Ett gatubarn växer upp

Idag arbetar Cristobal som koordinatör på NATs.

– Min dröm är att det i framtiden inte ska finnas några gatubarn, säger Cristobal Mamani. När han var 10 år gammal började han arbeta på en kyrkogård i La Paz tillsammans med sin två år yngre lillebror Pedro. Arbetsgivaren var strikt och såg till att pojkarna klippte sig och borstade tänderna och de var inte välkomna om de inte gick i skolan.

– Om han fick reda på att vi hade skolkat straffade han oss med att vi inte fick arbeta på två dagar eller så fick vi stå på händerna i 30 minuter. Det hände även att han slog oss med en påk, berättar Cristobal.

Han har svart kortklippt hår, ett stort leende och varma ögon. Redan 1992 kom han i kontakt med NATs (Niños, Niñas Adolescentes Trabajadores de y en la calle). NATs är en rörelse som organiserar arbetande barn och ungdomar för att stärka deras rättigheter och som finns i hela Latinamerika. Rörelsen startade i Peru på 1970-talet och har funnits i Bolivia sedan 1989. Cirka 150 barn är idag med i NATs La Paz som stöds av Svalorna Latinamerika.

– De flesta av NATs medlemmar har hamnat på gatan för att  föräldrarna har separerat och mamman tvingas att jobba och därför inte kan ta hand om dem. Eller så får de en styvpappa som de inte kommer överens med, säger Cristobal.

Tillsammans med sin lillebror, mamma och pappa växte Cristobal upp i en liten lägenhet på 9 kvadratmeter i staden La Paz. Pappan var alkoholist och familjen saknade ständigt pengar. Varje dag köpte Cristobal med sig mat hem till familjen för pengarna han tjänat under dagen. De dagar han tjänade mycket köpte han med sig kött, andra dagar fick familjen nöja sig med ris.

Många av de äldre arbetande ungdomarna han träffade på gatan när han var 15 år drack och då började han själv att göra det samma. När han kom hem full brukade hans mamma slå honom. Till slut bestämde han sig för att lämna föräldrahemmet. Det gjorde mamman så arg att hon slängde ut lillebror Pedro och i nästan två år bodde de på gatan tillsammans med kompisar.

– Mamma hittade oss när jag var 18 år så då flyttade vi hem igen, berättar Cristobal. 

Han började skolan igen och läste in två årskurser på ett år för att till slut ta studenten som skolans bästa elev.

Cristobal pratar kärleksfullt och stolt om sin lillebror.

– Det var Pedro som fick bort mig från gatan och som hjälpte mig att sluta dricka. Han har en fantastisk förmåga att prata med gatubarn och att hjälpa dem bort från gatan. På samma sätt hjälpte han mig, säger han.

Idag är Cristobal 31 år och har utbildat sig till pedagog. Sedan 2003 jobbar han för NATs tillsammans med Pedro. Han berättar att i början hade NATs inga lokaler utan barnen och ungdomarna träffades på ett torg i centrala La Paz. En dag träffade Pedro Sebastian Öberg som på den tiden arbetade för Svalorna LA. Genom honom fick NATs sitt första stöd av Svalorna LA för att ge barnen workshops i ledarskap och organisering.

– Stödet från Svalorna LA är det bästa eftersom hjälpen går direkt till barnen och ungdomarna. De har hårda regler för vår verksamhet men kräver inte att man gör reklam för dem som vissa andra organisationer gör, säger Cristobal.

Text: Sofi Önneby
Foto: Sofia Gustafsson