Välkommen till praktikantbloggen!

Praktikanter vt17
I den här bloggen får du en chans att läsa om våra erfarenheter från Peru, Bolivia och Nicaragua.
Från vänster på bilden: Timmy, Isa, Sandra, Eva, Mikaela och Daniel.

Var befinner sig praktikanterna?
Från Peru hittar du inlägg skrivna av Timmy och Daniel.
Från Bolivia hittar du inlägg skrivna av Isa och Eva.
Från Nicaragua hittar du inlägg skrivna av Sandra och Mikaela.

Bolivia: Somna på vitt lakan vakna på japanska flaggan

Det är måndag och jag är på dag 17 i min menscykel när jag läser om myter och tabun som finns kring menstruation här i Bolivia. Red Adas ska under terminen hålla diskussioner om temat med sina ungdomar i programmet Suma Thakhi II.

20170317_095935

Olika mensartiklar samt värktabletter. Foto: Eva Vargas

Kvinnorna på Red Ada berättar om de myter och tabun som finns i Bolivia. En vanlig myt är att en kvinna som har sin mens inte skall tvätta sig eller vara i kontakt med vatten eftersom blodet då kan koagulera, alltså stelna, och kvinnan i värsta fall dö. En annan myt är att mensblodet är giftigt, på så vis ses mensen som ett sjukdomstillstånd som förstärker diskrimineringen av flickor och kvinnor.

blogg

Ungdomar på Red Ada har fredagsmöte. Bilden är inte kopplad till artikeln. Foto: Eva Vargas

Varför är det viktigt att prata om kvinnors menstruation och myter kring det? Svaret är enkelt. Otaliga flickors och kvinnors liv påverkas av falsk information kring deras menstruation och uppfattningen att det är något smutsigt och äckligt.

– Vi har hört flickor berätta att de grät och hatade sin kropp när de fick sin första mens. Säger Arasely Aranda, som jobbar på Red Ada.

Skammen över mensen är stor, många håller det mycket hemligt, vissa till den grad att det avstår från vardagliga aktiviteter så som utbildningar och arbete.

– Det finns en sådan skräck för mensfläcken eftersom mensen uppfattas som så ohygieniskt av det patriarkala samhället, berättar Gladys Alejo, verksamhetsledare för Red Ada.

B 170308 Strejk på internationella kvinnodagen 25 - IL

Kvinnor strejkar under internationella kvinnodagen 8 mars. Foto: Isa Lundqvist

Menstruation är helt naturligt för en kvinna och det behöver bli lika naturligt för samhället hon lever i. Tabun kring mens är inte unikt för Bolivia, även svenska tjejer gömmer sin tampong när de ska till toaletten och byta den så ingen ska veta. Red Ada arbetar för att förändra den patriarkala synen på mens till en rättvis syn där den får vara naturlig, något att vara stolt över.

Eva Vargas, programpraktikant

Peru: ”Lägg dig inte i mina barn!”

Svalorna Latinamerika arbetar för allas lika rättigheter, och målgrupperna består huvudsakligen av barn, unga vuxna, samt kvinnor. Genom våra samarbetsorganisationer genomförs det en hel del aktiviteter, och vi ser tydligt hur det rör sig framåt, att fler och fler blir medvetna om sina rättigheter och börjar utöva dem.

Ett tecken på en mer övergripande utveckling i den riktning Svalorna LA arbetar för, är den nya nationella läroplanen som gäller fr.o.m. 2017 i Peru, där större fokus än tidigare läggs vid ”igualdad de genéro”, alltså jämställdhet. Läroplanen lyfter t ex att flickor och pojkar ska ha samma rättigheter och möjligheter, att ens kön inte ska påverka hur en blir behandlad. Det finns dock de som motsätter sig och demonstrerar mot dessa ändringar i läroplanen, en rörelse som går under namnet ”Con mis hijos no te metas!”, vilket översätts till ”Lägg dig inte i mina barn!”.

P 170304 Demonstration mot jämställdhet 1 - DS

”Vi alla föds man eller kvinna, ingen föds med ett kön/genus” står det på banderollen. I läroplanen särskiljer de på biologiskt kön och socialt kön, så banderollen håller egentligen med det som står i läroplanen. Foto: Daniel Sahle

 

– Jag frågade två personer varför de är emot dessa ändringar, och fick svaret ”Vi vill inte att våra barn ska lära sig bli homosexuella”, säger Edith Garzon, landrepresentant för Svalorna Latinamerika i Peru. Hon fortsätter:
– De är felinformerade, det står inte i läroplanen det som de påstår stå i läroplanen. De vill ha lika möjligheter för alla, vilket är precis vad läroplanen också säger. Men de tolkar in så mycket mer, som att skolan nu ska börja lära barn att vara homosexuella.

Läroplanen är ett offentligt dokument som vem som helst kan läsa på internet, och det enda som är kopplat till sexualitet är att det konstateras att alla individer har rätt att leva ut sin sexualitet på ett hälsosamt och ansvarstagande vis, och bli accepterad för det. Det står även att ens sexuella läggning är en komplicerad process av flera olika faktorer, och inte något en kan välja eller lära ut.

Som det går att se i videon så vill de alltså ha lika möjligheter för alla, men säger sig vara mot jämställdhet mellan könen. De pratar om något som de kallar för ”genusideologin”, men det är bara dessa motståndare till läroplansändringarna som använder sig av det här begreppet, och går alltså inte att finna i själva läroplanen.

– Vi på Svalorna Latinamerika arbetar med barn och ungdomar, och det är precis dessa teman som nu är med i läroplanen som vi arbetar för: Jämställdhet mellan könen, samt lika rättigheter, möjligheter, och ansvar, för både kvinnor och män, säger Edith Garzon.

Svalorna Latinamerika välkomnar alltså dessa ändringar, och kommer att fortsätta arbeta för en mer jämställd värld.

Länk till läroplanen: http://www.minedu.gob.pe/curriculo/pdf/curriculo-nacional-2017.pdf

Nicaragua – Skolungdomarna i Telica utmanar macho-ideal

Det är lunchtid och skolungdomarna i Telica har precis haft sin sista lektion för dagen. Svetten lackar och det är varmt i den stora aulan där vi befinner oss. Varmare blir det när vi drar i gång dagens aktivitet med en lära-känna övning som går ut på att alla ska dansa med varsin partner och sedan byta när musiken tystnar.

 

N - 220317 Workshop om maskulinitetsnormer och riskfaktorer för att hamna i barnsexhandel pa Esquibulas-skolan i Telica - SB

”Välkomna! Tema: Olikheter och ojämlikhet mellan kön, relaterat till machismo och barnsexhandel”, står det på skylten. Foto: Sandra Broborn

 

Dagen till ära har Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Apeadeco tagit med sig det material som utbyttes under vistelsen i Bolivia, där alla samarbetsorganisationer från Peru, Bolivia och Nicaragua var representerade för att utbyta erfarenheter.

Videon ”Super-macho” som gjorts av samarbetsorganisationen Red Ada i Bolivia tar upp och diskuterar macho-ideal i samhället. Ungdomarna sitter fastnaglade framför den lilla laptop-skärmen, eftersom projektorn slutade fungera.

 

N - 220317 Workshop om maskulinitetsnormer och riskfaktorer för att hamna i barnsexhandel pa Esquibulas-skolan i Telica2 - SB

Apeadecos målgrupp sitter och tittar på Red Adas video ”Super-macho” i Esquibulasskolans gemensamma aula. Foto: Sandra Broborn

 

”Män borde inte gråta?” är en av de påståenden som Red Ada ställer i videon när en av deras skådespelare storgråter framför klassikern Titanic. Ungdomarna delas in i grupper och får fritt reflektera över påståendet. I min grupp konstateras det att män såväl som kvinnor har rätt att uttrycka sig, eftersom det båda är människor. Det konstateras också att inte kunna uttrycka sina känslor är en riskfaktor för att bli utsatt för barnsexhandel eftersom utnyttjaren söker efter sårbara människor som är lättare att manipulera.

 

N - 220317 Workshop om maskulinitetsnormer och riskfaktorer för att hamna i barnsexhandel pa Esquibulas-skolan i Telica3 - SB

En av ungdomsgrupperna diskuterar huruvida män borde gråta eller ej. Apeadecos ungdomskommunikatör Karen Rodriguez hjälper till och tar anteckningar. Foto: Ivette, Betancourt, medarbetare på Apeadeco.

 

”Så om jag får för mig att klippa av mig håret, sätta på mig pösiga byxor, gör det mig till mindre kvinna?” Utmanar Ivette Betancourt, medarbetare på Apeadeco.

 

N - 220317 Workshop om maskulinitetsnormer och riskfaktorer för att hamna i barnsexhandel pa Esquibulas-skolan i Telica7 - SB

Ivette Betancourt, medarbetare på Apeadeco, diskuterar könsnormer som en avslutning på dagens aktivitet.

 

”Nej, för hur du klär dig definierar inte dig som person”, avslutar en av ungdomarna.

Sandra Broborn, Infopraktikant Nicaragua

Peru: Klimatförändringarna påverkar kraftigt

Från december till mars varje år är det regnperiod i stora delar av Peru, vilket innebär att det regnar kraftigt under dessa månader, och resten av året regnar det knappt något alls. Normalt sett är detta inte något problem, utan landet och folket är väl förberedda för att det är så det kommer vara, och har anpassat sig till det. De översvämningar runtom i landet som går att läsa i nyheterna är dock inte normalt, utan tillskrivs vara en följd av de klimatförändringar som sker i världen just nu.

Ytterst kraftiga regnfall över områden där det normalt inte regnar har bland annat lett till stora översvämningar, jordskred  som för med sig allt i sin väg, och brist på drickbart vatten. De mest drabbade delarna av landet är områdena vid kusten, även om delar mer inåt landet också fått erfara kraftigare regnfall än normalt. Enligt en rapport som kom 19:e mars 2017 så har över 100 000 människor förlorat sina hem helt och hållet, med över 620 000 som har fått skador på sina hem. 75 personer har omkommit. Över 150 broar har kollapsat helt, och över 2 000 kilometer väg har förstörts. Hundratals kilometer av bevattningskanaler har också förstörts, med följden brist av drickbart vatten i flera delar av landet.

Orsakerna sägs vara klimatförändringarna, mer exakt uppvärmningen av de peruanska haven, vilket har fått namnet ”El Niño Costero”, ”Kustbarnet”. Uppvärmningen medför att vindarna inte rör sig som de brukar, och att regnet således inte faller där det brukar falla.

Edith Garzon på Svalorna Latinamerikas kontor i Peru. Foto: Timmy Burchard

Edith Garzon på Svalorna Latinamerikas kontor i Peru. Foto: Timmy Burchard

– Det är en nödsituation vi befinner oss i nu, både nationell och internationell. Det behövs många åtgärder för att hjälpa de som är i nöd nu, men det behövs även åtgärder för att kunna förhindra att något liknande ska hända i framtiden. I vårt arbete har vi ständigt klimatförändringarna med som ett tema, dels hur vi ska förhindra att något sådant här händer, men även anpassning till de förändringar som sker, säger Edith Garzon, landrepresentant för Svalorna LA i Peru.

Regeringen i Peru har ännu inte deklarerat att det är ett officiellt nationellt nödläge, utan menar att det är under kontroll. Mer än 100 000 poliser hjälper och räddar folk i de värst drabbade områdena, vatten delas ut där det inte finns, och härbärgen har skapats för de som mist sina hem. Nödläge eller inte, så är klimatförändringarna påtagliga i Peru, och åtgärder behöver göras för att kunna förhindra och anpassa sig till dessa förändringar.

Timmy Burchard, Infopraktikant, Peru

Läs mer (på spanska)

Sammanfattande rapport om regnperioden, från ett regeringsorgan: http://www.indeci.gob.pe/emergencias.php

Nyhetsartiklar om orsakerna:
http://larepublica.pe/impresa/sociedad/843803-calentamiento-del-mar-la-causa-de-las-lluvias-huaicos-y-el-bochorno

http://rpp.pe/blog/mongabay/cuales-son-las-causas-de-las-lluvias-e-inundaciones-en-la-costa-del-peru-noticia-1031261

Perus president, Pedro Pablo Kuczynski, uttalar sig:
http://rpp.pe/politica/gobierno/ppk-el-peru-no-se-va-a-declarar-en-emergencia-noticia-1037712

Bolivia: Tillsammans är de starkare

Efter dagar av kyla och regn skiner solen in genom fönstren på Svalorna Latinamerikas kontor i La Paz. Runt ett bord sitter åtta ungdomar och väntar. Det har äntligen blivit dags för årets första möte i Suma Thakhi II:s ungdomsråd, och förväntningarna inför 2017 hänger i luften.

Ungdomsrådet, som startades 2016, är ett av de verktyg som används i Bolivia för att stärka ungdomarnas inflytande i de frågor som rör dem. Foto: Isa Lundqvist.

Ungdomsrådet, som startades 2016, är ett av de verktyg som används i Bolivia för att stärka ungdomarnas inflytande i de frågor som rör dem. Foto: Isa Lundqvist.

‒ Vilka dagar och tider skall vi ses? frågar Michael Gonzales från Albor.

Dagens agenda är inte stor, utan mötet är i första hand till för att bestämma tider, regler och riktlinjer, samt prata kort om hur året kommer att se ut. Dessutom ska de nya medlemmarna presenteras. Rådet består av representanter från Albor, CDC och Red Ada, Svalorna LA:s tre samarbetsorganisationer i programmet Suma Thakhi II, och nytt för i år är att alla medlemmar har suppleanter. Representanterna är alla universitetsstudenter som pusslar med tiden, så suppleanternas uppgift är att överta ansvaret när dessa inte kan medverka på ett möte. Totalt är det tolv ungdomar från La Paz och El Alto som har röstats fram för att föra sina organisationers talan – sex killar och sex tjejer.

Demokratin var i full gång när Red Adas ungdomsgrupper röstade fram sina två representanter samt suppleanter. Foto: Isa Lundqvist.

Demokratin var i full gång när Red Adas ungdomsgrupper röstade fram sina två representanter samt suppleanter. Foto: Isa Lundqvist.

En viktig del av arbetet har varit att stärka de olika organisationerna och deras ungdomar genom att planera och genomföra gemensamma aktiviteter. Under 2016 hölls med hjälp av rådet bland annat marscher för HBTQ-rättigheter, en mässa och en retreat där organisationernas ungdomar kunde utbyta erfarenheter. Till nästa möte ska representanterna ta med förslag på en aktivitet som deras organisation önskar att ungdomsrådet och de andra organisationerna ska stötta den här gången. Dessutom kommer rådet ha fullt upp med att planera något storslaget inför slutförandet av Suma Thakhi II senare i år. María Luz Gonzales från Red Ada sammanfattar:

‒ Det finns många saker vi kan göra. Vi får se hur det här sista året blir!

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Nicaragua: Varför sätter vi ned foten den 8:e mars?

– Vi sätter ned foten för alla som fallit offer för feminicidios*, vars röster blev våldsamt tystade. Vi sätter ned foten för machismo-kulturen*. Vi sätter ned foten för att värdesätta det osynliga arbete som vi gör, för de som försvunnit i människohandel och de som hamnat i barnsexhandel och prostitution. Vi sätter ned foten mot våld och för våra rättigheter. Så lyder slagorden på de flyers som vår samarbetsorganisation Mary Barreda delar ut till allmänheten i León på den Internationella kvinnodagen.

N - 080317 Internationella kvinnodagen med Mary Barreda i Leon9 - SB

Varför sätter vi ned foten den här åttonde mars? Informationsbladet som Mary Barreda delade ut på Internationella kvinnodagen. Foto: Sandra Broborn

Den här dagen är alla i verksamheten svartklädda. Den svarta färgen symboliserar mörker, lidande och död. Utanför bussterminalen där ett av Mary Barredas kontor ligger strömmar kluster av människor, taxibilar, bussar och cykeltaxis som vanligt men med en liten skillnad. Var femte minut ställer sig Mary Barredas arbetsgrupp och blockerar vägen med en stor banderoll med samma innebörd.

– Vi sätter ned foten för oss själva. Vi stoppar trafiken för att allmänheten ska stanna upp och lyssna på oss, säger Aleida Gonzales som arbetar på Mary Barreda.

N - 080317 Internationella kvinnodagen med Mary Barreda i Leon15 - SB

Aleida Gonzales, arbetare på Mary Barreda står och håller tal för allmänheten utanför bussterminalen i Leòn. Foto: Sandra Broborn

Att sätta ned foten, det slagord som Mary Barreda använder är en del av en internationell kampanj som 40 länder genomför för att uppmärksamma kvinnors orättvisa villkor i världen.

N - 080317 Internationella kvinnodagen med Mary Barreda i Leon6 - SB

Maryuri Hernàndez Saldaña, social kommunikatör på Mary Barreda, pratar med allmänheten om varför Internationella kvinnodagen finns. Foto: Sandra Broborn

På Mary Barredas huvudkontor fortsätter minnesdagen. Socialkommunikatören Maryuri Hernández Saldaña står i entrén och berättar i mikrofon att vi firar den Internationella kvinnodagen – som en effekt av att 146 kvinnor omkom under svåra arbetsförhållanden på en textilfabrik i New York år 1911.

N - 080317 Internationella kvinnodagen med Mary Barreda i Leon7 - SB

Verksamhetsledare Carmen Flores (till höger) berättar om de viktiga kvinnliga personligheterna i bakgrunden med en förbipasserande ”leonés” (invånare i León). Foto: Sandra Broborn

Människor passerar och stannar till emellanåt för att titta på det fotomontage av historiska viktiga kvinnliga personligheter som satts upp i entrén till kontoret, samtidigt som vi delar ut informationsblad om varför den här dagen är viktig. ”Gratulerar på dagen!” är den vanligaste responsen från omgivningen, både från män och kvinnor. Trots detta understryker alla på Mary Barreda att det inte är något firande det handlar om.

– Vi använder den här dagen för att samla våra röster och våra fighter, för att reflektera över framgångar som gjorts, för att kräva förändring och fira den tapperhet kvinnor har manifesterat genom historien i vårt land och i världen. Detta för att de som lämnat oss har förlorat sina liv på grund av ett patriarkalt system som genom årtusenden har överskridit, brutit mot och tagit liv av kvinnor bara för att de är kvinnor, fyller Carmen Flores i i mikrofonen, verksamhetsledare på Mary Barreda.

I högtalarna i bakgrunden ljuder refrängen från Axels ”Celebra la Vida” – Fira livet, som får avsluta dagen. Oavsett kön har vi alla rätt att fira vår egen existens på den här jorden.

* Termen feminicido används för att beskriva det faktum att kvinnor dödas av män för att de är kvinnor. Termen introducerades i Latinamerika av den mexikanska antropologen Marcela Lagarde som likställer feminicidos med straffrihet, att staten inte tar ansvar för sin befolkning och att fenomenet således blivit normaliserat.

* Machismo är en omdiskuterad term och är särskilt karaktäriserande för Latinamerika, där mannen anses som överordnad kvinnan och har vissa rättigheter som hen saknar.

Sandra Broborn, infopraktikant i Nicaragua

Nicaragua: Trots lagen – våld mot barn är fortfarande vanligt

Enligt FN:s barnkonvention har alla barn rätt till en trygg uppväxt, utan våld hemma eller i skolan.

I samband med aktiviteten om barns självkänsla anordnade Svalorna Latinamerika tillsammans med Mary Barreda en workshop med mammorna på bussterminalen i León. Med min kollega Liliana Novoa i ledningen fördes en dialog kring barnuppfostran med hänsyn till lagen mot fysisk och psykisk bestraffning av barn som infördes i Nicaragua 2014.

Inledningsvis frågar Lillian gruppen av mammor ”vilka här blev slagna som barn?” och nästan alla nickar instämmande och tittar förstående på varandra. Därefter följde en diskussion kring hur de själva kände som barn när de blev slagna. Känslor som ilska, rädsla, sorg och skam nämndes. Följdfrågan var ” vilka här slår sina barn idag?”. Kvinnorna delade med sig av sina erfarenheter och pratade om varför det förekommit att de slagit sina barn, trots negativa erfarenheter från deras egen barndom.

 

N 20170304 workshop med kvinnornätverket av Mikaela E

På bilden syns kvinnonätverket på bussterminalen i Léon. Bilden är tagen vid ett annat tillfälle. Foto: Mikaela Engwall

 

– Om vi ser till den specifika kontexten på terminalen har vi lokaliserat ett antal olika orsaker till varför det förekommer att föräldrar slår sina barn just här, berättar Liliana för mig och tar upp tre faktorer.

1. Stressen: Försäljerskorna på marknaden i anslutning till bussterminalen är ofta själva i sina stånd och har i många fall fler än ett barn med sig när de säljer sina varor. Försäljerskorna vittnar om den hårda konkurrensen för att få sina varor sålda. Det finns en stor frustration som grundar sig i en ekonomisk stress där kvällsmaten är beroende av de inkomster som görs under dagen. Stressen och den höga ljudnivån minskar förutsättningarna för att kunna sätta sig ner och ha en konstruktiv dialog med barnen.

2. Deras egen uppfostran: Många av försäljerskorna som säljer på marknaden har själva blivit slagna som barn. På grund av olika orsaker som exempelvis bristande information och stress reproduceras deras föräldrars våldsamma mönster.

3. Normer kring uppfostran: Försäljerskorna vittnar om att de känner sig dömda av människor runt om kring dem när de inte slår sina barn. De får då utstå en social press där en vanlig kommentar är ”om du inte slår ditt barn kommer hen aldrig bli uppfostrad”.

 

Frukt marknaden

Det är en hård konkurrens bland försäljarna för att få sina varor sålda. Foto: Mikaela Engwall

 

– Det ligger i vårt arbetssätt att aldrig skuldbelägga någon vi pratar med. För att bryta den negativa våldstrenden måste vi tillsammans reflektera kring barnuppfostran och hjälpa varandra att hitta nya sätt att uppfostra på. Genom en konstruktiv dialog där alla parter vågar vara öppna och ärliga kan Svalorna LA:s program tillsammans med Mary Barreda ge både ett kollektivt och ett individuellt anpassat stöd för att bryta våldskedjan på bussterminalen i León en gång för alla, säger Liliana allvarligt.

Mikaela Engwall, programpraktikant, Nicaragua

Nicaragua: Självkänsla och barns rätt att inte bli slagna

Under fredagen anordnade Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Mary Barreda en dagsaktivitet för barnen på bussterminalen i León. Målet med aktiviteten var att reflektera kring självkänsla. Cirka 20 barn deltog och fick varsitt stort pappersark med frågor och en spegel. I spegeln ritade de en bild av sig själva och svarade sedan på frågor om hur de ser på sig själva, hur deras familj ser på dem och hur de vill bli behandlade av sin familj. Övningen gjordes individuellt och barnen jobbade koncentrerat under tystnad.

– Hur skriver jag att jag inte vill bli slagen av min familj? Frågar en 6-årig flicka mig. Det sticker till i mitt hjärta medan jag skriver ner ”que no me pegen” på en lapp så att hon kan se hur det stavas. Lika oberört som hon frågat lägger hon huvudet koncentrerat på sned och skriver av meningen på sitt ark.

Bild 1

Det blev en hel del lek och kreativitet under dagen! Men också diskussioner om självkänsla barns rättigheter. Foto: Mikaela Engwall

När barnen är klara med sin uppgift samlas vi för att prata om övningen och diskutera vad självkänsla är. Min kollega Liliana Novoa leder övningen och barnen får räcka upp handen för att dela med sig av hur de känner. På frågan om någon ofta blir slagen av deras föräldrar räcker nära hälften av barnen upp handen. Liliana frågar vidare hur de känner när de blir slagna och en pojke berättar att han brukar bli ledsen och tystnar.

Innan barnen bjuds på nybakade empanadas och apelsinjuice avslutar Liliana med att allvarligt berätta för barnen att deras föräldrar enligt Nicaraguas lag inte får slå dem och att de enligt FN:s barnkonvention har rätt att inte bli slagna. Hon berättar också att hon kommer att prata med mammorna och papporna om det så att det vet att de inte får slå. Barnen ser inte helt övertygade ut men skiner upp när vår serveringsansvariga ropar att mellisen är serverad.

Bild 2

En välförtjänt mellis fick avsluta dagens aktivitet. Foto: Mikaela Engwall

Våld som en del av barnuppfostran är, trots att det är olagligt i juridisk mening, fortfarande mycket vanligt i Nicaragua. Det skadar barns självkänsla och leder ofta till mer våld. Tillsammans med Mary Barreda verkar Svalorna Latinamerika för att motverka våld genom att föra en dialog kring exempelvis barnuppfostran och barns rättigheter med barn och deras familjer.

Mikaela Enwall, programpraktikant, Nicaragua

Peru: Matmässa för den morgonpigge

Det är tidig lördagsmorgon, och morgondiset hänger fortfarande kvar i luften när de lokala matproducenterna slår upp sina bås i Parque el Maestro i Arequipa.

Varje lördagsmorgon håller lokala matproducenter från närområdet, tillsammans med vår samarbetsorganisation El Taller, en matmässa. Här visas lokalt odlade ekologiska frukter och grönsaker upp för att väcka intresse för närodlad mat – men också för att hjälpa bönder att sälja sina produkter och på så sätt öka sina inkomster.

Norma Sotta från El Taller berättar mer:
– Det här har vi gjort sedan fyra år tillbaka, i ett annat distrikt. Vi kopierade idén hit eftersom det gick så bra. Nu har även efterfrågan och kunskapen växt häromkring, sakta men säkert.

Norma Sotta från organisationen El Taller guidade oss på matmässan

Norma Sotta från organisationen El Taller guidade oss på matmässan.

Långsamt börjar mer folk att komma ut till parken och samlas kring de olika båsen. Norma visar oss båsen, och berättar lite om de olika produkterna. Här kan man hitta alla de saker som växer i närheten, alla möjliga grönsaker och jordbruksprodukter från närområdet. Det finns till exempel ost, nötter och honung, men även avokado, vilket området är känt för.

– Alla produkter här beror på säsongen, så man hittar inte alltid samma saker här varje lördag.

Allt eftersom lördagsmorgonen fortskred, började fler och fler människor komma för att ta del av matmässan.

Allt eftersom lördagsmorgonen fortskred, började fler och fler människor komma för att ta del av matmässan.

Vi fick också chansen att prata med de producenter som deltar i detta samarbete med El Taller. En av dem är Kimberli Mamani Icanaluire.

– De här matmässorna har definitivt haft en positiv inverkan. Det började smått och det kom inte så mycket folk, men på senare tid har publiken växt. Folk har mer kunskap vad gäller ekologisk odling nu, dessutom har det här forumet hjälpt oss att få inkomster som vi tidigare inte hade, berättar hon.

Kimberli Mamani Icanaluire - En av de produenter som deltar i Matmässorna

Kimberli Mamani Icanaluire, en av de matproducenter som deltar, delar med sig av sina tankar gällande matmässan.

Som praktikant var det väldigt intressant att få ta del av denna tillställning, som visar vilka olika typer av aktiviteter våra samarbetsorganisationer utför för att förbättra närområdet.

Daniel Sahle, Programpraktikant, Peru

Bolivia: Våra ungdomar lär oss

B170217 ungdomsmöte

Red Adas ungdomsgrupper har sitt första möte för året. Foto: Eva Vargas

Under loppet av någon timme har Red Adas kontor fyllts av ungdomar. De hälsar, skojar, skrattar, de möblerar om i stora salen och börjar en efter en att sätta sig runt bordet. Årets första ungdomsmöte ska snart starta.

Gladys Alejo, Red Adas verksamhetsledare, säger att deras ungdomsgrupper börjar med stöd från handledare och med tiden blir de mer och mer självgående. Många av ungdomarna blir sedan själva handledare till de nya grupperna som ansluts till organisationen.

– Målet är att ungdomarna ska våga ta plats i samhället. Det finns en stark vuxencentrism i landet som misstror ungdomars åsikter och engagemang. Här på Red Ada ser vi att våra ungdomar ibland lär oss.

B170217 Ungdomsmöte 2

Ungdomarna diskuterar hur omröstning av representanter skall gå till. Foto: Eva Vargas

Varje fredagseftermiddag har ungdomsgrupperna på Red Ada möjlighet att mötas och koordinera framtida aktiviteter och få olika sorters kompetensutveckling inom teman som organisation och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Under detta möte ska ungdomarna bland annat diskutera hur de ska välja nya representanter till programmet Suma Thakhi II:s övergripande ungdomsråd, där även ungdomar från Svalorna Latinamerikas två andra samarbetsorganisationer ingår.

– Jag tycker att vi ska rösta om nya representanter.

– Jag tycker att det är viktigt att vi skickat ut information om omval till alla grupper så att så många som möjligt kan rösta.

– Ska vi rösta fram per grupp eller individuellt?

Ungdomarna diskuterar och kommer till slut fram till att de ska ha en omröstning om en vecka efter att ha skickat ut en kallelse om det till alla ungdomsgrupper i Red Ada. De ska välja representanter som ska delta i ungdomsrådet på internationella kvinnodagen den 8:e mars.

Eva Vargas, programpraktikant, Bolivia

Peru: Ny samarbetsorganisation, El Taller!

Den andra fasen av landsbygdsutvecklingsprogrammet PDR har tagit slut, och planeringen av den tredje fasen är i full gång. Samarbetsorganisationen Ceder kommer att fortsätta inom programmet, och vi har nu en ny medlem i familjen: organisationen El Taller!

El Taller är en icke vinstdrivande organisation som har uppemot 30 års erfarenhet av att arbeta med hållbar utveckling på olika vis. De har arbetat mycket med innovation av teknologi och material, bland annat med målet att utveckla färdigheter och egenmakt hos människor med få tillgångar. Några exempel på sådant material är små handböcker som de delar ut, som t ex en praktisk manual för hur en pastöriserar ost med solenergi, eller en manual med verktyg och tips för att kunna verka i offentlig förvaltning och politik.

DSC_0261 redigerad

Ytterligare ett exempel på en handbok. Det här är en ”Teknisk manual för ekologiskt jordbruk av oregano”. Foto: Timmy Burchard

 

Antonio García Velásquez, verksamhetschef för El Taller, ser fram emot det framtida samarbetet:

– Vi är fulla av entusiasm för arbetet vi har framför oss. Samarbetet tillåter oss att i en ny zon applicera allt det som vi har utvecklat alla dessa år, och med väldigt bra resultat.

 

DSC_0292 redigerad

Antonio García Velásquez, främst, med två av sina kollegor: Norma Juana Sotta Apaza, projektledare, till höger i bilden, med Soledad Huayapa Aguilar i mitten, projektkoordinator.

 

Så vad har El Taller för förväntningar av samarbetet med Svalorna Latinamerika?

– Vi är en institution vars uppdrag är att bidra till utvecklingen av familjer som befinner sig i extrem fattigdom. Vi tror därmed att samarbetet kommer innebära en väldigt bra möjlighet för oss att uppfylla vårt institutionella uppdrag, samtidigt som vi kan förverkliga de mål Svalorna LA har i Peru.

Vi på Svalorna Latinamerikas programkontor i Peru ser också fram emot det framtida samarbetet, och välkomnar El Taller med öppna armar!

Timmy Burchard, informationspraktikant, Peru.

Bolivia: Förförda av teatern

Väggarna inne i Albors lokaler i El Alto kröns av teateraffischer och bilder på leende ungdomsgrupper. I år firar organisationen 20 år, så det är inte förvånande att de har hunnit med en hel del. Willy Flores, ledare för Albor, berättar:

Willy

Willy Flores, Albors ledare, lyser upp när han berättar om organisationens historia. Foto: Isa Lundqvist


— 
Vi har hållit på sedan 1997. El Alto var en mötesplats för många kulturer då, och det var tufft för ursprungsfolken som hade låg status. Konsten blev ett sätt att uttrycka sin kultur och historia på. De första två åren höll vi bara på med poesi. Vi brukade ha poesiläsningar i parken för förbipasserande.

Sedan år 2000 har Albor fokuserat på sexuella och reproduktiva rättigheter, och sedan år 2005 har de arbetat alltmer med teater. Sedan 2014 ingår de också i Svalorna Latinamerikas program mot könsbaserat våld i Bolivia.

Sedan programmets start har vi haft fyra nya ungdomsgrupper per år med ungefär 20-30 ungdomar i varje grupp. Ungdomarna deltar först i studiecirklar om teman som har med programmet att göra, men sedan fungerar de självständigt. Jag må vara ledare på pappret, men de bestämmer helt själva över sina grupper och den konst de skapar.

Posters Albor

Sammanlagt har Albors ungdomsgrupper satt upp hundratals föreställningar, både i Bolivia och i Sverige. Foto: Isa Lundqvist


Albors mål idag är att ungdomarna ska få kunskap om sexuella och reproduktiva rättigheter, det vill säga rätten att bestämma över sin sexualitet, samt att de ska vidarebefordra kunskapen genom konst. Ungdomsgrupperna arbetar både politiskt med lagförslag, och använder till exempel teater för att sprida information och motarbeta det tabu som finns kring ämnet. Framgången är ett faktum, då alla 16 av Albors grupper inom programmet kommer att vara aktiva 2017.

Man kan säga att de har blivit förförda av teatern!

Isa Lundqvist, programpraktikant, Bolivia.

Peru: Chilifloden – Ett hett ämne i Arequipa

20170213_102818

– Det är nödvändigt att standardisera våra koncept, konstaterades det under introduktionen. Foto: Daniel Sahle

Just nu är flodområdet Chili-Quilca, ett ämne som ofta är på tapeten i Arequipa. Med de smältande glaciärerna och sinande vattentillgångarna i området blir det ett allt viktigare ämne att diskutera.

Chilifloden är  en av de större floderna som rinner längst Arequipa-området. Med tanke på att Amazonflodens mynning anses befinna sig i den sydvästra delen av Peru, och att Arequipa också ligger i denna del av landet, är det svårt att tänka sig ett bättre ställe för att hålla dessa samtal.

DSC_0327

Workshoppen ägde rum i den lokala vattenmyndighetens kontor. Foto: Daniel Sahle

Vi blev inbjudna till en workshop, där olika delar av det lokala samhället deltog, med målet att skapa ett vägledande dokument för den framtida forskningen och hanteringen av vattenresurserna området. Workshoppen hölls av den nationella vattenmyndigheten Autoridad National de Agua (ANA) och ägde rum i den lokala vattenmyndighetens kontor. Bland de inbjudna fanns studentgrupper, intresseorganisationer, experter från universitetet och lokala politiker.

Workshoppen var upplagt på så sätt att vi först introducerades till bakgrunden till detta möte, samt effekterna av klimatförändringar som förväntas påverka området. Det poängterades att det saknades tillräcklig information för att skapa bra och tillförlitliga prognoser – något som hjälper till att rädda liv.

Vikten av att förstå helhetsperspektivet inom miljövetenskapen lyftes också. Ofta räcker det inte att lägga all sin tilltro till naturvetenskapen.
– Miljövetenskap är en process av relationer; fysiska, kemiska och biologiska – men också  sociala förhållanden, förklarade introduktionsföreläsaren.

16732132_1615304831832833_1673504449_o

Vi delades upp i mindre grupper för att diskutera hur man kunde förbättra det vägledande dokumentet. Foto: Timmy Burchard

Därefter delade vi upp oss i grupper utifrån fyra huvudämnen som hade bestämts på förhand. Huvudämnena var: Klimatvariationer och Klimatförändring, Miljökvalitet, Ekosystem och Naturresurser samt Riskhantering. I dessa grupper skulle vi tillsammans diskutera och bygga ut den grundläggande plan som redan hade utarbetats.

DSC_0345 (1)

Dagen avlutades med prioriteringsbeslut, och sedan en fika. Foto: Daniel Sahle

När dokumentet utökats, och alla grupper lagt till det de önskat var det dags att diskutera vilka ämnen som var mest brådskande att ta i tu med. Bland de ämnen som prioriterades högst var tidiga varningssystem, utvärderingar av de ekonomiska och ekologiska effekterna av extrema miljöförändringar i floden och bättre anpassning till dessa miljöförändringar.

När man tillsammans diskuterat och fastställt prioriteringen av de olika delarna avslutades mötet, och det bjöds på fika. Allt som allt var detta en mycket lärorik upplevelse – den visade beslutsprocessen i frågor som på många sätt berör våra målgrupper i landet.

Daniel Sahle, programpraktikant, Peru

Nicaragua: Ett viktigt samarbete i förebyggandet av barnsexhandel

Trots att klockan inte är mer än nio på morgonen har hettan redan hunnit skölja över Telica, som ligger precis i anslutning till vulkanen med samma namn. Inne på domstolen där jag befinner mig rör det sig endast ett fåtal människor.

Vid infarten till Telica vid huvudleden Leon San Isidro. Foto: Sandra Broborn

Vid infarten till Telica vid huvudleden Leon San Isidro. Foto: Sandra Broborn

Armando Caballero som jag träffar för att lära mig mer om hur kommunen i Telica arbetar förebyggande mot barnsexhandel, berättar att han arbetar som offentlig försvarare för att juridiskt stödja de individer som befinner sig i sårbara familjesituationer.

Armando Caballero, offentlig företrädare på domstolen i Telica. Foto: Sandra Broborn

Armandos samarbete med Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation, Apeadeco – Asociaciòn de Promotoras de la Educacion Alternativa para el Desarollo Comunitario (Det främjande förbundet för alternativ utbildning för samhällsutveckling) började för ca fem år sedan när han tillsammans med sina kollegor började ha workshops i kommunen.

– Vi började samarbeta genom att bjuda in varandra till olika workshops och nu är vi på kontoret även med ute i skolorna och berättar om vilka lagar och rättigheter som gäller för barn och ungdomar. Apeadeco har i min mening en oerhört viktig roll eftersom de under åren fått ett gott rykte i kommunen då de är det enda organet som bryr sig om folket på riktigt. Många människor vänder sig till Apeadeco först om de har problem och så skickas de sedan hit till mig, där jag kan hjälpa dem juridiskt, säger Armando.

Utanför domstolen i Telica. Foto: Sandra Broborn

Utanför domstolen i Telica. Foto: Sandra Broborn

Apeadeco jobbar med fortbildning för barn, ungdomar och föräldrar, m.fl. för att upplysa om att barnsexhandel är ett utbrett fenomen i Nicaragua och att det bryter mot de mänskliga rättigheterna. Genom workshops och samarbeten med föräldrar och skolungdomar inom radio och dans identifierar de riskfaktorer och skyddsfaktorer för att minska risken att utsättas för sexuellt våld.

– På en workshop som vi hade t.ex dök det även upp personer som kör cykeltaxi och som tidigare inte visste att barnsexhandel existerade. En av dessa tog särskilt åt sig av informationen och noterade en dag hur en lastbilschaufför försökte locka med sig en 14-årig flicka till El Salvador, vilket slutade med att han anmälde brottet och flickan klarade sig, avslutar Armando.

Sandra Broborn, infopraktikant Nicaragua

Peru: Ett uppvaknande för kvinnor

Efter att ha arbetat med kvinnor och ungdomar i Castilla Media i fem år, börjar Programa de Desarrollo Rurals (PDR) –Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru– andra fas närma sig sitt slut. Bonifacia Huayna Vilca, eller Bonnie som hon kallas, bor i byn Huami som tillhör distriktet Viraco och är en av de kvinnor som deltagit i programmet genom att engagera sig i ekologisk avokadoodling. Hon är idag sekreterare i föreningen för ekologiska avokadoodlare i Viraco. Bonnie har även varit delaktig i de föreläsningar och workshop om ledarskap som PDR har anordnat.

– Jag anser mig vara en kvinna som kanske inte är en fulländad ledare men en kvinna som med stöd av PDR har utvecklats mycket. PDR har lärt oss om våra rättigheter, både som medborgare men även som individer. Men framförallt har PDR fått oss att inse att vi kvinnor är kapabla till att göra mycket. Vi har många bra idéer men ofta är många kvinnor här rädda för att uttrycka dem. Tack vare alla föreläsningar och workshops som PDR anordnat har detta börjat förändras: kvinnor är inte längre lika rädda för att ta plats och uttrycka sina åsikter. Vi har såklart en lång väg kvar att gå men PDR har förändrat oss och väckt många av våra förmågor som fanns inom oss som bara väntade på att få komma ut, berättar Bonnie.

Bonnie

Bonifacia Huayna Vilca, en av deltagarna i programmet.

– Med hjälp av PDR har jag lyckats bli ordförande i kommunen här i Viraco, tack vare att jag lärt mig om hur jag kan uttrycka mig själv, och på så sätt har jag kunnat bidra till utvecklingen av min by, avslutar Bonnie

Lina Franzén, programpraktikant, Peru.

Peru: Kvinnorna i Cotanay har nu en formaliserad organisation!

Det är eftermiddag och vi har tagit oss till byn Cotanay som ligger i distriktet Machaguay, i Castilla Media. Roberto Velarde Garcia som är ansvarig för komponenten ”Försörjning och ekonomiska rättigheter” i  Svalorna LA:s landsbygdsutvecklingsprogram i Peru – ska ha ett möte med kvinnorna från marsvinsuppfödningsgruppen i Cotanay för att se om de har bestämt sig för att bilda en formaliserad organisation.

P_061115_Marsvin_SHV

—Vi har under året fått utbildning om hur man till exempel tar hand om marsvinen och lära sig om vad en organisation är. Så under året har vi jobbat i förhoppningar om att vi tillsammans ska bilda en formaliserad organisation, säger Ayde Ponce.

Mötet med gruppen börjar med att de går igenom vad som skulle behövas göra om de bestämmer sig för att formalisera sin organisation. Kvinnorna måste bilda en styrelse, ha en ”libro de actas” (en journal där de noterar och registrerar organisationens beslut) och välja ett namn till deras organisation.

— Så, vill ni bilda en formaliserad organisation?, frågar Roberto Velarde Garcia.

Hela gruppen bestämmer sig snabbt för att de vill det. De går direkt vidare till att uppfylla de formella kraven: de röstar fram en styrelse och bestämmer att organisationen ska heta ”Asociación Agropecuaria Virgen de Fátima”(Lantbruks associationen ”Vår fru av Fátima*”).

— Nu är det bestämt! Det var dags att våga och ta det här steget och det ska bli så spännande och kul att se vad vi kan åstadkomma tillsammans, säger Ayde Ponce.

Lillemor Lind Alpstad, programpraktikant, Peru.

*Vår fru av Fátima = Katolicismen är den största religionen i Peru, olika regioner i landet hyllar olika helgon och i Cotanay, Machahuay i Castilla Media hyllas Vår fru av Fátima.

Bolivia: Machismo, att bryta isen och tystnaden

 Jag växte upp i en machismo-miljö: min farmor var machista och utsatt för machismo. Och man lär sig ju av det man ser. I hela mitt liv har jag varit säker på att vi män kan förändras, men jag har aldrig vetat hur.

Bismarck Caballero talar inför publik om sina erfarenheter av machismo.

Bismarck Caballero talar inför publik om sina erfarenheter av machismo. Foto: Frej Berglund

Bismarck Caballero har klivit av scenen där han precis lämnat ett vittnesmål om hur machismo påverkat honom i livet. Vi befinner oss på Cinemateca, en lokal dedikerad åt att visa alternativfilmer och indie-produktioner. Idag har Svalorna LA bjudit in deltagare och organisationer som ECAM och Colectivo Rebeldia som är delaktiga i maskulinitets-projektet som just nu genomförs i Tarija och Santa-Cruz. Det är premiär för dokumentärfilmen om projektet.

 Vi har blivit utbildade av ECAM och Svalorna LA om machismo utifrån ett maskulinitetsperspektiv. Det har hjälp oss att se machismo från en annan vinkel. Vi kan se att det finns olika typer av ”manlighet” i den hegemonin som är det patriarkala systemet; att en man aldrig ska gråta, att en man ska vara med flera kvinnor t.ex. De workshops som vi utbildats på de senaste tre veckorna har varit en fin erfarenhet. I början handlade det om att bryta isen mellan män vilket var väldigt svårt eftersom vi kom från två olika generationer, den yngre generationen och så den äldre där machismo-strukturerna är mycket starkare. De två första sessionerna handlade mest om att bryta isen mellan oss genom övningar, fysisk kontakt, vilket är väldigt ovanligt mellan män – som att kramas, säger Bismarck.

 Vi involverar både män och kvinnor, men framför allt män som faktiskt är 90 procent av orsaken till det våld som här kallas violencia machista*, säger Johanna Helles, regionsansvarig för Svalorna LA:s verksamhet i Latinamerika och projektledare i maskulinitetsprojektet.

Text och foto: Frej Berglund

Peru: våra värsta farhågor börjar bli till vardag

Programa de Desarrollo Rural (PDR) —Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru— organiserade ett forum i staden Arequipa för att diskutera förslag på handlingar gentemot klimatförändringarnas effekt på Castilla Media där PDR arbetar. Till detta bjöds lokalbefolkning, myndigheter och miljöspecialister in.

Publiken på forumet i Arequipa där målgruppen, myndigheter och specialister deltog för att diskutera hur Castilla Media ska agera med hänsyn till smältandet av glaciären Coropuna

Publiken på forumet i Arequipa där målgruppen, myndigheter och specialister deltog för att diskutera hur Castilla Media ska agera med hänsyn till smältandet av glaciären Coropuna. Foto: Lina Franzén.

Detta forum arrangerades i syfte att samla myndigheter, så väl lokala som regionala, för att problemet med klimatförändringar ska få den uppmärksamhet som detta kräver. Förhoppningarna var även att detta ska leda till att myndigheter integrerar och tar hänsyn till detta när de planerar sitt framtida arbete.

Inför detta hölls det förberedelseforum i varje distrikt, där myndigheterna och medborgarna tillsammans diskuterade vilka miljöproblem som just deras distrikt står framför. Du kan läsa mer om detta här.

Julio Alegría från AEDES föreläser om klimatförändringar och glaciären Corpuna på forumet i Arequipa

Julio Alegría från AEDES föreläser om klimatförändringar och glaciären Corpuna på forumet i Arequipa. Foto: Lina Franzén.

Under dagen hölls det ett flertal föreläsningar på temat. Både fakta och förslag på handlingar som borde tas presenterades. Publiken fick även chansen att ställa frågor till experterna och uttrycka sina åsikter. En som tog chansen att göra detta var Machaguays borgmästare Reynaldo Taco Silva:

— Vad som håller på att ske är väldigt oroväckande. Jag är 50 år och för 30 år sedan var livet mycket annorlunda. Det regnande och solen värmde oss utan att bränna oss. Vi har redan börjat märka av det vi alla är rädda för: att vattnet ska ta slut. Så vad kan vi göra med hänsyn till detta? Vi myndigheter måste samarbeta, så väl lokala, regional och nationella myndigheter. För vi i Machaguay har idéer men vi har inte de ekonomiska resurserna som behövs. Det är mycket i vårt område som måste förändras: våra kanaler måste förbättras, våra bevattningsmetoder effektiviseras och så vidare.

Borgmästaren i Machaguay, Reynaldo Taco Silva, framför sina åsikter om smätlandet av glaciären coropuna på forumet i Arequipa

Borgmästaren i Machaguay, Reynaldo Taco Silva, framför sina åsikter om smätlandet av glaciären coropuna på forumet i Arequipa. Foto: Lina Franzén.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru.

Nicaragua: Årsutvärdering och återhämtning

I början av december var det dags för den årliga programutvärdering i Nicaragua. Såväl teknisk som administrativ personal från de fyra samarbetsorganisationerna samlades i Vistamar utanför Managua för att dela med sig av erfarenheter, framsteg och motgångar i arbetet mot barnsexhandeln, och för att presentera resultaten de uppnått under året som gått. Nytt för i år var även tiden för autocuido (egenvård), som deltagarna fick för att återhämta sig och samla kraft för att fortsätta sitt engagerade arbete.

– Utöver det praktiska arbetet, utbytet av information och erfarenheter, är detta tillfälle även ett viktigt för att stärka relationer mellan kollegorna inom programmet och förstärka den gemensamma visionen för arbetet, förklarar Celina Lira, Svalorna Latinamerikas landrepresentant i Nicaragua.

Tillsammans skapade deltagarna ett träd för att analysera kontexten som de arbetar i. Frukterna representerar positiva aspekter, stenarna under trädet symboliserar hinder och bladen är andra typer av element som organisationerna behöver ta hänsyn till i sitt arbete. Celina Lira García sammanfattar här aspekterna som identifierats. Foto: Josefin Edberg.

– En av de viktigaste prestationerna som vi kan ta med oss från året är att vi har stärkt deltagandet hos barnen och ungdomarna i målgrupperna, säger Celina.

– Och vi har inlett arbetet med ”el efecto multiplicador” som vi kallar den arbetsstrategi där barnen och ungdomarna själva delar med sig av vad de lärt sig genom programmet i sina skolor eller områden. Denna strategi har vi utvecklat i alla fyra territorier och det är något väldigt positivt för att sprida kunskap om hur vi kan förhindra barnsexhandeln, fortsätter Celina.

Hon förklarar även att organisationerna i de olika territorierna lyckats stärka samarbetet med olika lokala nätverk, och lyckats integrera fler personer i det preventiva arbetet. Bland annat har de arbetat med journalister och personer i transportsektorn och på det sättet nått ut till flera med information om hur en skyddar sig själv eller andra från att bli offer för barnsexhandeln.

Caroline Jonsson (programpraktikant), Fátima Averruz och Armida Araúz från Asociación Infantil ”Tuktan Sirpi”, mer känd som Club Infantil, använde sin ständiga kreativitet för att presentera resultaten som de uppnått i Jinotega. Foto: Josefin Edberg.

En svårighet under året har varit de olika typer av begränsningar som organisationerna haft i tillgången till offentliga utrymmen. I några av territorierna har de till exempel inte haft samma möjlighet att genomföra aktiviteter på skolor under lektionstid som de tidigare kunnat, och på andra platser har de inte fått genomföra aktiviteter på öppna platser så som torg eller i parker.

– Det påverkar egentligen inte aktiviteterna i sig, för vi ser alltid till att hitta andra sätt att genomföra dem, men det innebär ett extra arbete då organisationerna ibland måste planera om och ändra datum för olika aktiviteter, förklarar Celina.

År 2016 stängs igen och organisationerna blickar framåt mot nästa år som kommer att bli det sista i denna andra fas av programmet för att stärka barn och ungas rättigheter och förhindra barnsexhandel – DEDENAN II. Foto: Josefin Edberg.

Josefin Edberg, programpraktikant, Nicaragua

 

Nicaragua: ”Öppna ögonen och höj rösten!”

För att uppmärksamma Internationella dagen mot våld mot kvinnor fredagen den 25 november, hölls för sjätte året i rad en festival mot våld organiserad av Radio Estereo Libre och Asociación Infantil Tuktan Sirpi (Club Infantil) i Jinotega, Nicaragua. Tidigare år har temat för festivalen varit våld i nära relationer, sexuella trakasserier och nya maskulinitetsnormer, men i år låg fokus på ansvarsfull användning av sociala medier.

‒      Vi valde att fokusera på sociala medier i år, först och främst för att det är en boom nu och för att det är de kommunikationsmedierna som används mest, speciellt av barn och unga. Vi ville utnyttja boomen för att ordna en virtuell festival och på så sätt informera människor om hur de kan förebygga barnsexhandel, som ofta sker via sociala medier. Alla behöver bli medvetna om riskerna som finns, men också vad en kan göra för att skydda sig och andra från att bli offer för dessa våldsbrott, säger Lesther Castro, ansvarig på Radio Estereo Libre.

Festivalen riktade sig inte bara till barn och unga utan även vuxna, och speciellt föräldrar. Många föräldrar har inte tillräckliga kunskaper om sociala medier och vilka risker som finns vid fel användning.

‒     Föräldrar behöver involvera sig, inte genom att kränka sina barns rätt till privatliv, utan genom att ha bra kommunikation och kunskaper för att kunna reflektera om risker och vad barnen upplever på sociala medier, uttrycker Lesther.

Nytt för i år var att festivalen inte bara tog plats den 25 november i skolan Sagrado Corazón de Jesús, utan även pågick en längre tid på sociala medier och direktsändes via Facebook och Youtube.

‒     Det här var inte bara vår första virtuella festival, utan den första i Nicaragua, berättar Lesther.

Festivalen hade tre tävlingskategorier: ”meme”, ”artisttolkning” och ”sångtext”. Störst fokus har legat på kategorin ”sångtext” där alla tävlingsdeltagarna fick gå på tre utbildningstillfällen med reflektion om sociala medier och barnsexhandel innan de skrev sina sångtexter på temat ”No me enredo con las redes” (ungefärlig översättning: ”Jag trasslar inte in mig i de sociala nätverken”).

‒     Öppna ögonen, höj rösten och tillåt inte våld på sociala medier. Relationsvåld, våld i hemmet eller våld mot kvinnor. Mycket våld främjas på sociala medier av personer med onda avsikter som gömmer sig bakom en datorskärm eller telefon. Trassla inte in dig i de sociala nätverken och höj rösten mot våldet, uppmanar Joel Valdivia.

Caroline Jonsson, programpraktikant, Nicaragua

Här kan du titta på tävlingsbidragen och tv-sändningen.

Bolivia: “NI UNA MENOS!”

-Inte en enda till, levande och fria vill vi vara!

"NI UNA MENOS" Foto:Nathalie Elena Gordin

”NI UNA MENOS” Foto: Nathalie Elena Gordin

Den 25 november tågade en stor folkmassa genom centrala La Paz för att manifestera emot mäns våld mot kvinnor. Uppslutningen av demonstranter slog rekord, 10500 personer. Barn, kvinnor och män i alla åldrar tog plats för att visa att misogyny är ett samhällsproblem som påverkar alla och att alla därför är skyldiga att kämpa för förändring.

Parollen var “Ya basta, ni una más”, vi har fått nog, inte en enda till. Varje år den 25 november organiseras demonstrationer runt om i Syd och Centralmerika. ”Ni Una Menos” rörelsen startade i Argentina men finns nu även i Mexico, Guatemala, Chile, Uruguay, El Salvador, Brasilien, Peru och Bolivia.

På justiciedepartementets staket lämnades en hälsning

På högsta domstolens staket lämnades en hälsning om att respektera lag 348 som säger att kvinnor har rätt att leva ett liv fritt från våld. Foto: Nathalie Elena Gordin

I Bolivia som ungefär har lika många invånare som Sverige, uppmärksammades år 2015, 117 fall av feminicidios*. I 75% av fallen var offrets partner förövaren, detta rapporterar Bolivias nyhetskanal Abya Yala. Bara i år har 94 mord skett inom loppet av 10 månader i Bolivia.

Red Ada var en av medarrangörerna till demonstrationen bland många andra människorättsorganisationer. 

”Problemet är att mäns våld mot kvinnor har normaliserats och reproducerats till den grad att kvinnorna själva inte vet sina egna rättigheter […] Vi kräver därför att offentliga myndigheter på olika nivåer ska prioritera fall där våld mot kvinnor har ägt rum, som redan fastställts i Lag 348, för att kunna garantera kvinnor ett liv fritt från våld.” Detta skriver Red Ada i ett dokument som de tagit fram tillsammans med andra kvinnorättsorgansationer runt om i landet inför dagen den 25:e november.   

Från demonstrationen “Ni una menos” där över 10500 personer deltog för att tillsammans sätta stop för mäns våld mot kvinnor.

Från demonstrationen “Ni una menos” där över 10500 personer deltog för att tillsammans sätta stop för mäns våld mot kvinnor.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Feminicidios är spanska för könsrelaterat mord på kvinnor.

Läs mer här och här

Nätverket: “Ni una menos” på Facebook eller Youtube

Peru: Komposten i Cotanay är snart färdig!

Det är förmiddag och solen skiner starkt över byn Cotanay som ligger i distriktet Machaguay, i Castilla Media. Roberto Velarde Garcia som är ansvarig för komponenten ”Försörjning och ekonomiska rättigheter” i Programa de Desarrollo Rural (PDR) – Svalornas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru – är idag här i Cotanay för att besöka och se hur det går med föreningen ”Grupo de crianza de cuyes, Cotanay” kompost och erbjuda teknisk assistans över vad som kan eller bör göras annorlunda för att komposten skall bli bra.

Roberto Velarde Garcia och Yuli Huayna rör om komposten. Foto: Lillemor Lind Alpstad

Roberto Velarde Garcia och Yuli Huayna rör om komposten. Foto: Lillemor Lind Alpstad

– Vi började med den här komposten för ungefär tre månader sen. När vi skulle börja med komposten bad Roberto oss att ta med oss spillning från våra marsvin, kossor och andra djur. Sedan bad han oss att bland annat ta med halm, torkade löv från det peruanska pepparträdet (Schinus molle). Vi vattnar komposten varannan dag och rör om den var 15e dag, säger Yuli Huayna.

Roberto Velarde Garcia visar upp kompostjorden. Foto: Lillemor Lind Alpstad

Roberto Velarde Garcia visar upp kompostjorden. Foto: Lillemor Lind Alpstad

– Komposten behöver lite mer tid att bryta ner materialet. Till nästa omrörning om ungefär 15 dagar bör den vara perfekt, säger Roberto Velarde Garcia.

Fyra stycken av kvinnorna från organisationen ”Asociación Agropecuaria Virgen de Fatimas". Foto: Lillemor Lind Alpstad

Fyra stycken av kvinnorna från föreningen ”Grupo de crianza de cuyes, Cotanay”. Foto: Lillemor Lind Alpstad

– Tanken med att ha den här komposten är att den ska förbättra våra jordbruk främst alfalfan. Jag och de andra i min förening matar t.ex. vara marsvin med alfalfa och då är det viktigt att man ger dem bra alfalfa som inte har några bekämpningsmedel och andra kemikalier. Det har varit väldigt kul att få lära sig om hur man gör med komposten, säger Yuli Huayna.

Lillemor Lind Alpstad, programpraktikant, Peru.

Peru: Fotografi som medel för att uppmärksamma lokala traditioner och kunskaper

”Vanor, traditioner och kunskap i byarna vid glaciären Coropunas fot”: detta var namnet på en fotoutställning som Programa de Desarrollo Rural (PDR) –Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru– anordnade i kommunhuset i staden Arequipa. Denna fotoutställning var del av det arbete som PDR bedriver med ungdomsgrupper i distrikten Tipan och Machaguay, Castilla Media. PDRs arbete med ungdomsgrupper kretsar kring att informera ungdomarna om deras rättigheter genom att, exempelvis, hålla föreläsningar om unga och barns rättigheter och arrangera manifestationer.

Fotoutställning i Arequipa med bilder från castilla media

Fotoutställning i Arequipa med bilder från Castilla Media. Foto: Lina Franzén

Inför fotoutställningen besökte ungdomarna tillsammans med PDR platser i Castilla Media som skulle kunna ha ett värde som turistmål. Ungdomarna fick sedan fotografera dessa platser, och det är bland annat dessa foton som besökarna kunde se på fotoutställningen.

Ett antal av ungdomarna från Tipan närvarade på utställning och fick där utifrån bilderna berätta för besökarna om olika platser i Castilla Media och vad en kan hitta där.

Thalia, från ungdomsgrummen generación de nuevos liders y lideresas Tipan, berättar för besökarna på fotoutställningen om Viraco

Thalía Condo Cárdenas från ungdomsgruppen ”Generación de Nuevos Líderes y Líderesas” (GNL), Tipan, berättar för besökarna på fotoutställningen om Viraco. Foto: Lina Franzén

– Med denna fotoutställning vill vi sprida de vanor, traditioner och kunskaper som befolkningen i Castilla Media har. Genom att dokumentera de resurser och värderingar som finns i området genom fotografi kan även andra utanför områdena värdesätta detta. Jag anser att de ungdomar som deltagit här ikväll har kunnat identifiera sig med sitt område och fått chansen att dela med sig av sina kunskaper, säger koordinatören för PDR, Irma Timaná Taboada.

Erika Medina Conde, från ungdomsgrummen generación de nuevos liders y lideresas Tipan, berättar för besökarna på fotoutställningen om Pampacolca

Erika Medina Conde, från ungdomsgruppen GNL, Tipan, berättar för besökarna på fotoutställningen om Pampacolca. Foto: Lina Franzén

– Pampacolca är en stad som ligger på ungefär 3 000 meter över havet. I Pampacolca finns det mycket saker att se, men som kanske många inte känner till. Utanför staden finns det varma källor som är sköna att bada i. Dessutom finns det ruiner som byggdes av en civilisation som levde före Inkafolket, berättar Erika Medina Conde medan hon pekar på bilder från platserna inför en grupp besökare som intresserat lyssnar och studerar bilderna.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru.

 

Nicaragua: Ett år med kommunikationsgruppen

Eftersom året börjar gå mot sitt slut anordnas nu några av de sista aktiviteterna för Proyecto Miriams målgrupp i Estelí. Under helgen hade organisationens ungdomskommunikatörer sitt sista reflektionstillfälle för terminen, då skulle de hinna med att både förbereda och spela in ett radioprogram samt utvärdera året de haft tillsammans.

Bildtext här...

Trots svåra ämnen finns det alltid utrymme för skratt och skoj inom gruppen. Foto: Josefin Edberg

René Perez är 14 år gammal och har varit engagerad hos Proyecto Miriam i två år. Han kom i kontakt med organisationen genom sin kusin som tog med honom på en aktivitet, där fick han upp ögonen för vad de arbetade med i programmet mot barnsexhandel. Eftersom det intresserade honom valde han att stanna, berättar han.

Vad har du lärt dig under året med kommunikationsgruppen?

– Det vi har fått lära oss är hur vi kan föra vidare den information vi får till andra som inte har kännedom om de olika ämnena. Bland annat pratar vi om barnsexhandel. Det visste jag inte heller mycket om tidigare men med Proyecto Miriam har jag lärt mig om det. I radioprogrammet har vi också pratat om människohandel, barns rättigheter och hur man tar hand om sin kropp, säger René.

bildtext här

I programmet ”Somos tu voz” (vi är din röst) har ungdomarna möjlighet att sprida kunskapen som de fått under Proyecto Miriams aktiviteter. Foto: Josefin Edberg

Vad tycker du mest om med aktiviteterna?

– Jag tycker om att vi varje gång stärker våra kunskaper och lär oss mer om ämnena, och att vi sedan har möjlighet att via radion förmedla det vi har lärt oss. I skolan ger de oss viss information om dessa ämnen men inte på samma sätt som hos Proyecto Miriam, här tar vi det steg för steg och fördjupar våra kunskaper mycket mer, förklarar René.

René Perez

René Perez läser på inför dagens program om barnarbete. Foto: Josefin Edberg

I framtiden vill René bli läkare, han vill specialisera sig som gynekolog och arbeta med förlossningar. Eftersom det varje dag, över hela världen, föds barn, kommer det alltid finnas behov av hjälp, säger han. Men närmast väntar jullov för René, då ska han hälsa på sin mormor som han inte träffat på länge.

Josefin Edberg, programpraktikant, Nicaragua

Bolivia: Poesi, en röst mot diskriminering

Jhoselyn deklamerar Madre India på Teatro 3 de febrero, Sucre. Foto: Frej Berglund

Jhoselyn deklamerar Madre India på Teatro 3 de febrero, Sucre. Foto: Frej Berglund

Hon gråter. Tårarna rinner över ett förvånat men framförallt lyckligt ansikte. Kamerorna blixtrar och journalister trängs för att fotografera den samlade vinnarkåren. Jhoselyn Huanco från El Alto har precis blivit utnämnd till vinnare i de äldres kategori av årets Jiwasamphi, poesitävlingen som varje år anordnas av Albor och stöds av Svalorna La via Suma Thakhi II.

– Jag är väldigt glad. Jag trodde aldrig att jag skulle vinna, det här är min första poesitävling. Det finns så mycket talang här hos de andra ungdomarna. Det finns ungdomar som tränar i flera år men som inte går vidare. Min dröm när jag var liten var att bli radiopratare, genomföra intervjuer och bli känd. Och nu känns det som jag uppnått den drömmen. Jag kommer inte att upphöra med poesiuppläsning här, jag kommer alltid att fortsätta, att förbättra mig.

Jhoselyns poesiframförande. Foto: Frej Berglund

Jhoselyns poesiframförande. Foto: Frej Berglund

Jhoselyn har övat i flera månader med framförandet av dikten Madre India (Indianmoder), både lärare och föräldrar av varit delaktiga i repetitionerna och utformandet av framförandet.

– Den här dikten valde jag för att det mycket diskriminering framförallt mot kvinnor i Bolivia. Innan hade vi kvinnor hade inte rätt att uttrycka oss, vi var utsatta för mycket våld, så valet av dikten var främst ett uttryck för motstånd mot machismo, speciellt den typ som mina föräldrar och förfäder var utsatta för. Dikten var den vackraste jag kunnat välja.

Över hennes hud

finns inte längre några spår

från slagen

som mitt fyllo till pappa

tilldelade henne

Min älskling, åh min älskling!

full och allt han ville

med brinnande känslor

för att min pappas fylla

mycket större och mycket beskare

kom inte från alkohol;

från sorgen i sockerrörskvarnen

Utan från den blodiga saften

från tusen tårars avkok

full för att glömma

vredens och ilskans fylla

full och så… full

utan att veta kränkte han henne

Utdrag ur Madre India av Ignacio Rueda Latasa. Översättning Frej Berglund

Artikel: Text och foto Frej Berglund

Peru: Kvinnor besitter styrkan och drivkraften till utveckling

– Hur tycker du relationen mellan de lokala myndigheterna och befolkningen är här?

– Vet du vad PDR står för?

15058680_10154672182328232_346620939_n

Programpraktikanten Lillemor fyller i enkäter med några av årets deltagare i PDR. Foto: Lina Franzén

Programa de Desarollo Rural (PDR) – Svalorna Latinamerikas 5-åriga landsbygdsutvecklingsprogram i Peru – börjar närma sig sitt slut. Inför detta genomförs den årliga resultatmätningen för att utvärdera hur programmet gått detta år. Samtliga deltagare i alla fem distrikt i Castilla Media har fått fylla i enkäter om sitt deltagande under året och deras åsikt om programmet. Dessutom har det även genomförts intervjuer med ordförandena i de föreningar som bildats med PDRs hjälp samt med myndigheter. En av de personer som intervjuats är en kvinna som har tjänsten som ordförande i en av kommittéerna i kommunen i staden Machahuay.

– Jag tycker kvinnor är väldigt viktiga för att kunna utveckla vår stad. Vi gör ju samma jobb som männen här. Eller egentligen gör vi kanske till och med mer: männen går till sina fält för att jobba, men det gör vi kvinnor också. Skillnaden är att när vi kommer hem så fortsätter vi jobba, därför tror jag att det finns mycket styrka och drivkraft i oss kvinnor. Det är vi som ansvarar för att vår familj har det bra, berättar kvinnan, som vill vara anonym.

DSC_0199

Kyrkan i Machahuay. Foto: Lina Franzén

Nästa fråga berör kvinnans åsikt om det arbete som PDR utfört, varpå hon svarar:

– För mig har det varit väldigt bra att PDR arbetat här. Det är nästan som att de fallit ned från himlen för att vägleda oss, och vägledandet har verkligen varit bra. Jag känner att jag, kanske jämfört med andra kvinnor här, verkligen har tagit till vara på denna möjlighet. Så fort jag hörde att PDR skulle börja arbeta här bestämde jag mig för att jag skulle vara med. Ibland hör jag hur andra säger ”varför har de hjälpt henne och inte mig?”, men PDR är här för alla kvinnor, men det är upp till en själv att engagera sig.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru

Bolivia- ”And… Action”

Sista inläsning av repliker vid inspelning en scen ur kortfilmen "Placer". Foto: Nathalie Elena Gordin

Sista inläsning av repliker vid inspelning en scen ur kortfilmen ”Placer”. Foto: Nathalie Elena Gordin

Inspelningen av årets första kortfilm har precis avslutats. Filmen heter “Placer”och syftar till att njuta och känna sig bekäm i sin kropp. Temat valdes för att ifrågasätta stereotyper om kropp och genus. Men också att visa att andra inte har rätt att varken bedömma och värdera din kropp eller utseende, berättar Romer Cristobal Fuentes, 28 från ungdomsgruppen Cejupa.

Varje år spelas tre kortfilmer in, av unga för unga. Hela processen från manusskrivning, casting av skådespelare samt inspelning och redigering görs som ett sammarbete mellan olika ungdomsgrupper från Svalornas LA:s samarbetsorganisation Red Ada. Teman som tidigare belyst har bland annat varit “komma ut”-processer, maskulinitetsnormer, samt tonårsgraviditeter.

Scen ur kortfilmen "Placer" med Valentina som spelas av Ana i fokus. Foto: Nathalie Elena Gordin

Scen ur kortfilmen ”Placer” med Valentina som spelas av Ana i fokus. Foto: Nathalie Elena Gordin

Ana Vania Castillo Aguilera, 20, från ungdomsgruppen Generaxion, gör sin filmdebut och spelar en av huvudrollerna i filmen “Placer”. Ana har tidigare testat på att spela lite teater i skolan men säger att det var otroligt roligt att spela in en film. Ana gestaltar rollen som Valentina, en ensam ung tjej vars mamma ofta kommenterar hennes utseende och jämför henne med sina systrar. Valentina lever med den svåra utmaningen av att inte ta åt sig av sin mammans kommentarer och istället försöka tycka om sig själv.Scen ur kortfilmen ”Placer” med Valentina som spelas av Ana. Foto: Nathalie Elena Gordin

-Inspelningen var jättekul, vi skrattade mycket. Framförallt var det ett sätt att lära känna folk från andra grupper.

Ana berättar också att filmen behandlar ett tema som hon själv har erfarenhet av sedan tonåren. Ana säger att hon identifierar sig mycket med Valentina och kan se problematiken när folk tar sig rätten att kommentera andra utseende.

-Jag har också lärt mig mycket av att spela in filmen. Hur viktigt det är att älska sig själv och sin kropp men hur svårt det kan vara att uppnå.

Kommande kortfilm kommer att handla om temat ensamhet. Romer förklarar att ämnet valdes för att belysa de snäva normer om tvåsamhet som finns i Bolivia idag.

Romer Cristobal spexar bakom scenerna vid inspelning av kortfilmen "Placer". Foto: Nathalie Elena Gordin

Romer Cristobal spexar bakom scenerna vid inspelning av kortfilmen ”Placer”. Foto: Nathalie Elena Gordin

-En vanlig fråga i Bolivia är; när ska du träffa någon som du vill gifta dig med?

Romer menar att frågor som denna grundar sig i en en norm om vad som ses som eftersträvansvärt. För att hitta lyckan i livet måste du ha en partner vid din sida, vilket i sin tur bygger upp en rädsla för att vara ensam. Romer tycker istället att en borde uppmuntra unga till att inte vara rädda för att vara själva.

– Ordet ensamhet används nästan alltid i negativ bemärkelse. Istället vill vi visa att ensamhet kan vara positivt då det till exempel är viktigt för en persons självanalys och inte minst för att lära känna sig själv bättre.

 

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

Hela filmteamet samlat efter inspelning pa Plaza Murillo i centrum av La Paz. Foto: Jorge Villegas

Hela filmteamet samlat efter inspelning på Plaza Murillo i centrum av La Paz. Foto: Jorge Villegas

Nicaragua: Barnen för kunskaper vidare

Inom programmet för ”Barn och ungas rättigheter och utveckling i Nicaragua” används en metod kallad “El Efecto Multiplicador” (multiplikationseffekten) i arbetet mot barnsexhandel. Denna metod används för att information och kunskaper ska spridas via programmets direkta deltagare till en större målgrupp, men också för att barnen och ungdomarna ska vara proaktiva i programmets arbete.

På Asociación Infantil ”Tuktan Sirpi”, mer känd som Club Infantil, har metoden blivit en integral del av allt arbete som görs. Detta märks extra tydligt bland organisationens barnkommunikatörer som delar kunskaper och lär av varandra dagligen.

Barnkommunikatörerna filmar en intervju med Naurely. Foto: Caroline Jonsson

Barnkommunikatörerna filmar en intervju med Naurely. Foto: Caroline Jonsson

‒    Genom att lära av varandra multiplicerar vi våra kunskaper. Det kan vara ämnen i allmänhetens intresse så som barnsexhandel, sexuella övergrepp, människohandel eller våra rättigheter och skyldigheter. Men vi delar också med oss av våra kunskaper inom kommunikation, som till exempel hur man använder en kamera eller ljudinspelare, berättar Naurely Maradiaga, 12 år och barnkommunikatör.

Organisationen har också startat ett nätverk av rättighetsförespråkare som består utav ungdomar som har varit aktiva i Club Infantil en längre tid. De planerar och håller i utbildningar och aktiviteter för andra barn och ungdomar.

‒     Från att jag som liten blev en del av Club Infantil och fick information från utbildarna, har det nu fötts en vilja att hjälpa och lära ut mina kunskaper till andra barn och ungdomar, säger Marling Herrera, 18 år och rättighetsförespråkare.

Nätverket av rättighetsförespråkare utanför Club Infantil. Foto: Caroline Jonsson

Nätverket av rättighetsförespråkare utanför Club Infantil. Foto: Caroline Jonsson

I varje del av Jinotega som Club Infantil arbetar (nordöst, nordväst, syd och på marknaden) blir barn och ungdomar som har deltagit aktivt under en tid tillfrågade om de vill bli ”monitores/monitoras por los derechos”. Likt rättighetsförespråkarna delar de med sig av information och kunskap till andra barn och ungdomar, men de är generellt lite yngre än rättighetsförespråkarna och ordnar mindre workshops på skolan i sitt bostadsområde (eller Club Infantils lokal) då de för vidare information eller lär ut lekar som de har fått lära sig på utbildningar. Efter varje utbildning planerar de tillsammans med Club Infantils utbildare när, var och hur de ska hålla i sin workshop. Utbildarna finns alltid där som stöd när barnen efterfrågar det, men idén är att de vuxna ska ta ett steg tillbaka för att ge barnen och ungdomarna utrymme att utvecklas.

Katherine lär ut en dynamisk frågelek till barnen på skolan San Antonio. Foto: Caroline Jonsson

Katherine lär ut en dynamisk frågelek till barnen på skolan San Antonio. Foto: Caroline Jonsson

‒     Först och främst ville jag bli ”monitora” för att jag lär mig av barnen och de lär sig av mig. Jag tycker inte att det är svårt att lära ut, men det är viktigt att koncentrera sig under utbildningarna för att sedan komma hit till skolan väl förberedd, säger Katherine Massiel Herrera García, 12 år och ”monitora” i nordvästra Jinotega.

Caroline Jonsson, programpraktikant, Nicaragua

Här kan du titta på Club Infantils barnkommunikatörers arbete.

Bolivia: Att förverkliga en poesifestival

Kyrkogården är gigantisk och fylld med mer liv än död denna speciella dag. Foto Frej Berglund

Kyrkogården Cementerio General de El Alto, Foto Frej Berglund

En man skyndar långsamt förbi med tre matkassar och försvinner in bland myllret av tält. En kvinna och några barn sitter på en studsmatta som de ställt i skuggan av upphängd presenning och äter. Det säljs sockervadd, glass och blommor. En man, hukad under en osynlig tyngd rör sig syftesfullt in mot kyrkogården. Solen står högt och ett tjockt moln av uppstampat damm vilar över gravstenarna och de tusentals anhöriga som idag kommit för att minnas de döda. Blommor och sockerrör, bröd bakat som små människominiatyrer, olika typer av mat och sötsaker pryder gravstenarna, det är Los Santos, Allhelgona i Bolivia.

– De som kommer hit kommer för att be för de avlidna. Familjen ger vad de har – vad de förberett hemma: bröd och sötsaker, som har olika olika betydelser. Sockerrören används som käppar av de avlidna i deras resa efter döden. Löken som du ser, kan man bara skörda den här månaden och kommer att ge den avlidna vatten på resan efter livet.

Under ett av de många tälten som aviserar matförsäljning står José Garcia, 24. José har varit aktiv i Albor i åtta år och har sedan 2015 ansvarat över studiecirkeln i Villa Adela, El Alto. José är bara ett par dagar från att åka till Sucre och stötta Albor i arrangemanget av Aldo Velasquez, den nationella konklusionen av poesifestivalen som vi tidigare nämnt i bloggen.

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

På bilden: José Garcia. Foto: Frej Berglund

– I sista stund så blev vi meddelade att en av finansiärerna dragit sig ur. Men vi på Albor har lovat festivaldeltagarna att de ska få tävla i andra departement och träffa andra ungdomar och deklamatörer. Att få chansen att lämna sin stad och träffa ungdomar från hela landet är en av de finaste gåvor man kan få, eller hur? Så idag så står vi här på kyrkogården och säljer mat.

Tre stora grytor till bredden fyllda med aji de fideo, pasta och pastasås, står och ryker under tältet. José och två kamrater från Albor sköter försäljningen. Aji Aji Aji de Fideo a Cinco! Josés bas klingar ut över tälten och kyrkogårdsbesökarna.

IMG_0524

Ungdomarna från Albor säljer mat. Foto: Frej Berglund

– Jag och ungdomarna från några av studiecirklarna har lagat maten och gjort gelatindricka hemma hos mig. Vi har köpt ingredienserna via insamling. Ungdomarna lägger otroligt mycket energi för att förverkliga de olika projekten vi ägnar oss åt.

Kunderna kommer och går. Tallrikar diskas i en balja och mat serveras på rullande band. Ännu är det tidigt på dagen och det finns mat kvar att sälja. José gör sig redo för en lång dag.

Text och foto: Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

Bolivia – Föräldrar som stöttar när samhället sviker

Hos Svalorna LA:s samarbetsorganisation CDC har en ny självhjälpscirkel för föräldrar till HBT-personer påbörjats. Syftet är att föräldrar ska kunna vara ett stöd för sina barn när samhället inte är det. Initiativet till gruppen togs av en mamma, Eugenia, och hennes son som tillsammans startade gruppen i augusti i år.

Många föräldrar är förvirrade och kan känna sig väldigt ensamma i sin känsla och dessutom råder det brist på information om sexuell läggning och könsidentitet. Detta gör att föräldrar kan ha svårt att acceptera om ens barn kommer ut som till exempel gay. I flera fall har unga blivit uteslutna från familjen, berättar Eugenia. Bolivia är ett komplicerat land utan acceptans för olikheter hos folk. Samhällsklimatet är både sexistiskt och homofobiskt, fortsätter Eugenia.

-De som inte har kunskapen eller informationen tror att homosexualitet är en synd eller en sexuell avvikelse.

Manifestation i La Paz med budskapet; “Stolthet över min familj”. (Bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: Miranda Holm

Manifestation i La Paz med budskapet; “Stolthet över min familj”. (Bilden har ingen koppling till artikeln) Foto: Minda Holm

I gruppen finns det både föräldrar som nyss fått veta att sina barn inte är heterosexuella eller cis-personer** som de förväntat sig, men också de som kommit längre i “processen” och har kommit att acceptera sitt barns identitet eller läggning.

-Min son “kom ut” för 15 år sedan, då fanns det inga grupper, ingen information, inget stöd. Det är därför vi har skapat denna grupp.

I början var de färre, men gruppen växer och nu är de ungefär tio föräldrar som träffas varje vecka och förhoppningen är bli ännu fler. Fler som kan lära, stöttas och stärkas. Gruppen är just nu i en lärandefas där de försöker fortbilda sig i hur politiken förs gentemot HBT-personer, om lagen, begreppen och så vidare, berättar Eugenia.

-Visionen och målet med gruppen är att skapa stöd för så många föräldrar som möjligt, så att de i sin tur kan verka som stöd för sina barn. Men också för att skapa bättre kunskap för oss själva och för samhället i stort.

Responsen från gruppsessionerna har varit positiv, flera föräldrar har uttryckt att de känner sig lugnare och mindre ensamma efter grupperna.

-En mamma som kom till oss, hon var desperat eftersom att hennes barn hade rymt hemifrån och försökt ta sitt liv. Hon visste inte vad hon skulle göra. Hon har sagt att hon har lärt sig mycket tack vare gruppen och att hon nu kan förstå sitt barn.

Familjen fyller en viktig roll i Bolivia. Det utgör därför en stor risk för de unga som inte får stöd hemifrån, säger Eugenia.

-Jag skäms för att jag inte kunde vara ett stöd för min son. Att han inte vågade berätta för mig förrän han hade flyttat hemifrån och utomlands. Vi vill att unga ska våga berätta tidigare. Att de inte utsätter sig för farliga situationer på grund av rädsla.

Det finns många sorgliga berättelser om familjesplittringar och även i de mest tragiska fall självmord när barn inte fått acceptans från sin familj, fortsätter Eugenia

Programpraktikant, Nathalie Elena Gordin, La Paz Bolivia

(Eugenia har valt att vara anonym och heter egentligen något annat)

*Machismo kan översättas som sexism samt maskulinitetsnormer.
**Cis-person syftar till en person som identifierar sig med sitt tillskrivna kön.

 

Peru: Tillsammans för utveckling

Mesa de Trabajo para el Desarrollo (arbetsbord) är något som Programa de Desarrollo Rural (PDR) – Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram – har varit med och startat upp i samtliga distrikt. Dessa arbetsbord vänder sig till myndighetspersoner och civilbefolkningen och hålls i kommunhuset en gång i månaden. Anledning till uppstartningen av dessa arbetsbord är att det tidigare har varit svårt att hitta ett forum där civilbefolkningen får komma till tals i distriktet. Med dessa arbetsbord kan myndighetspersoner och civilbefolkningen nu arbeta tillsammans och diskutera problemen som finns i distriktet.

IMG_7740

Mesa de Trabajo para el Desarrollo i Machahuay. Foto: Lillemor Lind Alpstad

– Detta forum, Mesa de Trabajo para el Desarrollo, har gjort det möjligt för civilbefolkningen att ha direktkontakt med myndighetspersoner. Dessa arbetsbord är väldigt viktiga eftersom det bara är när vi har den här dialogen mellan civilbefolkningen och myndighetspersoner som vi vet vad som behövs för att distriktet ska kunna utvecklas och utifall vi måste vidta några åtgärder för att uppnå det dem vill uppnå i distriktet, säger Mabel Caceres Cano som är vice-borgmästare i Machahuay.

Första delen av varje arbetsbord börjar med att de går igenom vad som sagts under förra mötet. Sedan berättas det vad borgmästaren gjort sen förra mötet. Under den andra delen av arbetsbordet går man igenom schemat för dagens arbetsbord, t.ex. vem som ska prata, vilken kommitté som ska börja berätta vad de håller på med nu. De fem olika kommittéerna som finns i samtliga distrikt i Castilla Media;

  1. Kommittén som arbetar med social utveckling
  2. Kommittén som arbetar med ekonomisk utveckling
  3. Kommittén som arbetar med infrastruktur och regional integration
  4. Kommittén som arbetar med miljö och naturresurser
  5. Kommittén som arbetar med att utveckla den offentliga förvaltningen

Tanken med att arbeta med kommittéer på Mesa de Trabajo para el Desarrollo Rural är att man delar upp arbetet och arbeta mer koncentrerat inom olika områden och på så sätt bidrar till distriktets utveckling.

Lillemor Lind Alpstad, programpraktikant, Peru

Nicaragua: Hur långt har vi nått?

I Nicaragua befinner vi oss mitt i den årliga resultatmätningen i arbetet mot barnsexhandel som vi bedriver genom programmet DEDENAN II FASE (Derechos y Desarollo Integral de la Niñez y Adolecencia y Juventud en Nicaragua – Barn och Ungas Rättigheter och Utveckling i Nicaragua). ”Mätningsteamet”, i vilket vi praktikanter ingår, har nu spenderat en vecka i Jinotega hos Club Infantil och tre dagar i Estelí hos Proyecto Miriam. Denna vecka fortsätter vi arbetet i León hos Asociación Mary Barreda, följt av ett par dagar i Telica hos organisationen APEADECO. Tillsammans genomför alla Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer enkätundersökningar, intervjuer och fokusgrupper för att ta reda på hur långt de kommit i arbetet mot de gemensamt uppsatta målen. Mätningarna görs främst på barn och unga, som är den primära målgruppen, men även på föräldrar och vårdnadshavare, olika samhällsledare, journalister, hotellägare, samt andra grupper som de olika organisationerna har arbetat med under året som gått.

En barägare i Jinotega som samarbetar med Club Infantil fyller noga i sin enkät.

I Jinotega samarbetar Club Infantil med bar- och restaurangägare för att förhindra barnsexhandel, här fyller en av dem i en enkät för resultatmätningen. Foto: Josefin Edberg

Som praktikant är det väldigt intressant att få ta del av denna process. Dels för att se hur noga och ambitiösa alla våra samarbetsorganisationer är med att följa upp de aktiviteter de genomför och dels för att det ger en chans att lära känna och komma närmare de personer som är engagerade i programmet. Vissa erbjuder kaffe och fika medan vi väntar på att de ska fylla i enkäten, andra visar bilder från deras döttrars bröllop. De flesta vi besöker är väldigt vänliga och välkomnande och ofta får vi en trevlig stund ihop. Men ibland blir en också påtagligt medveten om varför arbetet mot barnsexhandeln behövs. Allt för ofta berättar någon om någon den känner som blivit sexuellt utnyttjad. Ännu värre är det när de tillfrågade själva vittnar om situationer då de blivit erbjudna pengar för sexuella tjänster, våldtagna i sin barndom eller på något annat sätt fått sina rättigheter kränkta. I dessa stunder påminns jag om vilket otroligt viktigt arbete våra samarbetsorganisationer gör och jag blir tacksam för att jag får vara med och lära mig av deras outtröttliga engagemang.

N 161019 Resultatmätning i Jinotega - JE - kopia

En mamma som deltagit i Club Infantils aktiviteter under året svarar på frågor om arbetet mot barnsexhandel, medan hennes nyfödda dotter sover djupt bredvid henne. Foto: Josefin Edberg

 

Josefin Edberg, programpraktikant Nicaragua.

Vill du veta mer om programmet DEDENAN II FASE och arbetet som Svalorna LA bedriver i samarbete med de fyra nicaraguanska organisationerna? Läs mer här.

Nicaragua: Marsch för säkert surfande

För fjärde året i rad anordnade samarbetsorganisationen Asociación Mary Barreda en marsch för att sprida information om sitt arbete mot barnsexhandel och uppmärksamma sin årsdag, i år den 27:e i ordningen. Organisationen är baserad i León och har flera lokaler runt om i staden samt i två kommuner utanför. Kvinnor, barn och ungdomar från samtliga lokalgrupper deltog i marschen och alla hade varit aktiva i att skapa skyltar, hattar och annat informationsmaterial – allt för att göra aktiviteten så färgstark och informativ som möjligt!

Eftersom sociala medier är ett verktyg som många förövare utnyttjar är det viktigt att vi lär oss använda dem på ett säkert sätt, därför marscherade Asociación Mary Barreda under fredagen. Foto: Josefin Edberg

Marschen utgick från lokalen vid bussterminalen eftersom taxi- och cykeltaxiförare, som organisationen samarbetar med, också var inbjudna att delta. Karla Laguna, från organisationen, gick under förmiddagen runt och delade ut ballonger till de olika transportnätverken och påminde både dem och andra som arbetar på marknaden vid terminalen att delta. Förberedelserna hade pågått i mer än en månad, och totalt räknade de med att cirka 500 personer skulle delta i marschen och de efterföljande aktiviteterna (efteråt kunde  dock konstateras att det förmodligen var många fler än så som deltog).

Organisationen har god kontakt med många av de som arbetar på marknaden vid bussterminalen eftersom deras barn ofta kommer till Mary Barredas lokaler medan föräldrarna jobbar. Foto: Josefin Edberg

– Det är våra ungdomskomunikatörer som har planerat allt. Vi hjälper bara till med budgeten, men annars är det dem som har fått välja tema, komma på aktiviteter och utforma materialet, berättade Karla.

Temat för årets marsch var ”säker användning av sociala medier”, och därför hade skyltar förberetts med olika loggor och smiley-gubbar, samt information om både sexting* och grooming**. I arbetet mot barnsexhandel driver alla Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer kampanjer kring just detta ämne eftersom de märkt att sociala medier är ett verktyg som många förövare använder.

”Sexting kan vara riskabelt” är budskapet på ett av plakaten som användes under marschen. Foto: Josefin Edberg

Det märktes att deltagarna var stolta över att gå med i marschen och vara del av den positiva och starka gruppkänsla som skapades. Och trots att det började regna under eftermiddagen stannade nästan alla för att delta i finalen: ett danspass som fick temperaturen och stämningen att höjas ytterligare en nivå.

Barnen och ungdomarna i Asociación Mary Barredas målgrupp dansade in i det sista! Foto: Josefin Edberg

Josefin Edberg, programpraktikant, Nicaragua

*sexting är en kombination av orden ”sex” och ”texting”, dvs. att skicka sex-sms eller sex-mms men också att skicka texter med sexuellt innehåll via nätet, t.ex. vid nätdejting eller nätraggning. Källa: RFSU-bloggen

**grooming: Grooming innebär att någon tar kontakt med andra för att längre fram begå övergrepp. Vid grooming sker oftast den första kontakten på ett chatforum eller en sida för kontaktannonser. Källa: polisen.se

Peru: Hur ska arbetet för miljön se ut i framtiden?

Solen skiner över staden Machaguay i Castilla Media, Peru, när teamet från Programa de Desarrollo Rural – Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram – stiger in i kommunhuset. Idag ska en workshop med syftet att identifiera de lokala miljöproblemen med hänsyn till klimatförändringar hållas. En av deltagarna är Francisca Tintaya som är ordförande för kommittén för grundläggande tjänster i kommunen och medlem i föreningen för kvinnor i Machaguay och närliggande områden, som bildats med hjälp av PDR.

blogg 6.3

Francisca Tintaya på det centrala torget i Machaguay. Foto: Lina Franzén

– Jag tycker det är väldigt bra att denna workshop hålls och framförallt att både myndigheter och övriga invånare har blivit inbjudna att delta. För mig är det viktigt att alla får ta del av denna information och inte enbart myndigheterna. På detta sätt kan vi alla tillsammans jobba för att t ex minska föroreningar, säger Francisca.

Blogg 6.1

Deltagarna skriver ned vad de gör för miljön. Foto: Lina Franzén

Workshopen består av dynamiska övningar där deltagarna först får en papperslapp där de skriver vad de gör för att värna om miljön. Dessa lappar sätts sedan upp på ett stort pappersark och koordinatören för PDRs fältarbete Irma Timaná går tillsammans med deltagarna igenom det som skrivits upp. Här tas det upp att myndigheterna bland annat informerar invånarna genom att hålla miljömanifestationer, att de uppmuntrar äldre att ha mindre grönsaksodlingar och att myndigheterna ansvarar för att plastflaskor återvinns i staden Arequipa.

blogg 6.2

Irma Timaná från PDR sammanställer de handlingar deltagarna gör för att värna om miljön. Foto: Lina Franzén.

Den andra aktiviteten är utformad på samma sätt, men denna gång är temat framtiden: hur ska arbetet för miljön se ut i framtiden? Efter att ha gått igenom alla förslag på vad fokusen för miljöarbetet i staden bör vara enas deltagarna om att de viktigaste för just detta område är att inte använda kemiska bekämpningsmedel, att återplantera skog och att börja använda effektivare bevattningsmetoder för att inte slösa på vattnet. Just ämnet om bekämpningsmedel är något Francisca tycker är mycket intressant:

–  Förr i tiden användes det inte kemiska bekämpningsmedel i detta område. Våra förfäder hade andra metoder, som att till exempel använda aska. De metoder vi använder idag är inte bra för oss. Det påverkar våra lungor, syn och nervsystem och dessutom förorenas vår luft. Jag tycker det är bra att detta problem uppmärksammas så att vi kan arbeta för att förbättra invånarnas hälsa, berättar Francisca.

Dessa ämnen kommer senare i år presenteras på ett forum som kommer hållas i Arequipa där samtliga fem områden i Castilla Media kommer presentera sina planer för det framtida miljöarbetet.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru

Nicaragua: ”Vi är alla lika”

Lourdes Bucardo leder aktiviteten “Ruleta de conocimiento” eller kunskapshjulet. Foto: Caroline Jonsson

Lourdes Bucardo leder aktiviteten “Ruleta de conocimiento” eller kunskapshjulet. Foto: Caroline Jonsson

På Rubén Daríos skolgård i Jinotega har Asociación Infantil “Tuktan Sirpi” (Club Infantil) satt upp ett tält och plockat fram frågehjulet. Det är dags för en ”Feria Informativa”, eller informationsfestival, om sexuella och reproduktiva rättigheter. Sjätteklassarna samlas i en halvcirkel och volontärer kallas upp för att snurra på hjulet och sedan plocka en fråga från lådan med samma färg.

Maria José Picado läser upp en fråga för resten av deltagarna. Foto: Caroline Jonsson

Maria José Picado läser upp en fråga för resten av deltagarna. Foto: Caroline Jonsson

‒   Varje person bestämmer över sin kropp och vem som får och inte får röra den. Ingen bestämmer över någon annans kropp, säger Maria José Picado om rätten att bestämma över sin sexualitet och kontroll över sin egen kropp.

‒   Och den här ”ingen”, vad menar en med det? Vilken typ av personer är denna ”ingen”? frågar utbildaren Lourdes Bucardo som håller i aktiviteten.

‒   Det kan vara föräldrar eller lärare som utför sexuella övergrepp, till och med våra kompisar. Eller pojk- och flickvänner, svarar Misael de Jesus Moncada.

Efter att ha pratat om ämnen som könsroller, sexuell mångfald och rätten till information om preventivmedel, är det dags för en dynamisk aktivitet för att starta en diskussion om sexuellt överförbara sjukdomar. En grupp barn får en varsin mugg med vatten. De rör sig sedan runt till musik och bestämmer om de vill dela sitt vatten med någon (dvs. hälla över lite i någon annans mugg). Musiken stängs sedan av och utbildaren Leslie Torres häller i läsk i muggarna. Beroende på vilken färg drickan tar, vet de om de är smittade eller inte.

”Vi valde att dela vårt vatten för att vi känner och litar på våra vänner.” Foto: Caroline Jonsson

”Vi valde att dela vårt vatten för att vi känner och litar på våra vänner.” Foto: Caroline Jonsson

‒  Vilka valde att dela sitt vatten? frågar Leslie.

Alla utom två räcker upp händerna. Diskussionen leds in på hur HIV/AIDS kan smitta och alla är medvetna om att det inte smittar genom att dela dricka i verkligheten, utan genom sexuell kontakt, via blod eller vid förlossning och amning.

‒   Det här var ju bara en lek, men personer som får veta att de är smittade på riktigt känner ångest, oro och sorg. Vi ska inte behandla personer som lever med HIV/AIDS annorlunda, för vi är alla lika, reflekterar Maria José.

Caroline Jonsson, programpraktikant, Nicaragua

Bolivia: Academia contra el machismo

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Snart faller regnet tungt över El Alto och La paz. Foto: Frej Berglund

Genom fönstret kan en se Anderna torna upp sig, klädda i tunga svarta moln. Väl medvetna om det annalkande regnet skyndar sig människor fram längs gatorna. Luften är tjock och stadens doft är omgärdad av fukt och ett löfte om åska.

Ett sus av viskande går genom lokalen när ungdomarna mödosamt övar på sina repliker. Den 11 november är det premiär. Fram till dess kommer ungdomarna i Satelítes tillvaro präglas av repetitionernas långsamma ältande. Teatern är kompromisslös när det kommer till att memorera repliker och rörelsemönster.

Barn. Mamma, är du lycklig?

Irene. Det är klart jag är lycklig. Jag har ju dig och din pappa!

Barn. Men varför gråter du alltid då?

Irene. Det är komplicerat min dotter… Det är bra med mig, tänk inte på det…

Så börjar pjäsen Mujer Alfa (Alfakvinnan).

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa

Alan Tenorio Ajata över koreografi inför pjäsen Mujer Alfa, Foto: Frej Berglund

– Jag anser att vår pjäs är viktig, för i vårt samhälle behandlas inte de frågor vi pratar om särskilt mycket. Pjäsen behandlar människovärde och machismo, som vi alla är utsatta för. De här frågorna måste formuleras och vi får inte vara tysta, säger Alan Tenorio Ajata, 16 år.

Pjäsen utspelar sig delvis på Akademin mot machismo:

Akademins grundare. – Här kan kvinnor och män lära sig att eliminera machismo från familjen och omgivningen, men först lär vi dem att få bort den machismo som bor inom dem själva. […] och jag vet att ni tänker: hur kan män också vara offer för machismo? Se om ni inte känner igen denna situation…

Ut på scen kommer en mamma med pojke som leker, faller och skadar sig. När han börjar gråta blir han tillsagd av mamman att pojkar inte gråter, att han ska sluta skrika och uppföra sig som en man.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi.

Guadalupe och kamrater repeterar koreografi. Foto: Frej Berglund

– I studiecirklarna får alla deltagare möjlighet att själva berätta om sina erfarenheter [gällande dessa frågor] som gruppen sedan kan reflektera över. Jag gillar teatern så mycket. Här har jag vuxit och träffat personer som är fina och ödmjuka. Jag har lärt mig mycket, säger Guadalupe Callisaya Quisbert, 19 år.

Text och foto, Frej Berglund

Bolivia: Ett utrymme utan åldershierarkier

På Red Adas kontor i centrala La Paz rör sig grupper av ungdomar in och ut under eftermiddagen och kvällen. De kommer hit för att förbereda sina respektive projekt, planera kommande workshops och aktiviteter. Vissa kommer endast för att mötas, spåna ideér eller ta en fika. Teater, dans, konst och radio är olika kreativa kommunikationsvägar som ungdomarna arbetar med.  Tillvägagangssätten och metoderna varierar men allt går under temat sexuella rättigheter. Arbetet drivs ideellt och engagemanget är stort.

– Intresset för teman som genus, våld i nära relationer, HBTQ är stort. Många vill lära och lära ut, berättar Aracelly Aranda som arbetar som kommunikatör på Red Ada sedan åtta år tillbaka.

Aracelly Aranda ger sitt fulla engagemang och stöd till Red Adas alla ungdomsgrupper

Red Adas kontor fungerar som en mötesplats och arbetsplats för 13 olika ungdomsgrupper, totalt över 150 ungdomar. Kontoret är inte stort men det finns två lediga datorer, en inspelningsstudio samt materialstöd. Det fungerar ungefär som studiefrämjandet i Sverige men stämningen på kontoret är annorlunda. Här känner alla varandra väl. Varje ungdom hälsas välkommen av hela teamet med en kindpuss. Teamet är väl insatta i dem alla och kan förutom ungdomarnas namn även vilken grupp och projekt de arbetar med. Här får grupperna redskap och stöttning för sina projekt. Dock inte mer än så. De arbetar självständigt och får ta ansvarar för allt gällande deras arbete; planering, budget, genomförande och utvärderingar.

Efter en workshop med Ungdomsgruppen OES. Foto: Jorge VillegasEfter en workshop med Ungdomsgruppen OES. Foto: Jorge Villegas

Ungdomarnas ålder varierar mellan 12-28 men ålder är sällan något som läggs fokus på. Informella hierarkier och åldersöverlägsenhet går inte att avläsa på kontoret.

-Här finns ingen plast för ålderscentrism, bekräftar Aracelly och fortsätter;

-Vi arbetar med kommunikation och vi är noga med att ge utrymme till alla att utrycka sig. Många säger att de unga är våran framtid men det håller jag inte alls med om, de unga är våran nutid, och vi måste lyssna på dom för de kan så otroligt mycket.

De är endast fem anställda på Red Ada och trots att de endast arbetar deltid är de alltid flexibla för sin målgrupp vilket ofta innebär att arbeta sena kvällar och helger.

Aracelly förklarar hur Red Adas kontor blivit ett andra hem för många ungdomar inklusive henne själv.

-Vi arbetar mycket med våra egna fördomar och föreställningar för att skapa en fri plats där alla kan känna sig välkomna.

Att kontoret ligger centralt bidrar också till att det blir en naturlig mötespunkt i staden.

-Vi brukar bjuda på mat vilket också bidrar till en familjär atomosfär dit en kan komma och arbeta men också vila. Förut när teamet arbetade heltid, bodde många av ungdomarna praktiskt taget på kontret. Vi undrade ibland vad deras föräldrarna tänkte.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Red Ada är en feministisk organisation som arbetar med information och kommunikation kring sexuella rättigheter men ungdomar men också i samarbete med kvinnorättsgrupper i hela landet. De har funnits sedan 1994 och en är en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer inom programmet Suma Thakhi II.

Nicaragua: Kunskapsutbyte, piñata och ballongfigurer

Barnen på marknaden med piñatan. Foto: Caroline Jonsson

För att uppmärksamma den Internationella dagen mot barnsexhandel och människohandel i fredags den 23 september, planerade Club Infantils ”Red de Promotores por los Derechos” (Nätverket av rättighetsförespråkare) en aktivitet för barnen i Club Infantils lokal på marknaden. Barnen på marknaden är extra utsatta eftersom att de rör sig, och ofta arbetar, i en riskmiljö.

–   Barnarbete är en stor riskfaktor för barnsexhandel och exploatörerna utnyttjar ofta det för att fånga in barnen, säger Marling Herrera, 18 år.

–    Här är barnen i fara eftersom det passerar mycket människor. Bussarna med folk som reser till och från andra kommuner går härifrån och okända vuxna kan enkelt närma sig barnen. Som konsekvens kan barn bli kidnappade eller lurade med falska löften, och sedan bortförda till andra länder där de utsätts för saker som aldrig borde ske, tillägger Tania Josnelli Rivera Pineda, 16 år.

Tillsammans med Eduardo José Ramos Mozon, 17 år, Maricela Rugamama, 16 år, och Rebeca Ismara Pérez, 16 år, har Marling och Tania förberett en piñata*, tränat på att göra ballongfigurer och pysslat ihop ett kålhuvud** med frågor om arbetstagares rättigheter.

Barn på marknaden med ballongfigurer. Foto: Caroline Jonsson

Efter att ha fått fina ballongfigurer och samlat på sig godsakerna som flög ur piñatan, samlas barnen i en cirkel och kålhuvudet skickas runt till ljudet av Eduardos penna mot tavlan. När ljudet tystnar håller Brian, 6 år, i kålhuvudet och får plocka bort ett papper.

–   Vilka är det som ska arbeta? hjälper Maricela att läsa.

–    Mamma och pappa, svarar Brian.

Efter att ha skickat runt kålhuvudet några varv, sammanfattas informationen med att Marling frågar barnen:

–   Om ni arbetar eller hjälper era föräldrar, vad har ni för rättigheter?

–   Vi har rätt att studera! Att göra våra läxor! Att få en rättvis lön! Att få rast! svarar barnen i kör.

Workshop om arbetares rättigheter. Foto: Caroline Jonsson

Caroline Jonsson, programpraktikant, Nicaragua

*Piñata är en ihålig figur gjord av papper som fylls med godis eller liknande och sedan slås sönder med en pinne.

**Kålhuvudet består utav pappersark med frågor som knögglas ihop till en boll lager för lager. Deltagarna i aktiviteten tar sedan bort ett papper i taget och besvarar frågan på pappret.

Peru: Besök på ekologiska avokadoodlingar

Luis Condori Condori sätter sig på huk i den starka solen vid ett blomstrande avokadoträd och fyller handen med jord; jord som han tillsammans med sin fru Elvira Savedra själv framställt i sin kompost. Programa de Desarrollo Rural (PDR) – Svalorna Latinamerikas program i Peru – befinner sig idag i distriktet Viraco för att besöka medlemmarna i föreningen för ekologiska avokadoodlare ”Asociación de Fruticultores Ecológicos de Viraco” för att se hur plantorna mår.

Luis Condori Condori visar upp resultatet av sin kompost. Foto: Lina Franzén

Luis och Elvira visar stolta upp sina avokadoplantor, som är odlade helt utan bekämpningsmedel och andra kemikalier, och berättar historien om hur allt började:

– Jag hade en affär där jag sålde mycket avokado. En dag kom jag på att det vore smidigare om vi odlade avokados själva, då området vi bor i är perfekt för avokadoodling. Så vi bestämde oss för att följa med på en workshops i ett närliggande område som arrangerades av PDR. Det var en stor motivationskälla för vi såg hur bra det gick för dem och vi tänkte att om dem kan, varför skulle vi inte då också kunna?, berättar Elvira stolt.

Luis Condori Condori och Elvira Savedra bland sina avokadoplantor. Foto: Lina Franzén

Avokadoträden är nu tre år gamla och i mars nästa år kommer de ge sin första skörd. Luis visar upp sina små avokados som äntligen börjat växa som belöning för allt hårt arbete de lagt ned på odlingen.

– Man skulle kunna säga att vi var som blinda innan PDR började arbeta i området, men nu har vi någon som vägleder oss. Vi har lärt oss hela processen, så det är som att PDR har lärt oss att se, säger Elvira och skrattar.

På andra sidan den bördiga dalen, i byn Huami, bor medlemmen Victor Díaz Caricaza som var en av de åtta medlemmar som med hjälp av PDR bildade föreningen. Idag, fyra år senare, har föreningen vuxit till 25 medlemmar.

Roberto Velarde från PDR besöker Victor Díaz Caricazas avokadoträd. Foto: Lina Franzén

– Det är väldigt fint att vara med i denna förening för vi stöttar och hjälper varandra, men det är också en stor fördel för försäljningen. Det är lättare att komma in på marknaden om man kan erbjuda en stor mängd avokado. Våra grannar ser hur bra det går för oss och alla står på kö för att få vara med i föreningen, förklarar Victor med ett brett leende.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru

Nicaragua: Förövarna kränker rätten att leva som barn

En gång varannan månad samlar Proyecto Miriam, en av Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisationer i Nicaragua, hela sin direkta målgrupp med barn och unga för att reflektera kring barns rättigheter och hur en kan skydda sig mot barnsexhandel. Målet är att ge gruppen fördjupad kunskap om ämnet, som de senare ska kunna sprida vidare till vänner, familjemedlemmar, med flera. På det sättet synliggörs de brottsliga aktiviteterna och allt fler får verktyg för att förhindra, och rapportera, dem.

Den direkta målgruppen består av ca 100 barn och unga. Här hälsar Ángela Peralta, från Proyecto Miriam, alla välkomna till dagens aktiviteter. Foto: Josefin Edberg

Jordan Huete Matute, 13 år, har varit en aktiv deltagare i målgruppen i två år, och han är även med i de mindre ”intressegrupperna” som bildats för dans och teckning. Han berättar att han, under dagen, lärt sig mer om vilka strategier förövarna använder.

– Till exempel så ger de ofta presenter, som telefoner eller annat, och dom säger ”jag ska förändra ditt liv”, förklarar han.

– Ibland söker de upp barn som bara är 10-12 år gamla. De kränker rätten att leva som barn, säger han eftertänksamt och syftar på förövarna.

Jordan och några av de andra deltagarna svara på frågor om en video de fått titta på tidigare under dagen. Foto: Josefin Edberg

Idag, fredag den 23 september, är det den Internationella Dagen mot Barnsexhandel och Människohandel. Av den anledningen har Proyecto Miriam haft ett välfyllt schema hela veckan för att rikta extra stort fokus på barnsexhandeln som äger rum i Nicaragua och resten av världen. Jordan anmälde sig frivilligt för att vara med och prata på en av de lokala radiostationerna.

– Jag ville vara med i radion för att jag vill att folk ska lyssna, och veta mer om barnsexhandel. Vi uppmärksammar den 23 september för att folket ska veta mer, säger han.

– Det är viktigt att skydda sig för barnsexhandel är något fult och dåligt, och det skadar våra kroppar. Det gör att man lider både psykiskt och fysiskt, avslutar han.

 

Josefin Edberg, programpraktikant, Nicaragua.

Här kan en läsa mer om programmet mot barnsexhandel ”Dedenan II”, på svenska och spanska. 

 

Bolivia: När röst, kropp och ord blir ett

Utklädnad, röst och kroppsspråk är tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Utklädnad, röst och kroppsspråk tas i beaktning vid domslutet. Foto: Frej Berglund

Du ska dödas för tjuveri!
Jag är en ärad fågel
Till yrket snickare
Som lever av mitt arbete
Varför stjäl du då mitt vete?
Jag köpte det för min lön!
Som ni underlåtit att betala mig
Och ni är fortfarande skyldig mig många frön
Och detsamma är ni skyldig
De fruktodlande paddorna
Hornero min gudfader
den gruvarbetande skalbaggen
de arbetande bina
Och alla andra som ni lurat!

Utdrag ur El pajaro revolucionario av Oscar Alfaro, översättning Frej Berglund

Femåringar utklädda till fåglar, träd eller grönsaker står nervöst vid sina föräldrars sida och väntar på att bli uppkallade. Lokalen är till bredden fylld med viskande föräldrar, spända barn och tyst reciterande ungdomar. Idag är det poesifestival: barnen och ungdomarna ska alla tolka och framföra nationella likväl internationella dikter. Festivalen Adela Zamudio, uppkallad efter författaren och feministen av samma namn, anordnas av Albor en gång om året och involverar elever från grund- och gymnasieskolor från hela landet. Det är en årlig festival och tävling där första etappen avgörs mellan klasser och skolor inom olika distrikt runt om i landet. Andra etappen utmanar distrikten varandra och tredje etappen avgörs mellan städer.

En ung tjej deklamerar poesi inför en fullsatt lokal. Foto: Frej Berglund

En ung medverkande reciterar poesi inför en fullsatt lokal.
Foto: Frej Berglund

De kallar mig jordens inre och de har inte fel
jag är en Boliviansk gruvarbetare som står att finna i djupet
i min jords tarmar

 Som mycket ung, nästan barn lärde jag mig El Acullico*
som tidigt ersatte det som var mitt hem
det var som vår stötta, vår ledsagare
så sorgligt att när jag ännu var ett barn
hade tagit farväl av författaren till mitt liv

utdrag ur Soy minero Boliviano av Osvaldo Zavalaga, översättning Frej Berglund

Kroppen är liksom rösten är ett verktyg till att förmedla dikten. Händerna markerar stavelser lika precist som tungan. Benen vaggar med rytmen och orden artikulerar den djupa sorg eller det glädjefulla lugn som dikten utgörs av. Vissa av ungdomarna har övat mer än andra, men oavsett förberedelser uppstår en otrolig anspänning när poesiuppläsaren möter dikten. Ingen läser dikten som om det vore ett tal eller lista med viktiga ord. Det finns en ansats från samtliga att förmedla innehållet med en inlevelse som utgår från bästa förmåga.

Deltagare från gymnasiekategorin deklamerar en dikt. Foto: Frej Berglund

Deltagare från gymnasiekategorin reciterar en dikt. Foto: Frej Berglund

Luften är kvav och timmarna långa. Av 120 deltagare har hälften deklamerat. En åskådare har somnat och snarkar lugnt och stilla i omedveten ro. De flesta är emellertid fortfarande alerta och uppmärksamma på vad som händer på scen. Poesiframförandet kommer att pågå i några fler timmar. Vissa av barnen och ungdomarna kommer att utropas till bästa framförande och få gå vidare till att tävla i nästa etapp. De som inte går vidare kommer ändå att få ett diplom och såklart en ny chans nästa år.

Frej Berglund, infopraktikant Bolivia

* En boll av kokablad som man placerar mellan tänderna och kinden. Kokabladen används i alla delar av landet för att förebygga syrebrist på hög höjd eller i gruvor, för att motverka hunger. Det används även som en stimuli; kokan har nämligen koffeinliknande egenskaper.

Bolivia: Ny lag om rätten till sin identitet

En nyhet för världen och vinst för HBTQ-communityt är den nya lagen 807; “La ley de identidad de género” vilket kan översättas som lagen om könsidentitet. Sedan den 1 augusti i år har en som boliviansk medborgare rätt att ansöka om att rätta till sitt pronomen, bild och namn på sin legitimation. Hittills har 61 bolivianer som ansökt fått hämta ut sina nya identifikationshandlingar.

- Pamela Geraldine Valenzuela, först i Bolivia med att hämta ut sitt nya id-kort. Foto: Metamorfosis Bolivia

– Pamela Geraldine Valenzuela, först i Bolivia med att hämta ut sitt nya id-kort. Foto: Metamorfosis Bolivia

Lagen har inte bara uppkommit helt av sig själv utan det är en lag som kostat mycket blod att få fram, förklarar HBTQ-aktivisten Edgar Soliz Guzman i sitt radioprogram “Nacion Marica” där de för ett samtal om den nya lagen med transaktivisten Pamela Geraldine Valenzuela. Pamela är vice-ordförande för organisationen Trebol-RED de las Mujeres Transgenero Bolivia och var också den första personen som hämtade ut sitt nya id-kort i huvudstaden La Paz.

Förutom att lagen indikerar att kön är en konstruktion är den faktiska effekten av lagen att transpersoner har juridisk rätt att ”se ut som sig själva” i offentliga och professionella sammanhang vilket de förut inte kunnat i Bolivia. Det har funnits en utbredd diskriminering på arbetsmarknaden där transpersoner inte kunnat söka flertal jobb på grund av att deras legitimation inte överensstämt med deras attribut. Detta har bidragit till en utsatt position och otrygghet för många transpersoner.

- Lag 807 om Könsidentitet. Steg för steg hur en gar till väga för att ansöka om nytt id-kort. Foto: Nathalie Elena Gordin

-Lag 807 om Könsidentitet. Steg för steg hur en går till väga för att ansöka om nytt id-kort. Foto: Nathalie Elena Gordin

Praktiskt säger lagen att personer som identifierar sig som trans* kan ansöka om ny legitimation genom att skicka in sitt födelsecertifikat, utdrag av sin civilstatus samt en bekräftelse från ett psykologbesök där det klargjorts att personen är medveten om vad ansökan innebär.

Ett villkor för ansökan är att en inte får ha civilstatus: gift. Detta på grund av att det inte är lagligt för samkönade par att ingå äktenskap i Bolivia.

Det finns en rädsla för att homosexuella skulle ansöka om att få ändra sitt kön endast för att få möjlighet att gifta sig lagligt, berättar Carla Goardia. Carla är jurist på Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation CDC, som varit aktiv i framtagandet av den nya lagen. Nästa steg är en legalisering av samkönade äktenskap i Bolivia, avslutar Carla.

I den här lådan stoppas ansökan om nytt id-kort på folkbokföringsmyndigheten. Foto: Nathalie Elena Gordin

I den här lådan stoppas ansökan om nytt id-kort på Folkbokföringsmyndigheten. Foto: Nathalie Elena Gordin

 

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

För mer information om den nya lagen, läs här eller lyssna på Nacion Maricas intervju med Pamela.

*Trans syftar till en person som inte identifierar sig med det juridiska kön den blev tilldelad vid födseln.

 

Peru: Stort engagemang vid första miljökommitté mötet i Piraucho.

Under måndagseftermiddagen befann vi oss i Piraucho i distriktet Union, i Castilla Media, för att ha det första mötet och workshopen med miljökommittén. Workshopen började med att vi tittade på två videos för att få alla att börja reflektera lite över miljön och vad vi gör mot den. Den första videon visade bilder på hur vi människor kontaminerar miljö och i den andra videon bad miljön alla människor att sluta kontaminera.

IMG_7727

Edith Cuyo håller i workshopen. Foto: Lillemor Lind Alpstad

–         Vad är miljö för er? frågade Edith Cuyo från Programa de Desarrollo Rural (PDR)

Deltagarna i workshopen fick beskriva deras uppfattning om vad miljö är. De svarade att miljö var allt som var omkring oss; flora och fauna, luften vi andas, träden och vatten. Sedan fick de besvara vilka miljöproblem som finns och speciellt de miljöproblemen som finns i deras distrikt. Därefter valde de ett av miljöproblemen att jobba med i distriktet. De valde att arbeta med avfallshantering och för att kunna jobba med avfallshantering sa deltagarna att de kommer behöva föreläsningar om avfallshantering samt identifiera vad som är organiskt och icke organiskt.

– Det var första gången vi hade denna workshop med miljökommittén. Det var jättebra och framförallt viktigt att vi hade denna workshop, så vi kan komma igång med miljöarbetet i vårt distrikt. Det var även kul att se alla som deltog på mötet, såsom borgmästaren, myndighetspersoner och civilbefolkningen. Det här mötet har fått mig att tänka jättemycket på vad vi invånare i distriktet gör som kanske inte är så bra för miljön och det måste vi ändra på, säger Juana Maria Huaina.

Lillemor Lind Alpstad, programpraktikant, Peru

 

Nicaragua: ”Männen måste ta ansvar”

I Club Infantils aula har journalister och kommunikatörer samlats för det sista utbildningstillfället av en serie träffar som har hållits under året. De är nämligen nyckelaktörer i det förebyggande arbetet mot barnsexhandel och på schemat står makt och macho-kultur, och dess koppling till barnsexhandel. Efter grupparbeten, Powerpointpresentation och diskussioner är det dags för en fingerad TV-paneldebatt.

Utbildningsdeltagarna deltar aktivt i den dynamiska aktiviteten som belyser det preventiva arbetet mot barnsexhandel. Foto: Caroline Jonsson

Utbildningsdeltagarna deltar aktivt i den dynamiska aktiviteten som belyser det preventiva arbetet mot barnsexhandel. Foto: Caroline Jonsson

−  Välkomna till kanal 100, kanalen för samhällsförändring, och dagens program ”Sin pelos en la lengua” (”Utan att skräda orden”). Med oss idag har vi två människorättsaktivister Lesther Castro och Domingo López, inleder Eyling Zarantes som själv är deltagare på utbildningen men för aktiviteten utnämnd TV-presentatör.

−  Tycker ni att mäns involvering i det förebyggande arbetet mot barnsexhandel är viktigt? fortsätter Eyling och vänder sig mot Lesther.

TV-panelen bestående utav Domingo López, Eyling Zarantes (Radio Estero Libre) y Lesther Castro (Radio Estereo Libre). Foto: Caroline Jonsson

TV-panelen bestående utav Domingo López (fr.v.), Eyling Zarantes (Radio Estero Libre) y Lesther Castro (Radio Estereo Libre). Foto: Caroline Jonsson

I rollen som aktivist som stödjer mäns deltagande i det förebyggande arbetet mot barnsexhandel argumenterar Lesther för att det är viktigt att jobba aktivt med män:

−  Jag tror att det är viktigt att vi involverar oss eftersom att det är viktigt att vi förändrar maskulinitetsnormer och maktstrukturer. Männen måste ta ansvar.

Domingo går aktivt in i rollen som motståndare och motsätter sig inte bara mäns involvering, utan argumenterar även emot att man pratar om sexualitet med barn och ungdomar.

−  Barnen och ungdomarna vaknar [anm. inleder sexuella relationer] så tidigt eftersom att de får information.

Domingo López i rollen som motståndare till mäns involvering i det preventiva arbetet mot barnsexhandel. Foto: Caroline Jonsson

Domingo López i rollen som motståndare till mäns involvering i det preventiva arbetet mot barnsexhandel. Foto: Caroline Jonsson

Detta provocerar publiken, och frågor och motargument haglar över Domingo.

−  Jag fick den svåraste rollen eftersom att jag var tvungen att representera något som jag inte är och inte tycker, men tyvärr är det verkligheten och därför var det en väldigt bra övning, säger Domingo efteråt.

Alla deltagarna är överens om att det är viktigt att involvera män i det förebyggande arbetet, speciellt eftersom att det till största delen är män som efterfrågar och utnyttjar barn och unga sexuellt. De betonar dock att man måste arbeta i alla delar av samhället.

I den avslutande utvärderingen av alla sessioner, sammanfattar Alejandro Úbeda, radiopratare:

−  Det är viktigt att vi inte bara har fått verktyg att använda i vårt kommunikationsarbete, utan även i våra egna liv: hur vi ska uppfostra våra barn och hur man behandlar kvinnor med respekt.

Caroline Jonsson, programpraktikant, Nicaragua

Peru: Hur mår dina marsvin?

– Det verkar som att marsvinen har fått loppor. Använd detta medel som du stryker på marsvinen, börja bakifrån och dra framåt. De verkar inte lida av coccidiosis, men om du är orolig för att det kommer drabba dina marsvin kan du ge de lite lime så att de får i sig vitamin C, förklarar Antony García för Mabel Cáceres Cano.

Antony skriver ned sina rekommendationer för Mabels marsvinsuppfödning. Foto: Lina Franzén

Antony från Programa de Desarrollo Rural (PDR)  – Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru –  befinner sig idag i byn Cotanay i distriktet Machahuay. I Cotanay har ett flertal kvinnor nyligen börjat med marsvinsuppfödning och Antony är här för att se hur marsvinen mår och ge tips på möjliga förbättringar av uppfödningen.

– Jag har fött upp marsvin väldigt länge men bara för egen konsumtion. Nu vill jag kunna ha marsvinen som en inkomstkälla, säger Mabel.

DSC_0026

En del av Mabels marsvinsuppfödning. Foto: Lina Franzén

Nästa besök är hemma hos Rosa Gamero där det finns ett flertal burar, men inga marsvin.

–  Jag hade ett 50-tal marsvin vars kött jag sålde och det var en viktig inkomstkälla för mig. För ett tag sedan blev mina marsvin väldigt sjuka. Jag vet inte om det fick parasiter eller om de kanske fick lunginflammation av kylan. Vad det nu än var så började de dö en efter en och nu har jag inga marsvin kvar. Jag ska dock köpa nya marsvin och denna gång hoppas jag att jag med den kunskap PDR ger mig ska kunna undvika att något sådant händer igen, säger Rosa.

DSC_0108

Rosa visar programpraktikanten Lillemor sina nu tyvärr tomma burar. Foto: Lina Franzén

Hon visar upp sina tomma burar och berättar stolt hur hon utifrån vad hon lärt sig på de workshops som arrangerats av PDR tänker bygga nya burar i lersten istället för i trä så att de blir lättare att hålla rent. När burarna är färdigbyggda kan Rosas nya marsvin flytta in, något hon verkligen ser fram emot.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru

Peru: Tillsammans för miljön

Det är skymning i byn Viraco i Castilla Media, Peru. På det centrala torget har invånare i alla åldrar, så väl män som kvinnor, samlats för att genomföra en manifestation för att höja medvetenheten om miljöfrågor i byn. En av deltagarna är Nancy Purhuaya Caceres som är ordförande i organisationen för biodlare ”Asociación de Apicultura Señor de los Milagros de Viraco”, som startades upp med hjälp av Programa de Desarrollo Rural (PDR) – Svalorna Latinamerikas landsbygdsutvecklingsprogram i Peru.

blogg 3

Deltagarna förbereder sig inför manifestationen. Foto: Lina Franzén

–  Jag tycker det är väldigt bra att den här manifestationen hålls eftersom att invånarna i vår by behövs uppmärksammas om de miljöproblem vi har och att vi måste ta hand om vår miljö. Många är inte medvetna om vilka negativa effekter deras handlingar har på miljön och då är det bra att PDR informerar oss och hjälper oss att sprida denna kunskap, säger Nancy.

Efter att alla deltagarna i manifestationen samlats och fått ordning på sina plakat ansluter det lokala bandet. Tåget går längs med byns huvudgator och deltagarna delar ut broschyrer med information till åskådarna. Dessa broschyrer innehåller information om varför det är viktigt att värna om miljön och några tips på hur invånarna kan göra detta. Till exempel uppmuntras invånarna till att vara sparsamma med elektricitet och vatten.

blogg 1

Samtliga deltagare samlade på torget efter att ha genomfört miljömanifestationen. Foto: Lina Franzén

Efter ungefär en halvtimme återvänder tåget till torget, där deltagarna ivrigt diskuterar hur kampanjen gått.

– Jag tycker att det gick väldigt bra! Det är fint att se allt från skolelever till borgmästaren enas kring detta problem. Jag är väldigt glad över att PDR är här och vägleder oss i denna fråga så att vi kan föregå med gott exempel för resten av befolkningen, säger Nancy.

blogg 2

Nancy Purhuaya Caceres visar upp broschyren som delades ut under manifestationen. Foto: Lina Franzén.

Lina Franzén, programpraktikant, Peru

Bolivia: Knäböj, teater och att formulera det osagda

Det börjar hårt. Uppvärmning på 4000 meters höjd är ingen enkel sak, inte ens för Las/Los Alteñas/Alteños*. Ansträngda stön och kvävda svordomar ekar ut i den stora lokalen. Knäböj, armhävningar, burpees och vokalartikulering i springande tempo: en skådespelare måste ha en stark kropp och kraftfull röst.

Uppvärmningen är tung och obligatorisk. Foto: Frej Berglund

Uppvärmningen är tung och obligatorisk. Foto: Frej Berglund

Uppvärmningen är första momentet av en två timmars teatersession. Snart följer improvisationsteater. Deltagarna delas upp i två grupper och får 20 minuter på sig att tillsammans gestalta någon typ av våld. En av grupperna presenterar en pjäs om våld utlöst av svartsjuka: en flickvän mördar sin makes älskare. Den andra gruppen gestaltar våld provocerat av fattigdom: en mamma som tvingas låna pengar av gangsters för att försörja sin familj. Studiecirklarna är dock mer än bara teater. Den här studiecirkeln är en av tre nystartade år 2016 och mellan de svettiga uppvärmningarna och mer tekniska teaterövningarna vilar ett djupare allvar, ett allvar som flätas in i alla aktiviteter som genomförs.

–  På Albor har vi arbetat med studiecirklar sedan 2014. Det vi mest ägnar åt oss är frågor som könsbaserat våld, machismo, symboliskt våld och medievåld, säger Josué Santos Quispe, 18, gruppledare för en av de nya cirklarna och skådespelare i Yatiri.

–  Vi arbetar genom teatern: att bygga upp ett scenario, hur man går, vokalisering och så vidare. I övningarna så inkorporerar vi sociala frågor så som våld och sexuella och mänskliga rättigheter. Just nu håller vi på att skapa en pjäs som behandlar denna typ av frågor.

Improvisationsteater, planer smids. Foto: Frej Berglund

Improvisationsteater, planer smids. Foto: Frej Berglund

–  Vi [ungdomsledare] måste vinna deltagarnas förtroende. Inte skolbänksundervisning: en person som säger till dem hur saker och ting ligger till. Vi arbetar genom studiecirklar. Alla får säga vad de själva tycker, allt ifrån vad som irriterar oss eller vad som gör oss glada. På så sätt genereras förtroendet mellan oss ledare och deltagarna. Sen introducerar vi de frågor vi arbetar med genom olika gruppövningar som de själva utformar. Vi utgår ifrån situationer som de känner igen: skolan, hemmet, arbetet. Sen införlivar vi det i frågeställningar som formuleras via improvisationsteater. Eftersom att allt är en process så sker förändringarna enbart lite åt gången. Den processen kommer till slut att bära frukt och formuleras på scen. Det är genom gruppövningarna som de kommer i kontakt med de här frågorna och själva börjar berätta om våldet de upplevt eller människor i deras närhet som har erfarenheter [av våld], t.ex feminicidio** och patriarkala familjestrukturer. Vissa ungdomar kan säga ”min pappa/mamma är machisto/a” eller att de lever i våldsamma miljöer. Sådana berättelser får vi höra av ungdomarna. Övningarna får dem att fundera över de här frågorna och det kommer att reflekteras i deras egna liv och familjer, avslutar Josué.

Text  & Foto: Frej Berglund, infopraktikant i Bolivia.

* De som härrör från staden El Alto – Alteños

** Könsbetingat mord på kvinnor

Nicaragua: ”Trassla inte in dig i de sociala näten!”

På vilka sätt kan sociala medier utgöra en risk för barnsexhandel? Det var temat för dagens workshop på skolan el Instituto de Santa Cruz, utanför Estelí. Svalorna Latinamerikas samarbetsorganisation Proyecto Miriam har gjort påverkansarbete där sedan 2009 och ser eleverna som en del av sin främsta målgrupp. När vi kom till skolan på fredagsförmiddagen var det rast och eleverna var samlade runt basketplanen där en spännande match höll på att avgöras. Klockan ringde och de återvände till sina klassrum.

På skolan el Instituto de Santa Cruz går elever i åldrarna 15-18 år. Foto: Josefin Edberg

På skolan el Instituto de Santa Cruz går elever i åldrarna 15-18 år. Foto: Josefin Edberg

– Kan någon ge ett exempel på vad barnsexhandel är? undrar Lidia Moreno, från Proyecto Miriam eleverna, som fortfarande verkar ha spring i benen trots att rasten är över.

– Det är när någon lurar dig med ett löfte om jobb, men den egentligen vill utnyttja dig sexuellt, svarar en.

– När personer utpressar ungdomar, säger en annan.

Lidia nickar och påminner om att barnsexhandel kan förekomma i olika former; sexuella aktiviteter med barn under 18 i utbyte mot någon typ av belöning, utnyttjande av barn och unga i strippshower eller andra typer av uppvisningar för vuxna, barnpornografi, så kallad sexturism, och människohandel.

Eleverna i klass 9B tittar på en film om för- och nackdelar med sociala medier.

Eleverna i klass 9B tittar på en film om för- och nackdelar med sociala medier. Foto: Josefin Edberg

Sociala medier är ett verktyg som många exploatörer använder för att uppsöka och närma sig unga flickor och pojkar. Det är också ett enkelt sätt för dem att få reda på personlig information om ungdomarna som de sedan kan utnyttja för att lura dem till sig.

– Hur kan en skydda sig mot detta? frågar Lidia.

– Genom att inte lägga upp foton.

– Inte acceptera vänförfrågningar från okända.

– Göra sin profil privat.

– Inte inleda konversationer med någon en inte känner.

Förslagen från eleverna är många och viktiga att ta till sig, inte bara för ungdomar i Nicaragua, även i andra länder. Sociala medier, liksom sexuella exploatörer, finns överallt och det är viktigt att vi hjälps åt att skydda varandra!

Josefin Edberg, programpraktikant, Nicaragua.

Se filmen som eleverna tittade på här.

Bolivia: När ”bög” slutade kännas som ett skällsord del 2

Detta inlägg är fortsättningen på ett annat inlägg, läs del 1 av ”Bolivia – När ”bög” slutade kännas som ett skällsordhär

De är inte ”gay”, vilket är det ord som brukar användas om deras målgrupp. “Gay” är en stereotyp konstruerad från västvärlden, ett vitt rikt objekt med vissa intressen till exempel shopping och så vidare, förklarar Edgar och lägger till:

– Vi tycker att det är ett kolonialt begrepp som inte representerar verkliga homosexuella personer. ”Maricas”* å andra sidan är en marginaliserad lokal grupp homosexuella utan ekonomiska privilegier. Vi är dom, vi är fattiga och vi är aktivister.

Roberto Condori Carita & Edgar Soliz Guzman brevid sin kampanj “La ley consigue con sangre” Foto:Frej Berglund

 

– Dessutom brukar gaypersoner behöva förhålla sig till heteronormen och därmed vara antingen feminina eller maskulina. Vi ser inget behov av det, förklarar Edgar.

– Det går liksom inte att se på nåns utseende huruvida den är ”marica” eller inte, vi själva passerar till exempel ofta som ”heterosexuella”, fyller Roberto i.

-Vi jobbar mycket med ordets makt. Homofoberna kan inte längre använda skällsord emot oss för nu har vi tagit tillbaka orden och på vägen skapat en politisk identitet fortsätter Roberto.

Aktionen på torget idag väcker uppmärksamhet men också en del obehag hos folk vilket inte är något som förvånar varken Edgar eller Roberto. De har gjort mycket ”gatuaktivism” tidigare och har fått liknande reaktioner. Folk har uttryckt att de tycker att aktionerna Movimiento Maricas gör är kontroversiella och ibland till och med brutala.
– Men vi speglar bara verkligheten, förklarar Roberto.

Förutom visuella aktioner sänder Movimiento Maricas radio varje vecka där de för samtal kring HBTQ-relaterade frågor. De har också skapat en ordbok med en sammanställning av alla svordomar riktade mot HBTQ-personer med omformuleringar till vad orden egentligen borde betyda.

– Egentligen är det mesta av våra kampanjer direkt stulet från homofobernas ordförråd säger Edgar.

Varje fredag kan en lyssna på Roberto och Eduardo på Radio Fejuve. Foto: Movimiento Maricas

Varje fredag kan en lyssna på Roberto och Eduardo på Radio Fejuve. Foto: Movimiento Maricas

Dock är de medvetna om att deras kampanjer kan provocera folk vilket visats genom bland annat näthat. Vid ett tillfälle fick gruppen mordhot via mail och svarade genom att gå ut med en offentlig inbjudan för ett samtal med den anonyma avsändaren i sitt radioprogram. Både Roberto och Edgar anser att homofobin i Bolivia generellt inte är högljudd men det betyder inte att den inte existerar. Folk pratar men de vågar sällan säga vad de tycker till dig personligen.

Det är en lång väg kvar tills alla uttryck av homofobi blivit begravda men engagemanget, kreativiteten och aktivismen bland unga är det sista som brister i Bolivia.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

*Marica kan översattas till bög på svenska som också har en liknande historia av att “tas tillbaka” från homofoberna till att användas av den egna målgruppen

Bolivia: När ”bög” slutade kännas som ett skällsord del 1

I ett tält på torget Plaza Camacho i centrala La Paz syns två upphängda blodiga kroppar svajandes i vinden. Trots att kropparna är gjorda av papp känns våldet de utsatts för verkligt. Pappkropparna är en symbol för det könsbaserade och sexuella våld som HBTQ-personer får utstå i Bolivia samt världen över. Många nyfikna blickar passerar tältet men få vågar komma in. Resterande delen av torget är uppfyllt av nästan 200 ungdomar som är i full gång med olika aktiviteter. Allt under temat; sexuella rättigheter. Det är den internationella ungdomens dag och organisationen Red Ada är arrangörer tillsammans med sina många ungdomsgrupper.

Lagen har blod på sina händer. Foto: Movimiento Maricas Bolivia

”Lagen har blod på sina händer”. Foto: Movimiento Maricas Bolivia

 

Roberto Condori Carita och Edgar Soliz Guzman från ungdomsgruppen Movimiento Maricas* Bolivia har tänkt igenom budskapet för sin kampanj noga. Under parollen “La ley consigue con sangre” som kan översättas som att lagen har blod på sina händer, har de prytt tältets väggar med tidningsartiklar i samma färger som Bolivias flagga; rött, guld och grönt. Samtliga artiklar belyser händelser i Bolivia där HBTQ-personer utsatts för hatbrott. I centrum av alla artiklar sitter kopior av de lagar som ska skydda hbt-personer från diskriminering. Detta är ett bevis på att antidiskrimineringslagen inte fungerar i praktiken förklarar Roberto och tillägger;

-All nationell lagstiftning som idag är till för att skydda HBTQ-personer är resultatet av tidigare mord och våld på våra systrar och bröder.

Lagen förbjuder diskriminering baserat på kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, härkomst och kultur. Foto: Frej Berglund

Lagen förbjuder diskriminering baserat på kön, hudfärg, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, härkomst och kultur. Foto: Frej Berglund

 

Roberto var med och grundade Movimiento Maricas Bolivia år 2009. Det började med att de var några som träffades på en radio workshop där de fick lära sig att ge röst åt sin egna historia. De var många så kallade normbrytande personer som för första gången vågade göra sin röst hörd, något som sällan fått ta utrymme i media förr. Radioskolan var viktig eftersom det blev en plattform där vi kunde organisera oss, berättar Roberto.

De bestämde sig snart därefter för att skapa en grupp och ta över namnet “maricas” vilket är den vanligaste svordomen som används för att förolämpa homosexuella män i Bolivia.

-Vi ser det som en viktig politisk akt att ta tillbaka ordet. Nu när vi själva använder ”marica” när vi pratar om varandra känns det inte längre som en förolämpning, säger Roberto.

Nathalie Elena Gordin, Programpraktikant, Bolivia

 

*Marica kan översattas till bög på svenska som också har en liknande historia av att “tas tillbaka” från homofoberna till att användas av den egna målgruppen