Från solidaritet till utveckling

NicaraguaUniversitetskarneval i La Paz

Svalorna Latinamerika har under sin snart 60-åriga existens utvecklats från att vara en traditionell välgörenhetsförening, som bland annat drev daghem i Peru, till en professionell frivilligorganisation som bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete med lokala samarbetspartner i Latinamerika. Istället för att stödja en stor mängd projekt med varierande längd samordnar Svalorna Latinamerika idag all sin verksamhet i långsiktiga program, där fokus ligger på mänskliga, demokratiska och ekonomiska rättigheter.

Starten

Första volontärerna: Anita, Kerstin, Maj-Britt & Ulla-Lena

Första volontärerna: Anita, Kerstin, Maj-Britt & Ulla-Lena.

Suzanne Sandberg i mitten. Peru, 60-tal.

Peru, 60-tal. Grundaren Suzanne Sandberg i mitten.

Under perioden 1959-1966 skapades många Emmausgrupper och föreningar med namnet Svalorna runtom i Norden. U-landsföreningen Svalorna i Sverige blev till slut en riksförening som delades upp i lokalföreningarna Peru- respektive Indienhjälpen. Volontärerna finansierades med hjälp av fadderverksamhet.

Det första land Svalorna gjorde en insats i var Peru. Under våren 1960 åkte de fyra första volontärerna båt till Peru. Gruppen fick ta över verksamheten i ett nedlagt daghem i Lima av det peruanska Röda Korset. I Svalornas regi flyttade daghemmet så småningom in i nya lokaler och fick namnet Nazareth.

Ringdans Nazareth

1961 anförtroddes Svalorna av Abbé Pierre att administrera allt volontärsresande från Europa till Peru. Verksamheten växte och tio nya volontärer skickades till Lima under året. Samma år påbörjade man i Lund även förberedelserna för att skicka volontärer till Indien, som blev Svalornas andra verksamhetsland.

Svalorna i Danmark och Finland bildades i mitten av 60-talet. Kort därefter ersattes Nämnden för Internationellt bistånd (NIB) av det numera välbekanta SIDA. Svalorna är med andra ord äldre än SIDA.

1966 görs Svalorna om till en riksförening, ”U-landsföreningen Svalorna i Sverige”, med två lokalföreningar, Peru-hjälpen och Indien-hjälpen.

1968 skickar Svalorna in sin första ansökan om stöd till SIDA. Året efter har Emmausgrupperna, där Svalorna ingår, sitt första världsmöte och det internationella manifestet för Emmausrörelsen antas.

 

 

Tidningsexemplar, 70-tal

Exemplar av tidningen Svalorna, 1970.

Informationsarbetet växer

På 70-talet fokuserar Svalorna mycket av sin verksamhet på informations- och påverkansarbete i Sverige, genom föreningens tidning, utställningar, böcker, skolmaterial mm.

Man fortsätter även med volontärsverksamheten och skickar bland annat volontärer och katastrofstöd till den stora jordbävningen i Huaraz-området i Peru.

Svalornas lokalförening Indien-hjälpen börjar arbeta i den nybildade staten Bangladesh.

Namnet Peru-hjälpen ändras till Perusektionen och Indien-hjälpen till Indien-Bangladeshsektionen. En nybildad lokalförening i Göteborg antas i Svalornas riksförening.

Riksföreningen Svalornas idéprogram ändras 1977. Något år senare har föreningen vuxit så pass att kontoret i Stockholm måste utökas till två halvtidstjänster.

I

Flytt till Solidaritetshuset

Under 80-talet fokuserar Svalorna återigen mest på volontärsverksamheten. Perusektionen byter namn till Latinamerikasektionen när Svalorna skickar sin första volontär till Bolivia. Hon får i uppgift att bygga upp ett kontaktnät av inhemska organisationer och därigenom informera Sverige om situationen i landet. 1981 utses en koordinatör i Peru. Året efter skickas för första gången en volontär och koordinatör till Centralamerika, nämligen Nicaragua.

 

Solidaritetshuset, sent 80-tal.

Solidaritetshuset, sent 80-tal.

1982 flyttar Svalorna in i Solidaritetsrörelsens Hus på Södermalm, där vi sitter än idag. Huset ägs och förvaltas gemensamt av ett 30-tal föreningar ur freds-, miljö- och solidaritetsrörelsen.

Svalorna börjar inom kort att anordna regelbundna informationskvällar i Solidaritetshuset. Man är också med i en kampanj mot regeringens förslag att sänka 1-procentsmålet för svenskt bistånd. För första gången erhålls bidrag från Radiohjälpen.

Svalorna utökar sin verksamhet i Latinamerika ytterligare genom att skicka tre volontärer till ett dricksvattenprojekt i södra Peru. Projektet sker i samarbete med den ansedda organisationen Rädda Barnen. Samma år skickas Svalornas första volontär till Costa Rica, där Svalorna stödjer ett projekt med flyktingar från El Salvador.

 

Verksamheten förändras

För att kunna behålla närheten till länderna och de lokala samarbetsorganisationerna delas Svalorna in i tre arbetsgrupper; Centralamerikagruppen, Bolivia-Perugruppen samt Chilegruppen.

Dagis i Pampahasi, Bolivia, 80-tal.

Dagis i Pampahasi, Bolivia, 80-tal.

Invigning av Böndernas Hus, Nicaragua, 80-tal.

Invigning av Böndernas Hus, Nicaragua, 80-tal.

Odling på dagiset Tia Eli, Costa Rica, 80-tal.

Odling på dagiset Tia Eli, Costa Rica, 80-tal.

 

1992 ändras Svalornas idéprogram för andra gången. Tidningen Svalorna minskar till två nummer per år och istället gör varje sektion egna informationsblad. Verksamheten i Costa Rica avslutas efter åtta år. Svalornas arbete i Peru fokuseras till Arequipa istället för huvudstaden Lima.

U-landsföreningen Svalorna i Sverige ändrar namn till Riksföreningen Svalorna i Sverige och får för första gången årsbidrag från Sida, vilket ändrar karaktär på hela verksamheten. Volontärernas uppgifter förändras och önskemålen från samarbetsorganisationerna i Latinamerika får större inverkan på Svalornas strategier. Man blir mer lyhörd för målgruppernas samlade behov.

1999 fokuseras verksamheten på dagens verksamhetsländer: Bolivia, Nicaragua och Peru. Samma år firar Svalorna sitt 40-årsjubileum och Emmaus, där Svalorna ingår, firar sitt 50-årsjubileum i Frankrike.

År 2003 avslutades de olika lokala Svalföreningarnas (Latinamerika, Indien-Bangladesh i Lund och lokalföreningen i Göteborg) samarbete kring en gemensam tidning.

 

Svalorna Latinamerika idag

Svalorna Latinamerikas praktikanter, hösten 2013.

Svalorna Latinamerikas praktikanter, hösten 2013.

Under 2000-talet har den främsta utmaningen varit att gå från att vara en traditionell volontärsändande organisation som arbetade med ettåriga projekt till att bedriva en ännu mer professionell verksamhet med mer övergripande och långsiktiga program.

Efter närmare två års förberedelser övergick föreningen 2007 till att arbeta i program. Istället för att ha volontärer nära målgruppen är det nu lokala organisationer och målgrupperna själva som ansvarar för planering och genomförande av verksamheten.

När de traditionella volontärerna fasades ut fanns en oro för att den viktiga rollen som kontaktlänk och informationsspridare som volontärerna haft skulle försvinna. Därför startade Svalorna Latinamerikas praktikantprogram 2006 och sedan dess är det hemvändande praktikanter som återrapporterar om sina erfarenheter under informationsturnéer runt om i Sverige.

Nytt med programmen var också att anställa lokal personal på Svalorna Latinamerikas programkontor i verksamhetsländerna, något som berikat föreningen i stort och stärkt dess trovärdighet som påverkansorganisation i Sverige.