Solidaritet och utveckling

NicaraguaUniversitetskarneval i La Paz

Svalorna Latinamerika har under sin snart 60-åriga existens utvecklats från att vara en traditionell välgörenhetsförening, som bland annat drev daghem i Peru, till en professionell frivilligorganisation som bedriver långsiktigt utvecklingssamarbete med lokala samarbetspartner i Latinamerika. Istället för att stödja en stor mängd projekt med varierande längd samordnar Svalorna Latinamerika idag all sin verksamhet i långsiktiga program, där fokus ligger på mänskliga, demokratiska och ekonomiska rättigheter.

Starten

Första volontärerna: Anita, Kerstin, Maj-Britt & Ulla-Lena

Första volontärerna: Anita, Kerstin, Maj-Britt & Ulla-Lena.

Suzanne Sandberg i mitten. Peru, 60-tal.

Peru, 60-tal. Grundaren Suzanne Sandberg i mitten.

Under perioden 1959-1966 grundades många Emmausgrupper och föreningar med namnet Svalorna runtom i Norden. U-landsföreningen Svalorna i Sverige Peru-hjälpen bildades 1959 av Susanne Sandberg med säte i Stockholm. Hon var inspirerad av Abbe Pierre, Emmausrörelsens grundare. Några år senare bildade Dagny Arbman Svalorna Indien-hjälpen med säte i Lund. Två föreningar religiöst och partipolitiskt obundna. Tillsammans bildade de två föreningarna en Riksförening, som gav ut tidningen Svalorna med 4 nr/år från 1960 till 1992 då det blev 2 nr/år fram till 2003. Därefter utgav föreningarna var för sig informationsblad.

Ringdans Nazareth

Det första land Svalorna gjorde en insats i var Peru. Under våren 1960 åkte de fyra första volontärerna båt till Peru. Gruppen fick ta över verksamheten i ett nedlagt daghem i Lima av det peruanska Röda Korset. I Svalornas regi flyttade daghemmet så småningom in i nya lokaler och fick namnet Nazareth. Daghemmet är det enda projekt som har startats av Svalorna. Senare har Svalorna bara gett stöd till grupper och organisationer som har bett om volontärer eller ekonomiskt stöd och i nästan två decennier bara till de inom Emmausrörelsen. Verksamheten finansierades med insamlade medel, en kunde bli ”fadder” för en volontär eller olika projekt som Svalorna stödde. 90-postgiro konto skaffades tidigt inom organisationen. Verksamheten växte och under 60-talet sändes många volontärer ut och en gav stöd till olika projekt som drevs av Emmaus i Lima bl.a. en yrkesskola och ett hem för föräldralösa pojkar.

Svalorna i Danmark och Finland bildades i mitten av 60-talet. Kort därefter ersattes Nämnden för Internationellt bistånd (NIB) av SIDA (Styrelsen för Internationellt Utvecklingssamarbete). Svalorna är med andra ord äldre än SIDA.

År 1969 har Emmausgrupperna, där Svalorna ingår, sitt första världsmöte och det internationella manifestet för Emmausrörelsen antas.

Tidningsexemplar, 70-tal

Exemplar av tidningen Svalorna, 1970.

Informationsarbetet växer

På 70-talet fokuserar Svalorna mycket av sin verksamhet på informations- och påverkansarbete i Sverige, genom föreningens tidning, utställningar, böcker, skolmaterial mm.

Man fortsätter även med volontärsverksamheten och skickar bland annat volontärer och katastrofstöd till den stora jordbävningen i Huaraz området i Peru.

Namnet ändrades 1974 till Föreningen Svalorna Perusektionen och söker för första gången och får SIDA stöd. En nybildad förening i Göteborg antas i Svalornas Riksförening.

Riksföreningen Svalornas idéprogram ändras 1977. Något år senare har föreningen vuxit så pass att kontoret i Stockholm måste utökas till två halvtidstjänster. Under senare delen av 80-talet är det två hela och en halvtidstjänster.

 

Flytt till Solidaritetshuset

Solidaritetshuset, sent 80-tal.

Solidaritetshuset, sent 80-tal.

Under 80-talet fokuserar Svalorna återigen mest på volontärsverksamheten. Perusektionen byter namn till Latinamerikasektionen när Svalorna får sin första volontär i Bolivia. Hennes uppgift är i första hand att bygga upp ett kontaktnät av inhemska organisationer och därigenom informera Sverige om situationen i landet. Därefter skickas många volontärer till Bolivia. 1981 utses för första gången en koordinatör i Peru. Året efter skickas för första gången en volontär och koordinatör till Centralamerika, nämligen Nicaragua. Ekonomiskt stöd går också till Emmaus i Chile, Uruguay och El Salvador.

Från 1979 arbetar Svalorna mycket aktivt tillsammans med andra organisationer för att hitta ett hus där de kan ha lokaler tillsammans och 1982 hittas huset i Barnängen på Södermalm. Huset döps till Solidaritetshuset och Svalorna flyttar in i november 1982. Där har Svalorna sitt kontor än idag. Huset ägs och förvaltas gemensamt av ett 30-tal föreningar ur freds, miljö – och solidaritetsrörelsen.

Svalorna börjar inom kort att anordna regelbundna informationskvällar i Solidaritetshuset. De deltar också i en kampanj mot regeringens förslag att sänka 1-procentsmålet för svenskt bistånd.

Svalorna utökar sin verksamhet i Latinamerika ytterligare 1984 genom att skicka tre volontärer till ett dricksvattenprojekt i södra Peru. Projektet får ekonomiskt och administrativt stöd av Rädda Barnen och SIDA. Samma år skickas Svalornas första volontär till Costa Rica, där Svalorna stödjer ett projekt med flyktingar från El Salvador.

Verksamheten förändras

För att kunna behålla närheten till länderna och de lokala samarbetsorganisationerna bildas i Sverige tre arbetsgrupper; Nicaraguagruppen, Boliviagruppen och Peru-Chilegruppen. Grupperna höll kontakt med de s.k. landgrupperna bestående av volontärer i de olika länderna.

1992 ändras Svalornas idéprogram för andra gången. Stöd till verksamheten i Costa Rica avslutas efter åtta år. Stöd till verksamheten i Chile börjar avvecklas 1999. Svalornas arbete i Peru fokuseras till Arequipa istället för huvudstaden Lima.

När Svalorna för första gången får årsbidrag från SIDA ändras hela verksamhetens karaktär. Volontärernas uppgifter förändras och önskemålen från samarbetsorganisationerna i Latinamerika får större inverkan på Svalornas strategi, men en lyhördhet från målgruppernas behov finns hela tiden.

1999 fokuseras verksamheten på dagens verksamhetsländer: Bolivia, Nicaragua och Peru. Samma år firar Svalorna sitt 40-årsjubileum och Emmaus, där Svalorna ingår, firar sitt 50-årsjubileum i Frankrike.

Dagis i Pampahasi, Bolivia, 80-tal.

Dagis i Pampahasi, Bolivia, 80-tal.

Invigning av Böndernas Hus, Nicaragua, 80-tal.

Invigning av Böndernas Hus, Nicaragua, 80-tal.

Odling på dagiset Tia Eli, Costa Rica, 80-tal.

Odling på dagiset Tia Eli, Costa Rica, 80-tal.

Svalorna Latinamerika idag

Under 2000-talet har den främsta utmaningen varit att gå från att vara en traditionell volontärsändande organisation som arbetade med att bedriva stöd till projekt till en ännu mer professionell verksamhet med mer övergripande och långsiktiga program.

Efter närmare två års förberedelser övergick föreningen 2007 till att arbeta i program. Istället för att ha volontärer nära målgruppen är det nu lokala organisationer och målgrupperna själva som ansvarar för planering och genomförande av verksamheten.

Svalorna Latinamerikas praktikanter, hösten 2013.

Svalorna Latinamerikas praktikanter, hösten 2013.

När de traditionella volontärerna fasades ut fanns en oro för att den viktiga rollen som kontaktlänk och informationsspridare som volontärerna haft skulle försvinna. Därför startade Svalorna Latinamerikas praktikantprogram 2006 och sedan dess är det hemvändande praktikanter som återrapporterar om sina erfarenheter under informationsturnéer runt om i Sverige.

Nytt med programmen var också att anställa lokal personal på Svalorna Latinamerikas programkontor i verksamhetsländerna, något som berikat föreningen i stort och stärkt dess trovärdighet som påverkansorganisation i Sverige.