer till att memorera repliker och rörelsemönster.

Barn. Mamma, är du lycklig?

Irene. Det är klart jag är lycklig. Jag har ju dig och din pappa!

Barn. Men varför gråter du alltid då?

Irene. Det är komplicerat min dotter… Det är bra med mig, tänk inte på det…

Så börjar pjäsen Mujer Alfa (Alfakvinnan).

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa, Foto: Frej Berglund

– Jag anser att vår pjäs är viktig, för i vårt samhälle behandlas inte de frågor vi pratar om särskilt mycket. Pjäsen behandlar människovärde och machismo, som vi alla är utsatta för. De här frågorna måste formuleras och vi får inte vara tysta, säger Alan Tenorio Ajata, 16 år.

Pjäsen utspelar sig delvis på Akademin mot machismo:

Akademins grundare. – Här kan kvinnor och män lära sig att eliminera machismo från familjen och omgivningen, men först lär vi dem att få bort den machismo som bor inom dem själva. […] och jag vet att ni tänker: hur kan män också vara offer för machismo? Se om ni inte känner igen denna situation…

Ut på scen kommer en mamma med pojke som leker, faller och skadar sig. När han börjar gråta blir han tillsagd av mamman att pojkar inte gråter, att han ska sluta skrika och uppföra sig som en man.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi. Foto: Frej Berglund

– I studiecirklarna får alla deltagare möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter [gällande dessa frågor] som gruppen sedan kan reflektera över. Jag gillar teatern så mycket. Här har jag vuxit och träffat personer som är fina och ödmjuka. Jag har lärt mig mycket, säger Guadalupe Callisaya Quisbert, 19 år.

Text och foto, Frej Berglund

Bolivia: När röst, kropp och ord blir ett

Utklädnad, röst och kroppsspråk är tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Utklädnad, röst och kroppsspråk tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Du ska dödas för tjuveri!
Jag är en ärad fågel
Till yrket snickare
Som lever av mitt arbete
Varför stjäl du då mitt vete?
Jag köpte det för min lön!
Som ni underlåtit att betala mig
Och ni är fortfarande skyldig mig många frön
Och detsamma är ni skyldig
De fruktodlande paddorna
Hornero min gudfader
den gruvarbetande skalbaggen
de arbetande bina
Och alla andra som ni lurat!

Utdrag ur El pajaro revolucionario av Oscar Alfaro, översättning Frej Berglund

Femåringar utklädda till fåglar, träd eller grönsaker står nervöst vid sina föräldrars sida och väntar på att bli uppkallade. Lokalen är till bredden fylld med viskande föräldrar, spända barn och tyst reciterande ungdomar. Idag är det poesifestival: barnen och ungdomarna ska alla tolka och framföra nationella likväl internationella dikter. Festivalen Adela Zamudio, uppkallad efter författaren och feministen av samma namn, anordnas av Albor en gång om året och involverar elever från grund- och gymnasieskolor från hela landet. Det är en årlig festival och tävling där första etappen avgörs mellan klasser och skolor inom olika distrikt runt om i landet. Andra etappen utmanar distrikten varandra och tredje etappen avgörs mellan städer.

En ung tjej deklamerar poesi inför en fullsatt lokal. Foto: Frej Berglund

En ung medverkande reciterar poesi inför en fullsatt lokal.
Foto: Frej Berglund

De kallar mig jordens inre och de har inte fel
jag är en Boliviansk gruvarbetare som står att finna i djupet
i min jords tarmar

 Som mycket ung, nästan barn lärde jag mig El Acullico*
som tidigt ersatte det som var mitt hem
det var som vår stötta, vår ledsagare
så sorgligt att när jag ännu var ett barn
hade tagit farväl av författaren till mitt liv

utdrag ur Soy minero Boliviano av Osvaldo Zavalaga, översättning Frej Berglund

Kroppen är liksom rösten är ett verktyg till att förmedla dikten. Händerna markerar stavelser lika precist som tungan. Benen vaggar med rytmen och orden artikulerar den djupa sorg eller det glädjefulla lugn som dikten utgörs av. Vissa av ungdomarna har övat mer än andra, men oavsett förberedelser uppstår en otrolig anspänning när poesiuppläsaren möter dikten. Ingen läser dikten som om det vore ett tal eller lista med viktiga ord. Det finns en ansats från samtliga att förmedla innehållet med en inlevelse som utgår från bästa förmåga.

Deltagare från gymnasiekategorin deklamerar en dikt. Foto: Frej Berglund

Deltagare från gymnasiekategorin reciterar en dikt. Foto: Frej Berglund

Luften är kvav och timmarna långa. Av 120 deltagare har hälften deklamerat. En åskådare har somnat och snarkar lugnt och stilla i omedveten ro. De flesta är emellertid fortfarande alerta och uppmärksamma på vad som händer på scen. Poesiframförandet kommer att pågå i några fler timmar. Vissa av barnen och ungdomarna kommer att utropas till bästa framförande och få gå vidare till att tävla i nästa etapp. De som inte går vidare kommer ändå att få ett diplom och såklart en ny chans nästa år.

Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

* En boll av kokablad som man placerar mellan tänderna och kinden. Kokabladen används i alla delar av landet för att förebygga syrebrist på hög höjd eller i gruvor, för att motverka hunger. Det används även som en stimuli; kokan har nämligen koffeinliknande egenskaper.

Bolivia: Knäböj, teater och att formulera det osagda

Det börjar hårt. Uppvärmning på 4000 meters höjd är ingen enkel sak, inte ens för Las/Los Alteñas/Alteños*. Ansträngda stön och kvävda svordomar ekar ut i den stora lokalen. Knäböj, armhävningar, burpees och vokalartikulering i springande tempo: en skådespelare måste ha en stark kropp och kraftfull röst.

Uppvärmningen är tung och obligatorisk. Foto: Frej Berglund

Uppvärmningen är tung och obligatorisk. Foto: Frej Berglund

Uppvärmningen är första momentet av en två timmars teatersession. Snart följer improvisationsteater. Deltagarna delas upp i två grupper och får 20 minuter på sig att tillsammans gestalta någon typ av våld. En av grupperna presenterar en pjäs om våld utlöst av svartsjuka: en flickvän mördar sin makes älskare. Den andra gruppen gestaltar våld provocerat av fattigdom: en mamma som tvingas låna pengar av gangsters för att försörja sin familj. Studiecirklarna är dock mer än bara teater. Den här studiecirkeln är en av tre nystartade år 2016 och mellan de svettiga uppvärmningarna och mer tekniska teaterövningarna vilar ett djupare allvar, ett allvar som flätas in i alla aktiviteter som genomförs.

–  På Albor har vi arbetat med studiecirklar sedan 2014. Det vi mest ägnar åt oss är frågor som könsbaserat våld, machismo, symboliskt våld och medievåld, säger Josué Santos Quispe, 18, gruppledare för en av de nya cirklarna och skådespelare i Yatiri.

–  Vi arbetar genom teatern: att bygga upp ett scenario, hur man går, vokalisering och så vidare. I övningarna så inkorporerar vi sociala frågor så som våld och sexuella och mänskliga rättigheter. Just nu håller vi på att skapa en pjäs som behandlar denna typ av frågor.

Improvisationsteater, planer smids. Foto: Frej Berglund

Improvisationsteater, planer smids. Foto: Frej Berglund

–  Vi [ungdomsledare] måste vinna deltagarnas förtroende. Inte skolbänksundervisning: en person som säger till dem hur saker och ting ligger till. Vi arbetar genom studiecirklar. Alla får säga vad de själva tycker, allt ifrån vad som irriterar oss eller vad som gör oss glada. På så sätt genereras förtroendet mellan oss ledare och deltagarna. Sen introducerar vi de frågor vi arbetar med genom olika gruppövningar som de själva utformar. Vi utgår ifrån situationer som de känner igen: skolan, hemmet, arbetet. Sen införlivar vi det i frågeställningar som formuleras via improvisationsteater. Eftersom att allt är en process så sker förändringarna enbart lite åt gången. Den processen kommer till slut att bära frukt och formuleras på scen. Det är genom gruppövningarna som de kommer i kontakt med de här frågorna och själva börjar berätta om våldet de upplevt eller människor i deras närhet som har erfarenheter [av våld], t.ex feminicidio** och patriarkala familjestrukturer. Vissa ungdomar kan säga ”min pappa/mamma är machisto/a” eller att de lever i våldsamma miljöer. Sådana berättelser får vi höra av ungdomarna. Övningarna får dem att fundera över de här frågorna och det kommer att reflekteras i deras egna liv och familjer, avslutar Josué.

Text  & Foto: Frej Berglund, infopraktikant i Bolivia.

* De som härrör från staden El Alto – Alteños

** Könsbetingat mord på kvinnor