Det händer med Kreativa händer

För mindre än ett år sedan började kvinnogruppen ”Manos creativas”, kreativa händer, i Programmet för landsbygdsutveckling. En gång i veckan samlas de för att delta i olika praktiska och teoretiska kurser. Mercedes Neira och Jamile Quintanilla berättar om hur kurserna har påverkat dem.

Bello horizonte, vacker horisont, heter platsen där gruppen samlats för att i dag lära sig nya knutar och fler stickningsmönster. Men landskapet utanför Bello horizonte är kargt, torrt och öde, med undantag av korna som står på åkern i närheten.

Kvinnorna droppar in en efter en med sina redan påbörjade projekt, stickade halsdukar, mössor och väskor i makramé (knutna trådar). Varje fredag tar Mercedes Neira ledigt från sitt jobb där hon arbetar med boskapsskötsel för att delta i kursen. Sedan ett år tillbaka har de samlats en gång i veckan för att delta i utbildningar inom hantverk, empowerment (där ingår bland annat ökande av självkänsla och utbildning i rättigheter), kurser i hur man driver ett företag och datakunskap.

Mercedes sitter och stickar men blir avbruten när hon får sitt barnbarn Diego i famnen. Hon har uppfostrat nio barn i sina dagar. Nu är det bara två som bor kvar hemma, resten är utflugna och har egna familjer. Mercedes berättar att hon försöker förändra sig själv och sin situation i hemmet, fast det är svårt.

-    Många här har män som är ”machistas” (manschauvinistiska) och de uppskattar inte alltid oss. När man lär sig att stå på sig, säga ifrån och lyssna på sig själv är det viktigt att våra män förstår vilken process vi går igenom.

Ibland är det svårt att omsätta kunskapen i praktiken. Mercedes tycker att det skulle vara bra om männen blev inbjudna till fler workshops för att förstå vad det är som kvinnorna lär sig i gruppen.

-    Det som har påverkat mig mest är nog kursen där vi lär oss om våra rättigheter, både i och utanför hemmet. I mitt fall har jag tidigare inte behandlat mig själv så bra. Jag uppskattade inte mig själv, kände mig begränsad och hade dålig självkänsla. Andra var alltid mer värda än jag. Men jag är också en människa med värde!

Mercedes arbetar med boskap varje dag från morgon till kväll och det finns ingen tid över för att sälja det hon tillverkar. Men i framtiden önskar hon att hon kommer att kunna leva av stickningen. Mercedes säger att hon har mycket kvar att lära och hon vill fortsätta att jobba med sitt självförtroende.

”Imse vimse spindel”-melodin börjar plötsligt låta ostämt från en leksak som ligger på golvet. Genom fönstren skiner solen in och bildar ljusa strimmor på cementgolvet.

-    Det här är på modet nu, säger deltagaren Sonia Suni och visar upp en sjal hon har stickat.

Hon hänger den om halsen och vankar fram och tillbaka som en mannekäng och får alla att skratta. Sonia Suni visar upp sin sjal och går en liten mannekängrunda i lokalen

Jamile Quintanilla sitter lite vid sidan av och arbetar men fnissar åt uppvisningen. Hon berättar att hon får mycket stöd från sin man. När han har tid över hjälper han henne med hantverket eftersom han också tycker att det är roligt och han uppmuntrar henne att fortsätta på kurserna.

-    Alla utbildningar vi får är viktiga men för mig har företagsutbildningen betytt mest.

Kunskaperna har hon kunnat använda i sitt nuvarande arbete där hon hyr ett stånd och säljer kläder på marknaden. Jamile ler med hela ansiktet när hon pratar. Hon tittar upp från väskan hon sitter och knyter och andas djupt.

-    Kursen i bokföring kom precis i rätt tid. Innan kunde jag sälja mycket en dag men ekonomin gick ändå inte ihop. Jag hade alltid högre kostnader än intäkter. Genom bokföringen vet jag exakt hur mycket jag får göra av med. Det har verkligen gett resultat och min ekonomi har nu förbättrats.

Jamile har kommit på idén att öppna en egen verkstad för att göra det som hon tycker är allra roligast – att tillverka metallfigurer som hon klär i makramé, något som hon har lärt sig på kursen. Verkstaden har hon smått redan börjat med, men hon tänker att den ska ta fart på riktigt under 2011.

Genom en del i programmet har hon blivit beviljad ett mikrokreditlån. För pengarna har hon bland annat köpt en lödmaskin som hon använder för att göra metallfigurerna. Avbetalningsplanen sträcker sig fram till december och hittills har det gått som planerat.

Text och bild: Nadia Enedahl